I'm an angel bored liked hell....

Mitt i mina glädjeskrik över mitt nyerövrade jobb kom chocken. Jag har aldrig varit bra på snabba förändringar, trots att de oftast leder till bättre saker. Jag tycker om att veta vad jag har, är alltid rädd då jag inte vet vad jag får.
Behövde rensa huvudet på pessimistiska tankar och tvivel, stoppa in allt i rätt fack och slänga det som kan klassas som skräp. Ut på promenad, Stångån har en tendens att antingen hjälpa till med utrensningen eller skapa större kaos, men det enda sätt jag kan är att gå längsmed vattnet och komma på mig själv med att undra hur kallt det är där nere egentligen.

Jag var nära nog ensam på min promenad, mötte några trötta, frusna hundägare som gjorde sin plikt med sammabitna käkar. Såg en ensam trana som absolut inte borde vara vare sig där eller där ensam. Den stod mitt i vattnet, och mitt i ljuset från gatlyktorna, den tog några kliv bort från mig när jag stannade och tittade på den. Stilla stod den med benen i det kalla vattnet, och jag undrade varför den inte lämnat kalla norden och tagit sig till värmen. Den hade säket sina skäl.

För tre år sen var jag, med stora steg, på väg in i en kollaps. Jag slutade titta åt höger och vänster när jag korsade de mest trafikerade stråk, jag sprang med saxar och badade direkt efter jag ätit. Självbevarelsedrift har aldrig varit mitt trademark. Jag har lärt mig.
Jag hamnade i en sits där ett telefonsamtal tog timmar att hitta ork för att göra, jag vågade inte gå till affären, och väggarna hade en tendens att sluta sig omkring mig. Skräck var vardagsmat och livet hade inga ljuspunkter.Vissa stunder njöt av jag mörkret, för jag kunde reglerna där, det var ok att sluta sig, att krypa under täcket och inte ge av sig själv. Jag tog slut.

Här står jag idag, med många sjukintyg som vittnar om hopp om tillfrisknande och svart på vitt om besvikelsen varje gång jag fick ett bakslag. Här står jag, tjejen som skakade om hon mötte en främling i trapphuset, och nu har jag fått ett jobb. Ett jobb jag faktiskt ville ha. Ett jobb som är en merit inför min framtid - som nu ser ganska ljus ut.
Det är inget höjdarjobb, inte bra betalt eller glassigt. Men det är något för mig.En början på en framtid var existens jag länge tvivlade på.

Firade igår, med stark mat och rött vin. Det var mysigt, det var vuxet och alldeles lagom. Vi fnissade som vanligt, vi skrattade. Skrattet är en ingrediens i mitt liv jag många gånger saknat. Tack för kvällen du gav mig, den betyder mer än jag kunde säga.

Jag inser att jag har en tendens att tjata, men min mamma och pappa och min Lella måste få lite kärlek den här gången med. Att höra att ni är stolta över mig ger mig värme i hjärtat, att höra er glädje för mig ger mig lyckokänslor i magen, att veta att ni alltid finns där ger mig lugn i själen.
Lella är min styrka, min mjuka plats att falla på, hon är den som ger mig luft under vingarna och som skrattar med mig. Lella - du är den jag kunde vara.

"Mitt hjärta är ditt, ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din, din lycka är min
och gråten är min när du gråter. "Nils Ferlin

Så jag är ganska stor nu. Känner mig lite halvvuxen...vilket betyder att jag måste bli 52 innan jag är vuxen. Men det är helt ok.

Det går bra nu, kompis det går bra nu

---

tack för de tusen pussarna, sparar dem och tar fram dem en och en när de behövs....nutte...

---

 det finns en person som envist vägrat dela min förväntan och min glädje, tror inte du vet hur ledsen du gör mig, det gör ont i hjärtat. Förstår dig inte...

I natt har jag återigen drunknat i mina egna tankar och vaknat av att luften inte räcker till.
Tårarna rinner för det är inte rättvist, det borde vara över nu.

Har också fått lite goda nyheter, kanske ser jag en ljusning....till slut...mina äventyr lönar sig!

Något gnager mig!

Hade underbaraste kvällen med Lella i lördag - hon är den bästa som finns!

Åh vilken kväll det var igår, det byttes byxor, smälldes champagnekorkar och sjöngs, det dansades, kramades och pratades! NJÖT!


Lördagskvällen kommer bli ÄNNU bättre, det vankas middag på slottet med Lella ♥, Helena och Mona...här ska lagas trerätters! LYX!
Sen blir det fortsatt mys och fest och dans och glädje...min tjej kommer hem och jag har saknat henne SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ mycket!

---

(ett litet moln fanns på min himmel, men jag tycker faktiskt att det är pubertalt att slänga på luren i örat på sin bästa vän)

Min pappa ringde igår och sa:

det handlar om mer än mina tankar, mer än mina handlingar, mer än det som syns i mitt öga när jag ler.

det handlar om andra saker än än tårar och saknad, än ilska och sorg.

det handlar om att våga falla, våga hoppa, och hålla kvar hoppet om att det inte blir en krashlandning.

det handlar om den där krypande känslan som kommer ibland om kvällen, som sakta tar sig ut från hjärtat och sprider sig i hela min kropp. som en förvarning om stormen som komma skall.

det handlar om varma händer som bär mig, som håller mig, som lyfter mig.

det handlar om orättvis kärlek, krossade hjärtan och kina mat.

det handlar om min oförmåga, min envishet och styrka.

det handlar om saker som gör mig svag, som gör mig rädd, som ger adrenalin.

det handlar om andra saker än du tror dig veta.

det handlar om musik, om toner och ord som berör.

det handlar om att du inte kan kypa under min hud, eller att jag inte får bosätta mig i din famn.

det handlar om att släppa taget och samtidigt hålla kvar.

det handlar om att omdefinera, välja och vraka.

det handlar om minnen, om skratt och leenden.

det handlar om att jag inte kan. inte om att jag inte vill.

det handlar om att erfarenheten säger mig att allt till slut går sönder.

det handlar om att jag måste byta attityd.




det handlar om att jag inte vet vem som saluför sådana.....

Jag är dålig på att blogga, och återigen är det ett bra tecken, jag överlever utan att spy ut mina ord och tankar på internet! "high five"

Veckan har bestått av mys med Flööfi, hockey med Strefan och annat mys....här kommer lite bilder...
















LELLA JAG SAKNAR DIG!!!! USCH....NÄSTAN SÅ TÅRARNA RINNER...ÄLSKAR DIG!