Bloggen
Jag startade min blogg för över ett år sedan, mest som en sorts kanal för att hålla min familj, och andra, uppdaterade på hur en, då sjuk, Kattis mådde. Syftet va att basunera ut min dagsform, för att de som ringde, och aldrig fick svar, inte skulle bli oroliga.
Min lilla blogg har nu utvecklats (?) till ett narcisistiskt forum, och många andra med den, men ingen tvingar er att hålla er ajour, så ingen kan klaga :)
Just nu mår jag inte jätte bra, vilket gör att jag kanske inte orkar svara, orkar berätta och förklara. Så ta inte illa upp om jag inte svarar i telefon, skriv en kommentar här eller skicka ett sms, jag ska försöka svara. Behöver några dagars andrum, ett försök att simma till ytan igen. starta om mig själv och rensa systemet lite.
Va inte oroliga, jag har vänner här nere som tar hand om mig...och Lella finns (i telefon) vid min sida hela tiden.
Att livet är tufft ibland vet vi nog alla, och vissa stunder undrar man om det någonsin ska ta slut, om man fått sin "dos" ännu. Börjar undra om det bara är så att jag är rustad sämre för kriser, eller mer mottaglig för smärta....men det får vi nog aldrig veta.
Nej, mamma ingen har varit elak mot mig, ingen har gjort nått dumt, jag har ju en förmåga att omringa mig själv med de underbaraste människorna, men ibland blir det fel ändå. Jag gör mitt bästa för att äta (det är inte så här man når beach 07), jag har tabletter om det krisar ordentligt, jag vet att ni alltid finns där och jag önskar ruskigt mycket att ni va närmre nu.
Dags att starta denna onsdag, alldeles för tidigt....
Min lilla blogg har nu utvecklats (?) till ett narcisistiskt forum, och många andra med den, men ingen tvingar er att hålla er ajour, så ingen kan klaga :)
Just nu mår jag inte jätte bra, vilket gör att jag kanske inte orkar svara, orkar berätta och förklara. Så ta inte illa upp om jag inte svarar i telefon, skriv en kommentar här eller skicka ett sms, jag ska försöka svara. Behöver några dagars andrum, ett försök att simma till ytan igen. starta om mig själv och rensa systemet lite.
Va inte oroliga, jag har vänner här nere som tar hand om mig...och Lella finns (i telefon) vid min sida hela tiden.
Att livet är tufft ibland vet vi nog alla, och vissa stunder undrar man om det någonsin ska ta slut, om man fått sin "dos" ännu. Börjar undra om det bara är så att jag är rustad sämre för kriser, eller mer mottaglig för smärta....men det får vi nog aldrig veta.
Nej, mamma ingen har varit elak mot mig, ingen har gjort nått dumt, jag har ju en förmåga att omringa mig själv med de underbaraste människorna, men ibland blir det fel ändå. Jag gör mitt bästa för att äta (det är inte så här man når beach 07), jag har tabletter om det krisar ordentligt, jag vet att ni alltid finns där och jag önskar ruskigt mycket att ni va närmre nu.
Dags att starta denna onsdag, alldeles för tidigt....
Kommentarer
Postat av: Monstermamman!
....önskjar dig en dag med några skratt tillsammans med andra, trots att du säkert helst bara vill vara för dig själv och låta allt "värka". Bamsekram!
Postat av: Mamman
DET VAR JAG SOM GLÖMDE SKRIVA NAMN.... sorry!
Trackback