I'm an angel bored liked hell....

Det är vår - jag kan verkligen inte förklara det på något annat sätt. Vårkänslorna sprider sig i kroppen, ända ut i tårna, fingerspetsarna och hårtopparna!

Härligt!

Sitter på jobbet med solen värmande på ryggen, bra musik spelas lite högre än vad som är tillåtet och vi skrattar ikapp. Älskar mitt jobb (för det mesta). Känslan när vi lyckas med stora saker tillsammans, när vi hjälper varandra och när vi har den där sammanhållningen slår det mesta (men inte allt).

Dags för årets temafest - när jag kom ner till borgstugan igår så kom energin flygande från ingenstans! Åh så jag älskar förberedelserna för festen, allt prata, alla inköp, alla planer! Festen är ju så klart grymt rolig, men man ska inte underskatta charmen av planering. Kan kanske till och med erkänna att jag gillar dagen efter då det ska städas och skvallras. Bakfyllan har inte riktigt kommit krypande ännu - men det är på god väg och alla minnen dyker upp från föregående kväll - i år kommer det ca 100 pers - vilket drag!

Att se min Lellskling hoppa runt och vara den perfekta värdinnan, gör att hjärtat hoppar ett extra slag (jag vet vi är speciella).

På söndag ska HELA min familj ses, längtar faktiskt som satan. Det är inte ofta jag ser alla jag räknar till min familj (alla kommer utom Lella) på ett och samma ställe.

Mycket jobb den här vecka, men det är faktiskt helt ok.

PM du finns i mina tankar och glöm inte att du aldrig är ensam! Tillsammans klarar vi allt - du har mitt nummer dag som natt! Älskar dig!

Nu ska jag nog försöka jobba lite på riktigt.

"Visst gör det ont när knoppar brister..."

Jag tror mig ana en vår utanför fönstret, vilket känns fruktansvärt välbehövt.
Har inte skrivit här på länge, orkar inte riktigt leta efter inspirationen och det verkar inte komma av egen maskin.

Igår tog jag en tur till sthlm, åkte först bil med pappa Björn (inte min pappa) och fick en trevlig åktur med mycket prat. Mötte upp min bästa Lellsa och tog oss in till stan. Åt en kall "to-go-lunch" och kollade på schyssta skor. Sedan blev vi fotograferade, något som va riktigt kul, men kanske inte det bästa jag gjort. Hade inte varit värt ett öre om inte Lella hade varit där. Nåväl, när Tias (dagens officiella hjälte) har retuscherat färdigt oss och tagit bort rynkor och påsar så ska jag nog kunna visa upp några bilder här. Hur som helst hade vi en riktigt mysig dag där timmarna flög iväg, helt sjukt hur tiden försvinner när jag är med tösen min.

Den här veckan känns lite som sanningens ögonblick, då detaljer om min framtid kommer att avgöras. Dock ligger beslutet hos någon annna, vilket inte känns särskilt bra, kontroll är a och o.

Min medicinering har nu dubblerats, på läkares inrådan, vi får se om det ger effekt snart. Hoppas på det. Jag orkar inte riktigt hänga med i mitt egna liv längre, vilket inte bådar gott för framtiden,

Måste hitta matlusten, den har sprungit i väg.

Får dock lyckokänslor av Lella, våren, ♥ och av det faktum att jag snart får triss i syskonbarn!

Min älskade mobil har ni lämnats i på service, min hjälte Jack är ansvarig! Detta betyder dock att jag har en lånemobil framöver, många nummer har gått förlorade, så tveka inte att skicka ett sms, ni som läser detta så jag med all säkerhet har era nummer.

Annars lunkar dagen på, har tusen saker på att göra lista, tur att jag redan avverkat 900 av dem!
Följer Lellas råd - håller mig otrolugt upptagen, bästa medicinen nånsin!

♥

Jag tillhör defenitivt kategorin klantiga människor. Finns det något att snubbla på så snubblar jag, står något ut går jag in i det, böjer jag mig ner slår jag i huvet. Det är bara sån jag alltid har varit.

I fredags sprang jag på stan, med många påsar i handen och Jessica vid min sida böjde jag mig ner för att titta på ett par skor - och AJ!!! Fick in en statidumpåsa ögat. Så där står jag på Marie P och ögat rinner, torkar lite tårar och vi springer vidare på stan.
På kvällen var det spel- och myskväll i Key och visst kände jag av mitt öga men det gick att stå ut.

När jag skulle somna gick det inte att blunda, det gjorde ONT och ögat bara rann. Så med ren fysisk styrka höll jag ner mitt öga tills det inte gjorde riktigt så ont längre. Vaknade flera gånger under natten av att det gjorde ont. en helt sjuk smärta. Vid halv åtta stod jag inte ut längre, ringde mamma, ringde sjukvårdsupplysningen, ringde brorsan och vi åkte upp till sjukhuset. Efter några om och men fick jag träffas en läkare som skrev ut ögonsalva och rekomenderade mig att knapra värktabletter som om det var godis.
Åkte och handlade och mötte upp brorsan med familj på Ikano. Super mysigt och precis vad ett sarjat öga behövde. Hade dock då börjat bli riktigt ljuskänslig och ögat rann hejdlöst i tid och otid.

Hem och vila en halvtimme, och sedan var det dags att göra sig iordning inför Nollans finalsittning. Kvällen var helt underbar!!!! men alla blixtar var fruktansvärt smärtsamma, till slut hjälpte inte ens rödvinet och det var dags att ramla hemåt.

Idag har jag verkligen ätit värktabletter som godis och efter ytterligare några timmars sömn på soffan är ögat mycket bättre. Tror tom att jag kan titta på tv utan solglasögn och det inte förrän nu jag faktiskt kan titta på datorns skärm.

Stort tack till familjen Holmlund - ni är guld värda!!

dags att försöka städa lite hemma, nu när jag kan gå ut i köket utan att skrika av smärta...

puss på er

Då var första veckan märkt med STRESS över. Jag överlevde den.
Tröttheten har följt mig som en svans varje dag, samtidigt har jag inte kunnat slappna av. Har inte sovit en hel natt på hela veckan. Jag känner mig ledbruten, det gör ont i hela kroppen och inte ens ett varmt bad har hjälpt. Vaknade i morse med en stel och spänd kropp, som gör ont!

Mitt huvud är trött och jag måste verkligen fokusera på att inte lägga ner, lägga av, ge upp. Vissa veckor är den kampen kämpigare än andra.

Idag ska jag städa, tror lugnet blir lättare att hitta i en ren och prydlig lägenhet.

Det är storm ute, nu ska stormen inne bedarra....


over - and out