ta chansen, imorgon kan den vara förbi
Ofta glömmer vi bort de som faktiskt är viktiga för oss, för livet tuffar på, oftast som om ingenting har hänt.
Vi tappar fokus, tappar våra prioriteringar, tappar insikten.
Men så händer oförutsatta saker, oväntade saker som snabbt för oss tillbaka till verkligheten.
Tappa inte bort varandra, glöm inte bort de som bryr sig, ring ibland, skicka nått sms, visa att ni finns, för helt plötsligt kan ni förlora de som är viktiga. Helt plötsligt kan det vara försent att säga allt det där som legat där och gnagt, det som ni alltid skjutit på framtiden, det som kanske är lite jobbigt att säga, men som kommer ändra på så mycket.
Jag vet att jag har människor i mitt liv jag ångrar att jag inte sa vissa saker till, jag vet att jag borde kolla över mina prioriteringar, borde lyssna mer, kanske prata mindre.
Visa de ni älskar att ni älskar dem, visa att ni bryr er, låt inte rädslan låta er vara avvaktande...för det är alltid bättre att sträcka ut en hand än att knyta den.
Visa att ni bryr er, imorgon kan det vara försent...
idag sträckte jag ut min hand......ta den....!
release me...
I am the wilderness locked in a cage
I am a growing force you kept in place
I am a tree reaching for the sun
Please don't hold me down
Please don't hold me down
I am a rolling wave without the motion
A glass of water longing for the ocean
I am an asphalt flower breaking free but you keep stopping me
Release me
Release me
I am the rain that's coming down on you
That you shielded yourself from with a roof
I am the fire burning desperately but you're controlling me
Release me
Release me
update
Skola idag, en föreläsning som inte gav mig någonting mer än en konstig klump i magen. Är det verkligen det här jag vill göra?
idag tvivlade jag ganska mycket...
Gick en sväng på stan med Elin, våren är härlig, shoppingnerverna börjar kännas. Hittade riktigt fina skor och andra grejer på TRETTON.
Har försökt läsa en avhandling om Epa....sjuuuuukt tråkigt, sorry Cilla, men det är inget jag är intresserad av, ens som fenomen.
Ikväll blir det TopShop med tjejerna, VIPkväll, ska bli mysigt. Helena kommer komma dit, det är faktiskt den stora anlediningen till att jag bestämde mig för att åka. Någon hemifrån, min vän, min Helena.
Skola imorgon, jobbar på Väla lördag och plåta söndag.
Tror helgen kommer gå ganska fort, och sen är mamma och pappa här....längtar som tusan. Känner mig lite som ett barn som ska hem från dagis, mamma och pappa är alltid mamma och pappa...och så kommer de förbli, när jag är med dem är jag alltid fyra år ;)
Tha gang!
Vore så sinnessjukt kul att få träffa alla och ha en redig fest!
Crille och Kattis posar i soffan på Hertig Karlsgatan!
Kom igen nu folket!
(på låt nummer 2)
http://norrkoping.expressen.se/veckanshit
Come on! Make me proud!
GRATTIS KALLE!
Stort grattis!!
Massa kramar från LillaSyster
I need you like a heart need a beat...
jag undrar om du tänker och känner som jag, eller om allt bara va ett påhitt, om du känner min doft på kudden, eller om du redan glömt
Det fanns en tid då jag inte ville något annat än att höra ihop, med någon, nästan vem som helst. Länge sen den känslan ägde mig nu.
jag klarar mig själv, utan problem, jag sköter mig, sköter om mig, är stark och levande, på ett alldeles eget sätt
Det finns dagar då mörkret lägger sig runt mig, då jag inte riktigt är mig själv, då orken tynat och glädjen sinat. Men de blir allt färre, och jag klarar mina mörka perioder bättre nu än förr.
jag lärde mig alldeles för sent att inte ställa de frågor jag inte vill ha svar på, men nu vet jag...ibland ställs de ändå, men oftast inte
Jag va rädd för att jag tog beslut på grund av dig, att du var en sorts klippa, jag var rädd att inte se klart, att inte se till mig.
jag vet nu att besluten var och är mina egna, de hade aldrig med dig att göra
Jag vill skrika ibland, när jag ser dig så långt bort men ändå så nära. Vill skrika så du hör, så du förstår, så du minns.
mina vänner ligger mig varmast om hjärtat, och jag räknar dig dit, du må vara en prins, men ändå min vän i första hand
Paus från allt, det har jag tagit i viss mån, har hittat tillbaka till mig, känner oftast igen tjejen som ser mig i ögonen i spelgen. Jag är tillbaka, nästan i alla fall, och jag tycker om mig.
vilken skillnad gör det här, tala om det för mig så jag förstår, det finns andra sätt att göra det på, kanske bättre sätt till och med
"Jag byter gärna sömn mot vingar" så stod det på min dörr när jag kom hem igår, ja tack, jag offrar gärna sömnen om ni får mig att flyga....
såg precis ditt namn på skärmen, men det var inte du, det var någon annan, bara ditt namn...
En bra tisdag
med alla tjejerna....
det va gott
det hände en riktigt bra sak igår...men den stannar här, kan dock berätta att det utbröt spontankramar på campus =)
Dags att gå bort all choklad man petade isig i går, vaknade med ett leende då det första jag läste var Andys blogg på let-down, att man aldrig slutar förundras över dessa pojkar. Måste säga att han verkar vara rätt mänsklig denna Andy, men pojkar har vilselett förr. Nåväl, nu ska jag skicka ett sms till damerna och se om någon orkar med på tur.
menade det jag skrev, skriver vad jag menar, det är inte svårare än så...
GRATTIS JESSICA!
STOOOOOORT GRAAAATTIS GUMMAN!
Lite äldre i alla fall...
Bamsekramar från Kattis
tisdag
Solen skiner, jag har gått promenad med tjejen i örat och kommit fram till att varje morgon känns som en nystart, rätt härligt.
Ikväll blir det chokladfondue klockan åtta, Jessica fyller år, min tös!
Annars händer det inte mycket...tyvärr....önskar tiden gick lite snabbare...snart får jag åka hem!
Pink Floyd - Breathe
Vote or die
Alla mina trogna läsare (jag vet att ni är några stycken) nu skulle jag vilja be er gå in och rösta på låt nummer 2
www.norrkoping.expressen.se/veckanshit
tack på förhand mina söta!
tack för omtanken, men jag vill att det ska gå bra för honom....allt kommer bli bra...så rösta nu...lovar att det är uppskattat!
Ledig dag
Klockan tio i åtta tog jag mig ur sängen, då Lella smsat och vi skulle gå ut och gå. På med träningskläderna, ut i solen, knallade runt i 40 minuter - underbart!
Hem, äta gröt, plocka lite och vidare till solariet....måste bli vårfin nu!
Hem igen, sitta på balkongen i solen och börja läsa en bok, orkade med första delen av boken, och sen in i duschen.
Ren och fin traskade jag till skolan med PM i örat, skulle lämna en bok på bibblan och kolla en tenta. Ingen tenta uppsatt men boken blev tillbaka lämnad och jag fick dagens andra promenad.
Har ätit, riktig mat för en gångs skull, och ringt för att kolla en lägenhet som kan vara min över sommaren...lovley!
Om en vecka är mamma och pappa här hos mig....ännu mera LOVLEY!
hoppas solen skiner på dig, att du ler och att du snart loggar in på msn...
Generationen med alla val...
Vi är den deprimerade generationen, som föds in i en värld där man inte bara kan välja var och vad man är, utan även vem. Vi har egentligen inga hinder, vi kan gå hur långt som helst, vi måste bara göra rätt val.
Vi reser långt utanför Sveriges gränser, inser att världen både är mindre och större än vi först trott, vi kommer hem, deprimerade, fyllda med bortlängtan.
Vi väljer gymnasieprogram, de flesta av oss för att hålla så många dörrar som möjligt öppna, vi fyller våra mp3 spelare med en schysst blandning av musik, för vi har så mycket att välja av, vi har många vänner, många val en lördag kväll.
Vi har miljoner alternativ att välja mellan, och visst är det en välsignelse, men undran om man valt rätt eller fel är en förbannelse i samma form.
Väljer jag ett så väljer jag automatiskt bort hundra andra. Köpte jag de ultimata jeansen, har jag valt rätt universitet, klippte jag rätt frisyr, är min pojkvän den rätte?
Ångesten över alla val vi tvingas ta och allt vi väljer bort är ibland överväldigande.....vi hoppar på, hoppar av, väljer om, försöker få distans, tänker om. Risken finns att man tillslut inte väljer, att man slutar välja helt, för det känns aldrig som om det blir rätt ändå. Kan rätt val ibland kännas väldigt fel?
Vi uppväxta med idéer om att det perfekta finns, den perfekta kroppen, det perfekta jobbet, den perfekta partnern, det ultimata utseendet......kanske ger vi upp tidigare, för att det inte är perfekt 100% av tiden...
Vi är livrädda för att nöja oss, för är det inte det man gör om man ger upp jakten på det som är lite bättre? Vi jagar parkeringsplatsen lite närmre entrén och hamnar ändå längst bort och måste gå i regnet, vi ser ett fel hos vårt partner och vips drömmer vi om vad vi kunde få om vi letar lite till. Vi blir inte tillsammans, vi "träffas", för då har vi inte valt bort något. Vi flirtar till höger och vänster, i olika forum och på olika sätt. Vi väljer att inte bli sårade, samtidigt som vi, oundvikligen, väljer bort den stora kärleken. Vi har tusen sätt att kommunicera på, tusen ord för samma sak, tusen alternativ i varje situation.
Vi vill testa, prova, utan att ge upp något. Ha kakan, äta upp den och hela tiden beställa in en till.
Vi är generationen som inte tror på mycket annat än våra val, och ibland dränker de oss.
Vi är generationen som söker kickar, som medicineras, som måste vara strateger redan som barn, vi har så många val...i slutändan vill vi bara veta en sak - vilket val är det rätta?
"Don't it always seem to go
That you don't know what you've got 'till it's gone
They paved paradise
And put up a parking lot"
Sthlm Real
Det visade sig inte vara en kille de firade, utan sin fotbollsklubb som fyllde 100 år, Sthlm Real va i stan och det med besked. Satt med någon som sa sig vara lagets hallick peka på killen du vill ha så fixar jag honom åt dig, jag förklarade att jag inte var så desperat, han hade teorier om att alla tjejer var så depserata. Om du inte fått uppmärksamhet ikväll och måste gå hem ensam, känner du dig inte misslyckad då?
Nej vet du va, det gör jag faktsikt inte, och sen gick jag, lämnade det kindpussande laget....trodde jag,..
Sthlm Real hade invaderat Tempel, de var överallt och kindpussades till höger och vänster. Alla var typiska stockholmare, ergo skjortor och finskor....inte min typ...tyvärr. Men så stod han där, David, en riktig rocker, som såg lite felplacerad ut på dansgolvet. Han va välutbildad, och jag tvingade honom att skrika sin musksmak i mitt öra, för tänk om hans stil inte passade med musiken. Ingen fara dock, han klarade testet.
Den enda långhåriga pojken på hela stället, och han tyckte att jag va söt. och sötare blev jag för varje gång vi pratade.
Det va skratt, dans, drinkar, öl....oj oj oj....
Jag springer in på toaletten, suckar lite, va fan, jag är inte sugen på det här spelet, på singellivet, eller är jag det?jag har ju väldigt kul.....fast i ett förhållande - nej tack.....eller? Jaja bäst att gilla läget.....och jag har ju kul....
Ut på dansgolvet igen, möter David som ler, ska vi dansa mer eller gå hem till dig, säger han......vi ska dansa mer ...oj så vi dansar. Hittar en annan kille på dansgolvet som är riktigt duktig, då njuter jag....underbart att få skaka rumpan. David dyker upp med jämna mellan rum, ler lite, skrattar lite och dansar lite....han är söt, men inte ultimat...kräsen...
Johannas chef drar tag i mig, tar med mig till baren och säger SPRIT! ....i den här stan betyder det tequila....FAAAAN!
Klarar en, men fy vad det smakar, har fruktansvärt ont i fötterna, orkar inte med den hundrade diskussionen om var David ska sova inatt....det kommer ändå inte ge mig något att ha en spelare från sthlm real här en natt...kommer bara vara trångt och jobbigt. Dessutom är han kille, ergo iddi, och kommer ta nästa tjej när jag nobbat honom 25 gånger....så är det...
jag hämtar mina saker, inser att jag är alldeles för full, tar av mig skorna och går hem barfota......har säkerligen skickat lite sms....haha....bara att ignorera....min fylla som talat, inte jag...
hade riktigt kul igår, riktigt kul, ska inte påstå att singellivet har mist sin charm, och sommaren kommer ju bjuda på nya äventyr, men osingellivet är nog inte så hemskt det heller......
nu ska jag dricka vatten, och ställa om lite klockor...glad sommartid på er....
i mina tankar finns du fortfarande.....
Vår
Har gått på stan, med Queens of the Stoneage i öronen, då är det vår, Kattis på stan, med ballerina skor, stora pilotbrillor och rock i hörlurarna....då är det vår...
Är kärleken blind?
Här är en bild på min första STORA kärlek (han längst till vänster), har nog aldrig blivit så blind eller tappat bort mig själv så mycket som jag gjorde med honom. Han krossade mitt hjärta, första gången det gick i bitar, och jag var övertygad om att livet var över. Jag skulle DÖ utan honom, kunde inte andas utan honom, så var det....ung och dum...
Tur att livet går vidare, för jag andas ju alldeles utmärkt utan honom nu. Kul att se honom iaf, även om det bara är på bild. Det var länge sen det där, ett helt annat liv.
Som mamma säger han var en snäll pojke, Kattis, men inget för dig va?
Han ser lite galen ut, det är han inte, tror jag, va han inte....inte så värst i alla fall.... =)
♥ scary love ♥
Hon viskar: Kattis, jag vet inte om jag vågar, om jag klarar det här.....
Jag svarar: Älskade du, du klarar det här. Du klarar det här och lite till....jag vet...
Hon fortsätter: Bunden, tillsammans, han och jag.....han kan göra illa mig då, jag kan göra illa honom...
Jag svarar: Det är såna risker vi måste våga ta, annars slutar vi leva, det gör ont ibland, men du måste ta risken för att få chansen...
Hon säger: Ibland vill jag inte svara när han ringer, trots att det pirrar i magen och jag vet att jag är kär...
Jag svarar: Bli inte som alla killar som sårat oss, låt inte rädslan styra, du måste testa för att veta, eller hur?
Hon suckar: Men det är scary Kat, riktigt läskigt. Tänkt att inte bara kunna tänka på sig själv, tänk att inte kunna dra, jag vill ju dra, men nu kanske jag inte kan det...
Jag svarar: Du tar dina beslut, han stöttar dig , det är så det ska fungera. Visst du måste tänka på honom, men gör du inte det redan nu......han finns redan i ditt hjärta hjärtat, gör det inte svårare än vad det är...
Hon avslutar: Kanske har du rätt, jag fixar det här.....men det är riktigt läskigt, Kat, jag är rädd....
Det är inte enkelt, långt ifrån, men chansen får man inte, man tar den....en dag ska också jag våga....
Iggy ♥ Kattis
Måste erkänna, jag och Iggy Pop har haft ett intensivt kärleksförhållande de senaste dagarna.....
GRATTIS JOHAN!
Ännu en födelsedag värd att fira! Stort Grattis till Johan som idag fyller 26! Hoppas du firar ordentligt uppe i Luleå!
Stora kramar Kattis
Kläder...
Något bekvämt att sitta i, något som går lätt att ta av när jag kommer hem och bara vill duscha av all tentaångest och ta på mig mysisar för att ta en tupplur. Vad ska jag ha på mig? såger jag högt...inget svar.
Det blir trasiga jeans, som en gång va mina fiiiina, de som jag hade på mig när Vackrast kysste mig på Platensgatan, de som satt tight och va coola. Nu är de fulla med hål, alldeles för stora och bara så där mysigt bekväma. Ingen som kommer kolla in min stjärt på Olympiaskolan ändå....
Det har varit en alldeles för lång månad, med alldeles för många tentor, för många sidor att skriva och för många incidenter som vi vill avskriva som antihändelser.
Kattis är trött, Kattis är less.
Kattis vet att du vet bättre....
Det händer att man hör en låt en gång och den talar till hjärtat...
"Över vida oceaner
emot fjärran horisonter
över hav och kontinenter
genom skymningar och dagrar
har vi färdats med varandra
Vi har vandrat samma vägar
Vi har burit samma bördor
Vi har sett mot samma stjärnor
Vi har sjungit samma sånger
Vi har delat samma drömmar
Du är med mej vart jag går
Genom månader och år
Du är med mej alla dar
Du är med mej vart jag far
Du är den, jag kunde va
Som broar över djupen
som skuggor under träden
som eldarna i natten
som stigar genom snåren
har vi varit för varandra
Vi har delat samma minnen
Vi har burit samma längtan
Vi har sett med samma ögon
Vi har trott på samma löften
Vi har stått på samma sida
Du är med mej?
Och ingenting kan splittra oss
och ingenting kan söndra oss
och ingenting kan slita oss isär
Och ingenting kan få oss
att överge varann
Stormar kanske tystar oss
Skuggor kanske slukar oss
Sorger kanske tvingar oss på knä
Men ingenting i världen
kan lösa våra band
Du är med mej?
Du är med mej där jag är
Du är med mej vart jag ser
Du är med mej alla dar
Du är med mej vart jag far
Du är den, jag kunde va"
Älskar dig gumman, vi är så mycket bättre än de andra!
Vi vet f*n i mig ALLT!
Jack är min hjälte!
mina söta
Jag mår bra, jag håller bara på att hitta mig själv, efter att ha missat så många ledtrådar på vägen....har vänt kartan uppochner och kompassen har för länge sen slutat fungera. Ibland blir det fel.....
jag är trött, sliten, lite trasig men inte ute för räkning....
jag saknar...men det är ok.
till nutte
jag ville inte störa, ville verkligen inte störa, ville bara berätta. Det va nog dumt, onödigt och dumt. Så jag ber om ursäkt. Förlåt.
Antihändelser, ett nytt begrepp i min värld, ny företelese. Men det är väldigt sant, tack P för orden.
Idag gick det nedåt en liten bit, och jag vet att du tror att du vet mer än du gör. Kanske är du arg. Jag vet inte. Men jag tror att du förstår, tror du vet hur det funkar.
Jag vill att du ska må bra, att du ska skratta och känna att du är omgiven av människor, inte folk. Kanske behöver du leka nu, på en alldeles egen nivå, på ditt alldeles egna sätt, och jag kan inte vara en del av det, och det är ok. Det har jag sagt hela tiden. Det är ok.
Jag hoppas bara, och ber, att den dagen du lekt färdigt, eller kanske tänker på mig med saknad, så ringer du, Eller skriver en rad. För så enkelt är det, LOVA att inte låta din stolthet eller envishet stå ivägen, lova att inte försvinna, lova det!!!
Jag lär mig nya saker, varje dag, och jag går framåt, sakta, men ändå åt rätt håll.
Du har mitt nummer, min mailadress.....du vet....
läser du det här kanske du tom ger mig en kommentar....
det va inte meningen att störa....hoppas du förstår.
Ibland händer det som man någonstans har fruktat skulle hända....kanske är du den som förstår.
FooFighters - See you
ibland..
allt är ok....oroa er inte...
"men man (nästan) måste vara två..."
Är så glad att vi har skrattet, att vi är vänner, för då var inget någonsin förgäves...
http://brokenwords.blogg.se/1174409832_knn_ingen_sorg.html
jag känner ingen sorg..
Kaos och panik
Klockan är 9.00 på Campus Helsingborg, 200 elever i 50 grupper väller in i varje datasal som finns på skolan.
Väl där börjar de försöka logga in på de 259034890 år gamla datorerna. Då inloggningen lyckats börjar de skriva ut sin essä, ett arbeta på ca 20 sidor, som de ska ha minst 6 kopior av. Det blir sammanlagt 6000sidor som ska skrivas ut.
Systemet pajar, nätverket krashar, kopiatorerna går sönde....och 200 elever i 50 gruppar har PANIK!
Hur som helst så löste sig problemet...men det var ingen vacker syn...haha!
Dags att ta tag i opponeringen....har alltid varit bra på att opponera mig...så det här ska väl gå som på räls!
Det blåser, men solen skiner och livet är inte så hemskt som man tror ibland...
icke att förglömma...jag vet så mkt!!! ;-)
Gästbok fixad..
Det du Axel....jag börjar bli en riktig datanörd!
så skriv skriv skriv gott folk...men sluta inte kommentera inläggen för det!
länk till gästboken finns under länkar....ni kan ju gissa er till vilken länk det är! mohaha!
JAG VET...
idag på morgonpromenaden kom insikterna flygande...hann nästan inte ducka...borde ha ett antal blåtiror....
.
Hon gråter, och de känslorna känner jag alltför väl. Det är rädsla, skräck nästan, och mitt hjärta värker för hennes skull. Men hon är modig, för hon ger sig ut igen, hon låser inte in sig, kryper inte under täcket....gömmer sig inte...
Vad är hon då rädd för?
jag vet precis....rädd för att bli beroende, för att inte se klart, för att glömma saker, för att ge bort saker som är allt för värdefulla, hon är rädd för att släppa in någon, för att tappa sig själv. för att tappa fokus.
Hon hatar sig själv varje gång hon gett sig in i leken, och när hon plåstrat om sig själv har hon samtidigt viskat att "den som ger sin in i leken får leken tåla".....jag vet hur hon känner, jag upplever samma sak....blodsmak i munnen, hjärtklappning, förvrirrade tankar som säger att den enklaste vägen är rakt ut, rakt bort och det bästa sättet är att aldrig tittat tillbaka......
Men i slutändan så är det värt all smärta, alla tårar, allt blod och all skräck....jag måste tro det, jag måste tro på lyckliga slut, orkar inte bli bitter (även fast jag hatar vissa nätter).....precis som hon kommer jag räcka ut min hand, och ni kan kalla mig dum, kalla mig glömsk, kalla mig naiv. Men jag tror att man kan om man vill, jag tror på styrkan....någon sa till mig att hjärtat är en muskel- glöm aldrig det, det blir bara starkare...
så en dag kommer jag sträcka ut min hand....
Hon gråter, jag lyssnar och känner hennes smärta...för det gör ont....det enda jag kan göra är att lyssna och lova att allt kommer bli bra....
P ringer, dyngad, från Trysil....lika filosofisk och poetisk som alltid....du känner ju mig säger han, och jag ser framför mig hur han ler sitt sneda leende.....ja, svarar jag, det gör jag....men gör jag det? jag har sett alla hans sidor, goda som onda, jag har älskat honom, älskar honom....men känner jag honom....efter tre år....gör jag det...?
ja, visst gör det ont...
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.
Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
och vilja falla.
Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.
Entourage....
....man blir beroende.....attans!
GRATTIS SOFI!
Hoppas allt är bäst med dig snuttan!
PUSS och KRAM K
GRATTIS TIAS!
Världes bästa Tias!
Stora grattis kramar&pussar K
"Because I don't get no sleep in a quiet room...."
Upp med tuppen, min kropp tänker inte acceptera att veckans dagar är olika.....här vaknar vi tidigt och det är väl lika bra att ta vara på dagen...
Morgonprommenad...beach 2007 ekar i huvudet...haha! precis som jag någonsin orkat bry mig särskilt mycket...
Bara en av mina älskade hörlurar fungerar....svär över det i trappan ner....fan fan fan fan fan fan! Så aggressionerna är borta - dags att vara hurtig....
Blåser nästan bort när jag kommit till kärnan.....men ger mig attans på att iaf gå en halvtimme....
Handlar....frukt,frukt,frukt....nästan det enda jag kan tänka mig att äta.....det är dyrt....men gott...och magen måste få mat....gröt också...det äter jag...
Kommer fram till porten, utanför står en kille....undrar om han kanske ska hälsa på nån, men ser sen att han har nycklar....jag ställer mig vid dörren och väntar på att han ska få upp nyckelbrickan....han tragglar...tittar upp...rodnar...får fram ett "-det är ju du!", ser förvånad ut....fortsätter med nyckelbrickan...använder nog skolans tre gånger innan han hittar rätt....jag får fram ett "ja.....?" för vad svarar man på det....det är ju jag....eller? vem menade han...
får inget svar....han rusar upp för trappen, min ork har lagt sig...jag tar hissen...
NU: Entourage - två sista avsnitten på säsong två och sen blir det plugg....fan....omtenta...
-BABY I'M A BIG STAR NOW!
F.O.I.F!
Har varit och pratat med Carina idag....underbar människa..lugn, fin och full av vishet och erfarenhet!
Kanske är gråzonen inte så hemsk ändå, kanske ska jag bara se det som att jag slås av insikt efter insikt.,,hon tycker att jag är härlig, att jag är klok...
själv såg jag bara en grå galning i spegeln i morse....vissa dagar är såna.
Jag börjar förstå saker nu......och det har gått lite väl fort, jag vet, du skulle aldrig tro mig....du skulle nog inte riktigt våga lita på det.....så därför ger jag det mer tid....så det lägger sig...
helg igen.....woho....eller nått.
Ledig dag?
Effektiviteten avtog något, men har hunnit se första säsongen på Entourage....dags att duscha och sen blir det troligtvis VIP kväll med Jessica!
------------
Uppdatering 11.03
Nu har det dammsugits, tvättats, mailats, städats, korrekturläst essän och diskats....ordning och reda!
------------
Torsdagen skulle spenderas i sängen....kollandes på Entourage och film....men icke!
Här vaknade Kattis klockan sju, tog mig ur sängen, gick en snabb entimmes promenad på morgonen, med tjejen i örat, åt gröt, håller på att tvätta och ska snart dammsuga....effektiv är mitt mellannamn...
Idag händer det grejer.....Kattis fixar!
Du, det är lite tomt...
so tired
det är sjukt vad man orkar med, Kattis är busy,busy, och det är faktiskt det bästa på länge. Har inte en chans att stanna upp och leta efter känslor, rusar på. Allt går i 120....sjukt! alldeles nyss borstade jag tänderna riktigt länge, bara för att jag är så trött att inte huvudet hänger med riktigt....drömmer mig bort mitt i tandborstandet....haha!
Ingen skolan imorgon....vi gav oss själv ledigt, efter 11 timmar i skolan idag så förtjänar vi det anser vi...
tjo!
Ain't no other man!
Jag och Lella har kommit fram till att det inte finns några bättre killar än våra pappor, därför är vi i slutändan väldigt kräsna när det kommer till det motsatta könet...så är det!
Bara speciella killar är värda att spara på!
alldeles för tidigt.....
Det här är sånt slöseri, nån borde berätta för dig....
Lella säger
"jag tycker inte om Hbg. Hatar alla som kidnappar min tjej"
jag vet jag, är alldeles för långt borta...
"du ger bort ditt underbara, vackra, hjärta alldeles för lätt"
jag vill ju inte bli kall, vill inte stänga av, vill fortsätta vara jag....
P säger att jag har världens största hjärta, kanske har han rätt, för jag tycker nog att alla förtjänar en andra chans, jag tror nog på äkta kärlek och jag har många människor som förjänat en alldeles egen del av det lilla hjärta som tickar i mitt bröst.
Dags för att påklädnad....oooorka......
litet tillägg
men jag får kontakt med nya sidor hos mig själv, uppmuntrande...men lär dig för gud skull att inte göra saker svårare än de är!
jag ler, det säger nog mer än du tror
Take it easy!
*gäääsp*
Ytterligare nio timmar avklarade i skolan, och det är nu vi börjar briljera. Efter många sega timmar börjar de guldglänsande kommentarerna och sylvassa slutsatserna flyga genom luften. Det sjungs, skrattas och analyseras. Vi rockar, precis som alltid, när tvivlen lagt sig och vi vet att vi har ett bra arbete i hamn. Baby no. 5....välkommen till världen!
Tentagenomgång.....och jag inser att jag tycker om min klass. Den stora salen är fylld av humor, ironi och skratt, vissa tycker att de gjort grymma val som taktikblankat tentan, andra skrattar åt de svar de tydligen skrev den där morgonen för två veckor sen, det ifrågasätts, skrattas lite till och sen går vi därifrån.....lite klokare...eller?
Det planeras för en höst, en höst jag inte är säker på att jag kommer vara en del av. Ändå svarar jag "självklart" på frågan om jag kommer vara fadder nästa år.....konstigt hur man fungerar.
Pappa och mamma kommer ner till påsk.....Kattis blir glad...måndag-onsdag med monsterföräldrarna....lovley!
...tycker du inte....nä troligtvis inte...men men....livet rullar på, och jag med det....Reuter loggade in på msn....haha kloka ord från en "gammal" man...
Saknar "gänget", insåg idag att det inte finns en bild på oss allihop tillsammans, trots alla kvällar och nätter tillsammans, lite konstigt, men samtidigt så har väl främlingar aldrig känt sig välkomna(vem ska då hålla kameran?)....killarna har sina vanor...svårt att ta sig in i den inre cirkeln...jaja....minnen har vi iaf!
Imorgon är det dags för skolan klockan nio igen....ska finslipa och ge arbetet den guldkant det så väl förtjänar....
sov sött världen....det ska jag göra, under mitt rosablommiga täcke...drömma mig bort....och komma lite närmre en framtid!
Här sitter jag i skolan...
Allvarlig?
Glad?
och skriver om
Jeans....
Sömn...snart...
Har inte gjort mycket sen jag kom hem från skolan, men det är skönt att låta huvudet vila efter nio timmars skolarbete, hur kul det än är.
Fick finaste grejerna med posten, ett underbart kort fyllt av kärlek, en söt magnet med ett budskap och ett armband som jag faktiskt unnade mig själv förra veckan. Tänk att några små rader kan värma hjärtat så det nästan kokar...lovley!
Pratade bort lite tid med Pef, skönt att vi kan vara vänner nu, vänner med en speciell relation då vi känner varandra så väl. Älskade vän - jag är lite orolig för dig, keep me posted!
Ett litet samtal med J hanns också med, många roliga tankar, är glad att det finns de som påminner mig om var mitt hem är, Lkpg är ändå speciellt för mig. Vännerna där saknar jag massor......skönt att hålla kontakten med en del av dem iaf!
Snart ringer min tös och ska prata lite innan vi somnar....en jobbig dag har Kattis haft, men är vid gott mod ändå...
"Så länge man inte har gett upp,
har man inte förlorat"
tack mamma och pappa!
Lagade pastasåsen idag - kan fortfarande inte det där med att krydda....blir inte så bra....du vet...
reds. anm
Update 17:31
Monstermamman säger att det oftast är så, hon är dock kvinna och det kan göra henne lite subjektiv.
J säger att han minsann inte är sån, men han har vuxit upp med typ fyra kvinnor, så han är nog lite annorlunda.
Att dr. Cox kan ha så rätt....
Så sjukt sant, så sjukt j*vla sant....
Singel-Peter - den typiska killen?
Statistiken talar dessutom för att det är helt sant.
Men. Men, jag kan inte tänka så nu. Jag har gjort ett val. Att satsa på det här. Jag tittar på henne där hon så sött ligger i sängen, hon behöver inte gå upp eftersom hon är ledig hela dagen medan jag måste skynda till jobbet. Hon vaknar av mina bestyr och jag sätter mig ner på sängkanten med jackan på och ger henne en kärleksfull somna om-puss och säger att vi hörs sen. Med hes morgonröst säger hon att hon önskar att jag kunde stanna.
Jag måste, säger jag, jag måste. Det är torsdagsmöte och viktigt att jag kommer i tid. Ha världens bästa dag, säger hon och gonar ner sig i dunkudden.
På en sekund har hon somnat om och jag tittar på henne en liten stund innan jag reser mig upp och går ut genom dörren med datorväskan i handen.
Måtte han ha fel, tänker jag. Måtte min kompis ha fel. "
"Vi promenerar sakta nerför ett söndagsödsligt Östermalm, köper tidningen på 7-Eleven och på Grand Hotel äter vi omelett och dricker dyrt kaffe i silverkanna och kramas och tittar på folk och allt är sådär som det ska vara. Antar jag. Nånting i mig känner efter hela tiden. Känns det rätt eller fel? Hjärnan väntar på att känslornas lackmuspapper ska färgas grönt eller rött."
"Det är nästan så att jag är besatt. Inte så att jag tror på dem, men jag läser dem alltid, jag kan inte låta bli. Horoskopen. På ett försenat X?2000 mellan Stockholm och Göteborg läser jag kvällstidningens jungfrurader för fredagen: ?När det gäller kärleken så verkar det jobbigt, var aktsam.
Tänk dig noga för om du vill bryta upp. Romantik kan vara fint, men just nu är det bara jobbigt.?
Och jag tänker på när vi skildes åt i?morse, när hon lämnade min lägenhet, känslan jag hade av att jag inte riktigt är mig själv, att jag skulle vilja vara fri från allt för att komma underfund med vad jag vill. Men nej, tänker jag, nej. Jag får inte sabba det här, jag måste komma över tröskeln. Anstränga mig för att få till nåt som åtminstone liknar ett förhållande. På riktigt.
Jag gillar ju henne. Och inget jävla horoskop-hokus pokus ska kunna få mig på andra tankar. Jag greppar mobilen och skickar henne ett sms. Hon svarar direkt, berättar om sin dag, och avslutar: ?Jag längtar tills du kommer hem.?
Jag längtar också.
Jag längtar tills jag inte längre tänker så jävla mycket, utan bara är, tar saker för vad de är och trivs. Med mig själv.
Och med tanken på att det är vi."
ÄR DET SÅ HÄR NI FUNGERAR?
Ny bloggare...
Martin som bloggar nere från Australien....
www.sunshineinmyeyes.blogg.se
välkommen till träsket hjärtat!
ytterligare ett inlägg på söndagen (har jag inget liv!?!?)
och vi ska göra det igen....och igen....och igen....om och om igen.....
Något att läsa...
menar Singel-Peters dagbok, gå gärna tillbaka och läs hans tidigare inlägg.....hmmm börjar skönja ett visst mönster hos det motsatta könet...
uppdate...
Våren har kommit med besked till Helsingborg, och även om man inte ska "ropa hej..." så känns det onekligen som om vintern har gjort sitt den här gången...
Har lite halvt om halvt vårkänslor i kroppen, vårkänslor blandade med lite små ångest...en ruskigt konstig blandning som skulle få vem som helst att böna och be om en lobotomi.
Haha...nä jag undviker helst det ingreppet....
Schlageryra?
Hade en supermysig kväll med Lovisa, Tobias och Frida igår, det mumsades popcorn och chips och dracks läsk och till slut vin. Många diskussioner, många intressanta tankar och, så klart, hela melodifestivalen avverkades. Har aldrig varit en schalgerdonna, kan inte mäta mig med Lella på något sätt. När alla har lyssnat på Lena PH's senaste har jag haft Counting Crows i öronen, trots detta ska jag inte sticka under stol med att jag haft ruskigt kul i schlagerbaren ett antal gånger.
Hur som helst så behöver jag knappast påpeka att ovan nämnda festival inte är min favorit, och att jag utan större ansträgning och uppoffring har lyckats missa i princip alla deltävlingar som sänts.
I går visades finalen, och som sann svenska SKA man se den. Till och med mamma var ju så där lite halvt insatt, jag ska inte vara sämre.
Så jag satt igenom alla bidrag, skämdes lite för Sverige och förundrades över hur mycket denna festival urartat, det är verkligen "klubbarna för inbördes beundran" som möts och letar efter ytterligare ett sätt att få lite mer PR och lite mer spotlight riktat åt sitt håll.
Att The Ark vann var väl knappast en överraskning, och de är så pass osvenska att de kan stå sig bra i konkurrensen, låten funkar absolut - men det är ju inte en schlager a la Fångad av en stormvind....
Efter några glas vin, började vi fundera på att gå ut, grabbarna festade på Bryggareg. och Alex hade tagit sig ända från Lund (!) för att prata i vår lilla stad. Hur som helst ,vi va trötta, så vi gick hem.
Min väckarklocka ringde för alldeles för länge sen och det är dags att snart ta sig till campus för ytterligare en dag i konsumtionsmönstrens och jeansens tecken....
Ta hand om er....
Har våren kommit kanske?
Idag gjorde vi ett tappert försök att välkomna våren till skåne, jag, Jessica och Johanna möttes vid Tivoli och tog en liten promenad längs havet, tog en fika på Espresso House OBS!! vi satt ute!!! sen gick vi en runda på stan och sa sedan hej då för att höras lite senare!
Mycket prat om livet, "känslomässigtavklarade" pojkar och skola
Helsingborg visade sig från sin bästa sida...trots kalla vindar vid havet...
Fram till denna stople går man när man promenerar tydligen...
Många som vandrade ute denna lördag
Haha det är en suddig svan någonstans på bilden.....någonstans..om man kisar, lägger huvudet på sne och ...nä den syns inte ändå...fan...
Fika stund UTE!!! Jessica gjorde det fatala misstaget att dricka cola med is (!?!?!) but why? jag drack min vanliga chai latte och Johanna körde på vuxen dricka - kaffe
Fear, and panic in the air
I want to be free
From desolation and despair
And I feel like everything I sow
Has been swept away
Well I refuse to let you go
I can't get it right
Get it right
Since I met you
Loneliness be over
When will this
Loneliness be over?
Life will flash before my eyes
So scattered and rushed
I want to touch the other side
And no-one thinks they are to blame
Why can't we see
That when we bleed, we bleed the same?
de känslomässigt oavklarade pojkarna nämndes....bara så du vet....
TGIF
Kattis är trött, men på ett bra sätt.
Men nu rinner tårarna, mest av tacksamhet....Irini....tack för dina kommenterar. Du har faktiskt funnits mycket i mina tankar för jag vet att du har överlevt det...och lever med det...och klarar det så bra. ( MIn idol)
Har tänkt att ringa, men att börja det första samtalet på ett år med skrik och tårar och andnöd kändes lite väl dramatiskt. Du ska veta att dina ord värmer, och ger så mycket kärlek, du är speciell för mig stumpan...
jag har klart två dagar utan större problem, skolan rullar på, och jag vill nästan inte gå hem. Inte bara för att mina töser, och lillebrorsan, är så sjukt roliga, utan även för att ångesten bor mest hos mig när jag är ensam. Även om det är min egen kamp så är det skönt att ha människor runt omkring mig, verkar jaga iväg det hemska för en stund.
Har köpt sjuka böcker för sjuka pengar idag....hur är det tänkt att man ska överleva som student?
Kan nån liten sak förklara det för mig?!?! hur ska det någonsin gå ihop sig?
Alex skickade en låt till mig -Lovers Hell med Kristoffer Åström....oj så många minnen, ska rota fram mina gamla skivor sen och njuta lite......det är nått särskilt med den tiden i mitt liv.
PM ringde idag, mitt lilla hjärta, alltid lika skönt att höra hans röst fylld av värme och hans positiva attityd. Jag hade allvarligt talat inte stått på denna jord utan honom, och han är en av de få som sett mig när det varit som värst....all min kärlek till dig hjärtat!
Ikväll ska jag tvätta, för det behövs verkligen, tvätten håller på att ta över mitt lilla hem. Två tvättider på två dagar....har lakan och handdukar som måste tvättas också...
J blir sambo i helgen, och jag är riktigt glad för hans skull. Trodde aldrig jag skulle kunna känna något annat än sorg över honom. Men jag hoppas verkligen han blir lycklig nu, att han hittat rätt och att han verkligen är redo för allt det han tar för sig. Min kärlek har han, mot alla odds, men han är speciell.....
Helg...men det är liksom ingen skilland, ska vara i skolan på söndag igen...och på måndag, och på tisdag och på onsdag....det tar aldrig slut...
är glad över mina puckon till flickor som underlättar allt det svåra och alltid finns där!
Axel tack för din kommentar också, är en sucker för omtänksamma människor, och du hör oundvikligen till den kategorin!
"jag säger det försiktigt; att jag saknar dig ibland...."
Ångesten
Ångesten gör fysiskt ont, den sliter sönder kroppen innifrån, den pressar samman lungorna, gör att man skakar, svettas, fryser, man gråter, man tror helt ärligt att man ska dö, och det är nästan som om döden vore ett öde bättre än attacken som känns som om den aldrig kommer ta slut.
"I can't remember anything
Can't tell if this is true or dream
Deep down inside I feel to scream
This terrible silence stops with me
Now that the war is through with me
I'm waking up, I cannot see
That there's not much left of me
Nothing is real but pain now
Hold my breath as I wish for death
Oh please God, wake me
Back in the womb it's much too real
In pumps life that I must feel
But can't look forward to reveal
Look to the time when I'll live
Fed through the tube that sticks in me
Just like a wartime novelty
Tied to machines that make me be
Cut this life off from me
Hold my breath as I wish for death
Oh please God, wake me
Now the world is gone I'm just one
Oh God help me
Hold my breath as I wish for death
Oh please God, help me
Darkness
Imprisoning me
All that I see
Absolute horror
I cannot live
I cannot die
Trapped in myself
Body my holding cell"
just keep swimming....just keep swimming...
Äntligen hemma igen, kom in genom dörren och det STANK sopor...ut med dem på balkongen....slö som man är!
Har jobbat med vårt arbete idag, känns som om vi snart har kommit igång, men det tar ju alltid lång tid, vi har lång startsträcka, men sen går det foooort....aldrig fått något annat än högsta betyg, varför bryta trenden?
Internationella kvinnodagen idag, många diskussioner om det....orkar inte dra dem här. Men stor kram till alla kvinnor....keep going strong!
Tack Jack för det söta smset.....min dag.....yes indeed!
Ska städa lite ...ångesten har inte riktigt fått mig att vilja diska, och efter som jag sov bort hela kvällen igår ser det alla annat än prydligt ut här.
Hej hej!
Reuter!
Idag fyller vår Petter 25år! Stort Grattis!
8 mars
Internationella kvinnodagen är det idag, får se om det blir nåon uppvaktning från någon annan än den bästa kvinnan i mitt liv - Mamma!
ska till skolan, trött trots sömn i hundra år....inge ångest ännu, håller tummarna!
puss
?
Efter halvtimmen vaknar jag, av att kroppen protesterar, den vill inte vara lugn, kan inte sova mer, kan inte låta hjärtat vara, kan inte låta mig ge den energi.
Jag skriker, för det gör fysiskt ont med ångest, ångest över så mycket. Det sliter, drar och förstör. och jag är alldeles ensam, jag vill hem....jag vill till pappa och mamma, till Lella, till PM...till alla varma människor som verkligen känner mig...jag har sån hemlängtan.
Men det här är min kamp, min strid för mig själv antar jag, och jag vunnit många slag förr, har bara misstagit dem för att vara hela kriget.
Ibland är jag rädd för att inte orka mer, för det tar så hårt på mig, tar så hårt på alla i min omgivning, om man varje dag vaknar av panik, hur orkar man det?
Hur tar man sig igenom den muren?
Hur ger man sig själv motivation att fortsätta?
Hur gör man?
Var finns mitt inre lugn?
Bloggen
Min lilla blogg har nu utvecklats (?) till ett narcisistiskt forum, och många andra med den, men ingen tvingar er att hålla er ajour, så ingen kan klaga :)
Just nu mår jag inte jätte bra, vilket gör att jag kanske inte orkar svara, orkar berätta och förklara. Så ta inte illa upp om jag inte svarar i telefon, skriv en kommentar här eller skicka ett sms, jag ska försöka svara. Behöver några dagars andrum, ett försök att simma till ytan igen. starta om mig själv och rensa systemet lite.
Va inte oroliga, jag har vänner här nere som tar hand om mig...och Lella finns (i telefon) vid min sida hela tiden.
Att livet är tufft ibland vet vi nog alla, och vissa stunder undrar man om det någonsin ska ta slut, om man fått sin "dos" ännu. Börjar undra om det bara är så att jag är rustad sämre för kriser, eller mer mottaglig för smärta....men det får vi nog aldrig veta.
Nej, mamma ingen har varit elak mot mig, ingen har gjort nått dumt, jag har ju en förmåga att omringa mig själv med de underbaraste människorna, men ibland blir det fel ändå. Jag gör mitt bästa för att äta (det är inte så här man når beach 07), jag har tabletter om det krisar ordentligt, jag vet att ni alltid finns där och jag önskar ruskigt mycket att ni va närmre nu.
Dags att starta denna onsdag, alldeles för tidigt....
Långt hemifrån
han kunde inte ha mer fel, ingenting blir som man förväntar sig.
Kattis är ledsen i ögat, och långt från nära och kära, vilket gör det riktigt jobbigt. Har tagit många beslut på sista tiden, en del på egen hand och några med hjälp av andra. Vare sig det förra eller senare har varit enkelt. Varför ska det vara så svårt för?
Hur som helst, en paus från saker och ting kanske är det bästa, frågan är väl bara hur lång denna paus behöver vara.
Mycket skola denna vecka, nästan för mycket skola, men det håller mig upptagen, blir nästan rädd när jag ser alla lediga dagar framöver....en lång helg....just nu känns det som ett rent h-vete.
Jag har ingen inspiration, vet inte var den brukar sitta, i fingrarna (som nu skakar), i hvudet (som är förvirrat), i magen, eller i hjärtat (som blivit vaakumsuget)....hur som helst, det där stora behovet att skriva finns inte just nu.
Tänkte bara uppdatera lite och se om inspirationen kunde infinnas sig efter några rader...men icke...
"I need a phone call
I need a plane ride
I need a sunburn
I need a raincoat
And I get no answers
And I don't get no change
It's raining in Baltimore, baby
But everything else is the same
There's things I remember... things I forget
I miss you
I guess that I should
Three thousand five hundred miles away
But what would you change if you could?"
Starlight
Far away
This ship has taken me far away
Far away from the memories
Of the people who care if I live or die
Starlight
I will be chasing a starlight
Until the end of my life
I don't know if it's worth it anymore
Hold you in my arms
I just wanted to hold
You in my arms
My life
You electrify my life
Let?s conspire to ignite
All the souls that would die just to feel alive
i'll never let you go
If you promise not to fade away
Never fade away
Our hopes and expectations
Black holes and revelations
Our hopes and expectations
Black holes and revelations
Hold you in my arms
I just wanted to hold
You in my arms
Far away
This ship has taken me far away
Far away from the memories
Of the people who care if I live or die
i'll never let you go
If you promise not to fade away
Never fade away
Our hopes and expectations
Black holes and revelations
Our hopes and expectations
Black holes and revelations
Hold you in my arms
I just wanted to hold
You in my arms
Sanning?
....I have to agree....I'm a sucker for musicians....I like drummers baby!
Allt mitt blod...
I det här tillståndet ska jag snart gå och skriva tenta....men jag har faktiskt sagt till mig själv att gå dit, göra mitt bästa och om jag kuggar så är det okey.....för min hjärna är mos...
så är det...