Like a rainbow around my heart...
Ett kärleksbrev.
Alldeles för sällan får du veta hur fin du är, så här får du det...
Jag älskar dig därför att du har ett leende som skiner klarare än solen, jag älskar dig för att jag kan skratta med dig så innerligt och så ärligt. Jag älskar dig för att du har lärt dig blunda med öronen när jag går på som värst, och för att du inte tar åt dig när jag är frustrerad och arg. Jag älskar dig för din ärliga ögon som alltid talar klarspråk, som visar oro, glädje, sorg och ilska. Jag älskar din förmåga att alltid vilja, och oftast kunna, ändra på dåliga saker.
Jag älskar hur du hatar när jag kikar på dig när du ska fixa håret. Jag älskar din passion för det du gör, även om den driver mig till gränsen av galenskap ibland. Jag älskar hur du tagit till dig mina småflickor och gett dem en självklar plats i ditt hjärta. Jag älskar hur du går, ibland som en riktigt åtvidabergare. Jag älskar ditt dåliga samvete, som syns så tydligt i dina disney ögon. Jsg älskar hur du inte kan shoppa utan mig, hur min åsikt betyder så mycket för dig. Jag älskar hur du lagar mat och hur du tycker alla filmer är den bästa filmen. Jag älskar din min när du ser hur jag ser på dig ibland. Jag älskar dina lockar, som inte alltid samarbetar med dig. Jag älskar dina långa ben och breda axlar. Jag älskar hur du alltid vill väl.
Som en regnbåge runt mitt hjärta älskling.
Alldeles för sällan får du veta hur fin du är, så här får du det...
Jag älskar dig därför att du har ett leende som skiner klarare än solen, jag älskar dig för att jag kan skratta med dig så innerligt och så ärligt. Jag älskar dig för att du har lärt dig blunda med öronen när jag går på som värst, och för att du inte tar åt dig när jag är frustrerad och arg. Jag älskar dig för din ärliga ögon som alltid talar klarspråk, som visar oro, glädje, sorg och ilska. Jag älskar din förmåga att alltid vilja, och oftast kunna, ändra på dåliga saker.
Jag älskar hur du hatar när jag kikar på dig när du ska fixa håret. Jag älskar din passion för det du gör, även om den driver mig till gränsen av galenskap ibland. Jag älskar hur du tagit till dig mina småflickor och gett dem en självklar plats i ditt hjärta. Jag älskar hur du går, ibland som en riktigt åtvidabergare. Jag älskar ditt dåliga samvete, som syns så tydligt i dina disney ögon. Jsg älskar hur du inte kan shoppa utan mig, hur min åsikt betyder så mycket för dig. Jag älskar hur du lagar mat och hur du tycker alla filmer är den bästa filmen. Jag älskar din min när du ser hur jag ser på dig ibland. Jag älskar dina lockar, som inte alltid samarbetar med dig. Jag älskar dina långa ben och breda axlar. Jag älskar hur du alltid vill väl.
Som en regnbåge runt mitt hjärta älskling.
Tre år ...
Tre år sedan jag startade bloggen, jag både skrattar och gråter när jag läser mina gamla ord. Som en annan tid och en annan plats, i en annan kropp och med andra tankar. Samtidigt så fruktansvärt mycket jag. Kan sakna den där känslomässigt nakna flickan, hon som ville vara naiv och som inte tvekade. Alla chanser var värda risken.
Jag kan läsa mellan raderna och se när allt gick fel,även om det inte gick över en natt, och kanske är det just därför det är så svårt att gå tillbaka och göra om, göra rätt.
Murar byggs sakta, insikter landar långt innan man insett att de var på väg. Det säger pang och hela världen skakas, och även om det varit på precis samma sätt innan så är ljuset ett helt annat.
Många viktiga människor har kommit in i mitt liv sen jag skrev de första raderna i den här bloggen, Jack, Evelina, Filippa, Jessica, Lilla Mini (ej ute ur magen ännu) och, min älskade, Joakim. (bara för att nämna några)
Jag träffade min "Samson" och lät honom gå, allt med rak rygg och stort hjärta.
Jag skakade av mig ettiketten jag satt på mig själv, och återuppfann den jag ville vara och den jag faktiskt är. Det är en evig lindans med okänt slut, men ändå, jag går relativt stadigt, ibland med en hjälpande hand som håller min balans.
De eviga som alltid stannat, Lella, Camilla, PM, och hela stora Grottefamiljen.
Mitt mjuka ställe att landa på.
Så tre år har gått, kanske är det dags att byta forum?
Ska fundera på det i alla fall.
Det är lördag och jag har fått sova, hittar inte min mobil, då jag var duktig och stängde av både ljud och vibration innan sömnen tog sig an mig.
Jag kan läsa mellan raderna och se när allt gick fel,även om det inte gick över en natt, och kanske är det just därför det är så svårt att gå tillbaka och göra om, göra rätt.
Murar byggs sakta, insikter landar långt innan man insett att de var på väg. Det säger pang och hela världen skakas, och även om det varit på precis samma sätt innan så är ljuset ett helt annat.
Många viktiga människor har kommit in i mitt liv sen jag skrev de första raderna i den här bloggen, Jack, Evelina, Filippa, Jessica, Lilla Mini (ej ute ur magen ännu) och, min älskade, Joakim. (bara för att nämna några)
Jag träffade min "Samson" och lät honom gå, allt med rak rygg och stort hjärta.
Jag skakade av mig ettiketten jag satt på mig själv, och återuppfann den jag ville vara och den jag faktiskt är. Det är en evig lindans med okänt slut, men ändå, jag går relativt stadigt, ibland med en hjälpande hand som håller min balans.
De eviga som alltid stannat, Lella, Camilla, PM, och hela stora Grottefamiljen.
Mitt mjuka ställe att landa på.
Så tre år har gått, kanske är det dags att byta forum?
Ska fundera på det i alla fall.
Det är lördag och jag har fått sova, hittar inte min mobil, då jag var duktig och stängde av både ljud och vibration innan sömnen tog sig an mig.