2007/2008
Det fanns en tid då jag räknade mina egna hjärtslag. Som om jag väntade på att mitt predestinerade antal skulle ta slut.
Det fanns en tid då jag räknade mina egna andetag. Då varje inandning var en kamp och en reflex jag lätt kunnat vara utan.
2007 är snart slut. 365 dagar av skratt och gråt, av glädje och sorg. Så långt är det väl lika för alla. 2007 är året då jag grät alla tårar över det som hänt de senaste tre åren. 2007 var året då kraschade efter att ha träffat den enda person som fått mig att flyga sen jag brutalt tappade mina vingar. Året då jag vågade flytta hem, då jag fick mitt jobb. 2007 kommer vara styrkans år för mig, trots att jag aldrig varit svagare.
2007 är året då kärlek har kommit i olika former...
tår sammanflätade med mina, så fruktansvärt ovillkorligt....
någon som bjöd in mig att dela sitt hem med mig för en kort period...
ett evigt flyttande av saker och möber samt ett evigt stöd i allt jag gör...
någon som kom in som en frisk bris....som har en mental k*k som gör de flesta män avundsjuka och som gör mig såååå glad!
vänner som sluter upp kring en och firar med pompa och ståt
Min tös lämnade lilla Lkpg i samma stund jag kom tillbaka, vilken tuuuuur för den här stan behöver i alla fall en av oss....nu bor hon i storstan och det är nog tur det med...för jag tror hon behöver den nästan lika mycket som den behöver henne....
Så ska man satsa på att 2008 blir ännu bättre än året innan, nu ska man bli lycklig, vältränad, smal och leva nyttigt. Här ska städas och göras saker i tid, man ska komma ihåg födelsedagar och slippa stressa. Man ska värdesätta saker mer och försöka förverkliga i alla fall en av sina drömmar. Samtidigt ska man vara så förståndig så man inte lovar orealistiska saker där på tolvslaget.....det hela känns faktiskt som en pariodi på sig självt....
Mitt nyår kommer firas i en klubblokal mitt ute i skogen, där maten har lagats av tre grabbar i 25års åldern. Vi kommer dricka för mycket och skratta så vi gråter, det kommer vara allt annat än glamoröst, men med det inte sagt att det inte kommer vara perfekt....för hur skulle det annars vara?
Med en bild på det vackraste i mitt liv lämnar jag er för 2007...och önskar er ett GOTT NYTT ÅR!
Sprid stjärnglans runt er var ni än går...livet blir så mycket färggladare då...
(min familj må vara en mix av Norén och Gardell...men mer kärlek får man leta efter!!! Första helgen i juni rockar!!)
♥ - jag vet att jag är mer än en handfull och svårare än att komma på det där enkla riffet som låter så grymt. Jag vet att jag utmanar dig mer än önskat och att det skulle vara enklare att stränga om en gittarr med bakbunda händer och ögonbindel än att förstå hur jag fungerar....
du förtjänar det bästa 2008.....puss på dig!
Lovetrap
Saker ändras, det är väl det enda vi vet säkert. Att inget står still, inget är det samma dag för dag, inget är sig likt.
Jag måste få skriva när det börjar riva i kroppen, för det är, och har alltid varit mitt sätt att få ut allt det där. Det där grå, det svarta och det vita. Jag kan inget annat sätt, litar inte på andra lösningar och skulle aldrig våga testa något annorlunda. Det är så här jag gör.
Jag gör det här. På min blogg, vilket kan diskuteras. Jag vet att mina ord läses av en del, men jag tänker inte låta det förstöra syftet med min blogg. För det här är mitt andningshål, det är här jag lämnar svaghet och hämtar styrka. Vill du inte läsa mina ord är det bäst att du surfar vidare nu.
Jag har bett om ursäkt i raderna på denna blogg förr. men inte nu. inte längre. Inga ursäkter idag.
Jag är riktigt usel på att ta avsked, på att klippa band, ännu sämre på att glömma.
Sanningar som inte är vackra, allra minst för mig.
Men samtidigt har tiden lärt mig att gå vidare, att ta de där smärtsamma stegen mot min vilja, för jag vet att de måste tas.
Det är dock så, förstår ni, att jag måste få göra det på mitt sätt. För inget annat beprövat sätt fungerar. Det är så det måste vara.
Så jag skriver, lyssnar på musik och ältar. Jag tittar på bilder och minns, jag skrattar och jag gråter. Det är mitt sätt och jag har ibland önskat att jag kunde dela det med någon. Jag läser mina texter från vår tid och jag känner samma känslor, befinner mig på samma plats. Känner alla dofter och hör samma ljud.
Jag minns med vemod vad du skrev, samtidigt som det bubblar ilska i mig.
För jag läser mellan mina egna rader och ser skräck, tveksamhet och en sorts styrka.
Jag läser hur du ber mig ge dig hela mig, hur du lovar att laga alla trasiga delar av mig, hur du prisar mig.
Jag blir inte arg på dig, jag blir arg på mig själv. För jag visste bättre.
Was looking for a place to hide away
instead I lost the heart I gave away
Tell me how could love stand a chance again
Jag ska inte påstå att jag saknar dig. Du har själv sagt att du har förändrats så att jag inte skulle känna igen dig. Du är inte den jag höll om natten eller den som aldrig glömde bort samtalet mitt i natten varje fredag. Jag är väl medveten om det. Jag lurar inte mig själv.
Jag har kommit över dig, men kanske inte helt det som hände.
Så läggs du till handlingarna, du göms på samma ställe som många av de andra som det har skrivits om de senaste två åren. Du blir en historia, en dåtid, ett minne. En någon.
och jag vet nog att det är bäst så. Även om jag aldrig skulle vinna medalj i självbevarelsedrift. Så vet jag.
Du har din plats hos mig, för att jag bryr mig ändras aldrig. Men din roll blir aldrig den samma, dina rättigheter har du förbrukat och jag vet inte ens var du är.
Jag mår bra. Att skriva det här handlar inte om att jag mår dåligt. Det är bara mitt sätt.
Mamma ler nog lite nu, eller så nickar hon. Pappa blir lite orolig och mamma får förklara att det är så här Kattis gör. Det här är hennes sätt. För kanske har pappahjärnan inte riktigt kopplats samman med det oroliga pappahjärtat när han har läst det hans dotter skrivit.
Jag måste få skriva när det börjar riva i kroppen, för det är, och har alltid varit mitt sätt att få ut allt det där. Det där grå, det svarta och det vita. Jag kan inget annat sätt, litar inte på andra lösningar och skulle aldrig våga testa något annorlunda. Det är så här jag gör.
Jag gör det här. På min blogg, vilket kan diskuteras. Jag vet att mina ord läses av en del, men jag tänker inte låta det förstöra syftet med min blogg. För det här är mitt andningshål, det är här jag lämnar svaghet och hämtar styrka. Vill du inte läsa mina ord är det bäst att du surfar vidare nu.
Jag har bett om ursäkt i raderna på denna blogg förr. men inte nu. inte längre. Inga ursäkter idag.
Jag är riktigt usel på att ta avsked, på att klippa band, ännu sämre på att glömma.
Sanningar som inte är vackra, allra minst för mig.
Men samtidigt har tiden lärt mig att gå vidare, att ta de där smärtsamma stegen mot min vilja, för jag vet att de måste tas.
Det är dock så, förstår ni, att jag måste få göra det på mitt sätt. För inget annat beprövat sätt fungerar. Det är så det måste vara.
Så jag skriver, lyssnar på musik och ältar. Jag tittar på bilder och minns, jag skrattar och jag gråter. Det är mitt sätt och jag har ibland önskat att jag kunde dela det med någon. Jag läser mina texter från vår tid och jag känner samma känslor, befinner mig på samma plats. Känner alla dofter och hör samma ljud.
Jag minns med vemod vad du skrev, samtidigt som det bubblar ilska i mig.
För jag läser mellan mina egna rader och ser skräck, tveksamhet och en sorts styrka.
Jag läser hur du ber mig ge dig hela mig, hur du lovar att laga alla trasiga delar av mig, hur du prisar mig.
Jag blir inte arg på dig, jag blir arg på mig själv. För jag visste bättre.
Was looking for a place to hide away
instead I lost the heart I gave away
Tell me how could love stand a chance again
Jag ska inte påstå att jag saknar dig. Du har själv sagt att du har förändrats så att jag inte skulle känna igen dig. Du är inte den jag höll om natten eller den som aldrig glömde bort samtalet mitt i natten varje fredag. Jag är väl medveten om det. Jag lurar inte mig själv.
Jag har kommit över dig, men kanske inte helt det som hände.
Så läggs du till handlingarna, du göms på samma ställe som många av de andra som det har skrivits om de senaste två åren. Du blir en historia, en dåtid, ett minne. En någon.
och jag vet nog att det är bäst så. Även om jag aldrig skulle vinna medalj i självbevarelsedrift. Så vet jag.
Du har din plats hos mig, för att jag bryr mig ändras aldrig. Men din roll blir aldrig den samma, dina rättigheter har du förbrukat och jag vet inte ens var du är.
Jag mår bra. Att skriva det här handlar inte om att jag mår dåligt. Det är bara mitt sätt.
Mamma ler nog lite nu, eller så nickar hon. Pappa blir lite orolig och mamma får förklara att det är så här Kattis gör. Det här är hennes sätt. För kanske har pappahjärnan inte riktigt kopplats samman med det oroliga pappahjärtat när han har läst det hans dotter skrivit.
All I want for x-mas...
Jaha...så ska man önska sig saker....tänkte att jag kan ju chansa och skriva till tomten här (vem vet han kanske läser!?)...hur som helst det står tre saker på min lista till tomten....(tre yttepyttesaker....)
1.
2.
3.
SNÄLLA, SNÄLLA TOMTEN....
1.
2.
3.
SNÄLLA, SNÄLLA TOMTEN....
Åtvid i mitt hjärta...
Igår va en sån där dag jag kommer spara på ett bra ställe och ta fram ibland när jag behöver le. Det var inte den vackraste dagen, inte de gladaste eller mest romatiska. Tvärtom, den var ganska grå, började ganska buttert och Åtvidaberg har nog aldrig varit känt för att vara rosa skimmrande.
Jag har aldrig varit i Åtvidaberg. Så började dagens planer, och sen gick nog allt av bara farten. Det va julshopping på stan, hämtande av Jam bilen (som behöver städas) och vi åkte (med varsin kopp från Waynes och utan radio) till Åtvid.
Åtvidaberg kan bäst beskrivas som en sömnig håla där affärerna har lunchstängt och man knappt behöver uppge sitt personnummer på banken. Lokalbefolkningen tittade på oss som om vi precis stigit ur ett rymdskepp och frågan om de faktiskt tog VISA kort där fort snabbt genom mitt huvud.
Ville föreviga min premiär tur till Åtvidabergs centrum så det blev ett nagellack inhandlat!
Vidare till Falerums Klädhus...haha! det va kul, och vissa saker va billigare än hemma, men nä ingen shopping trots att jag provade en del kappor.
Vi fortsatte till metropolen Grebo där jag fick avnjuta bilder på ♥ från tidiga år...hann inte se bilderna från då han var riktigt lite. Men många goda skratt kom då vi tittade på bilder från en tid då han inte riktigt vuxit i sina långa ben och armar.
Sen åkte vi till IKAO och shoppde lite julklappar, sprang en runda på IKEA, åt på McD och tog en tur på NORDIK. Sen fick jag åka hem, fixa med lite grejer och somnade sött på soffan.
Jack ringde och väckte mig....ovanligt?!....ehh.....Nä!
Tog på mig mjukisar och sprang ner till Jessica.....lite te, lite mys....och sen var det dags att sova...
som sagt...ingen spektakulär dag....men kanske var det just den där svensson-känslan som gjorde den så fin....det va enkelt och mysigt.
Jag har aldrig varit i Åtvidaberg. Så började dagens planer, och sen gick nog allt av bara farten. Det va julshopping på stan, hämtande av Jam bilen (som behöver städas) och vi åkte (med varsin kopp från Waynes och utan radio) till Åtvid.
Åtvidaberg kan bäst beskrivas som en sömnig håla där affärerna har lunchstängt och man knappt behöver uppge sitt personnummer på banken. Lokalbefolkningen tittade på oss som om vi precis stigit ur ett rymdskepp och frågan om de faktiskt tog VISA kort där fort snabbt genom mitt huvud.
Ville föreviga min premiär tur till Åtvidabergs centrum så det blev ett nagellack inhandlat!
Vidare till Falerums Klädhus...haha! det va kul, och vissa saker va billigare än hemma, men nä ingen shopping trots att jag provade en del kappor.
Vi fortsatte till metropolen Grebo där jag fick avnjuta bilder på ♥ från tidiga år...hann inte se bilderna från då han var riktigt lite. Men många goda skratt kom då vi tittade på bilder från en tid då han inte riktigt vuxit i sina långa ben och armar.
Sen åkte vi till IKAO och shoppde lite julklappar, sprang en runda på IKEA, åt på McD och tog en tur på NORDIK. Sen fick jag åka hem, fixa med lite grejer och somnade sött på soffan.
Jack ringde och väckte mig....ovanligt?!....ehh.....Nä!
Tog på mig mjukisar och sprang ner till Jessica.....lite te, lite mys....och sen var det dags att sova...
som sagt...ingen spektakulär dag....men kanske var det just den där svensson-känslan som gjorde den så fin....det va enkelt och mysigt.
Whats wrong...?
jag är så fruktansvärt trött...borde nog lägga mig i solariet och få lite ljusterapi....skulle kunna sova dygnet runt - och gör nästan det....
Hell YEAH!
Egentligen kan jag inte klaga på nått.
Jag har ett jobb jag gillar, arbetskamrater som vet hur man får arbetsdagen att lägga i en högre växel.
Jag en myyysig lägenhet som är HEMMA för mig.
Jag har mon utbildning som passar mig bra och som utmanar mig...vilket jag behöver.
Jag har en gigantisk familj som är lite halvgalen, men som älskar mig och, så klassiskt, bär mig över mörka vatten.
Jag har ♥Lella♥ som vissa stunder är en förlägning av mig själv, vissa stunder är min storasyster och andra mina lillasyster....du är mitt allt!
Jag har Jessica som lyfter tråkiga föreläsningar, är frispråkig och intelligent. En tjej jag inte vill vara utan.
Jag har ♥ som är ganska ny, som skrattar mer än någon annan, som bryr sig, som är ödmjuk, har självdistans och bara är så där allmänt underbar.
Det är jul - lägenheten är nystädad, all tvätt är tvättad, det finns nybakta lussekatter i köket och det är fredag......imorgon kan jag sova hur länge jag vill....
Allt ¨är så bra (peppar, peppar....)
GRATTIS PER!
Idag fyller PFX 25år!!!! STORT GRATTIS HJÄRTAT!!!!
Du finns i mitt hjärta! PUSS & KRAM K
Du finns i mitt hjärta! PUSS & KRAM K
Tack....
igår såg vi Winnerbäck i sporthallen...jag och PFX...
vi skrattade
vi grät
vi kramades
vi sjöng
att vara född i Stångåstaden sådana kvällar är inget annat än ren lycka, vi förstår så väl vad han sjunger om....vi välkomnar honom hem...och det känns i hela lokalen hur tacksam han är över att allt faktiskt är förlåtet....
kvällen kan sammanfattas med ett ord:
Magisk
ni missade något....ni missade allt....men vi var där...
tack för världens bästa 25års present PFX....vi delar något speciellt du och jag....
läs mer om magin....
vi skrattade
vi grät
vi kramades
vi sjöng
att vara född i Stångåstaden sådana kvällar är inget annat än ren lycka, vi förstår så väl vad han sjunger om....vi välkomnar honom hem...och det känns i hela lokalen hur tacksam han är över att allt faktiskt är förlåtet....
kvällen kan sammanfattas med ett ord:
Magisk
ni missade något....ni missade allt....men vi var där...
tack för världens bästa 25års present PFX....vi delar något speciellt du och jag....
läs mer om magin....
en viskning att snabbt ta tillbaka, ångra och begrava?
Det blir liksom min sorg, min egen tid att sörja, och det tar alltid lång tid....och kanske är det dags...fast jag bävar...och kanske tar jag en dag tillbaka allt...
Ibland vet jag inte alls, fokus kan hållas så lätt i vissa situationer, i andra går det inte allt...ibland är jag inte starkare än mitt hjärtas mest krossade del, ibland står jag stolt och rakryggad....
hur som helst....
men tiden har sin rätt att förändras där den går
och den är hos dig nu, hos dig och din vän
jag ska aldrig mera lägga mig med huvudet mot ditt hår
och aldrig älska dig igen
aldrig älska dig igen
men vid vägen längs bäcken som sakta ledde hem
där är himlen lite närmre för mig
där har tiden gjort en hållplats för oss och allt som hänt
dit kan jag gå och sakna dig
dit kan jag gå och sakna dig
men nya dagar väntar med nya tidsfördriv
och allting liksom kräver mera nu
så ta dina minnen och försvinn ur mitt liv
älskade älskade du
älskade älskade du
Ibland vet jag inte alls, fokus kan hållas så lätt i vissa situationer, i andra går det inte allt...ibland är jag inte starkare än mitt hjärtas mest krossade del, ibland står jag stolt och rakryggad....
hur som helst....
men tiden har sin rätt att förändras där den går
och den är hos dig nu, hos dig och din vän
jag ska aldrig mera lägga mig med huvudet mot ditt hår
och aldrig älska dig igen
aldrig älska dig igen
men vid vägen längs bäcken som sakta ledde hem
där är himlen lite närmre för mig
där har tiden gjort en hållplats för oss och allt som hänt
dit kan jag gå och sakna dig
dit kan jag gå och sakna dig
men nya dagar väntar med nya tidsfördriv
och allting liksom kräver mera nu
så ta dina minnen och försvinn ur mitt liv
älskade älskade du
älskade älskade du
Update!
Så var helgen över, den gick fort, va vit och fylld av mys!
Jobbade hela fredagen, första dagen på nya jobbet, vilket fyllde min hjärna med information som jag fortfarande inte helt tagit till mig. Men kul var det, galet folk jag jobbar med och söta kollegor har jag!
Mycket att lära, men det ska nog gå vägen!
På lördagen blev det lussekattsbak och PM kom hit på kvällen för att mysa! Vi åkte och tittade på när La Fleur Fatale (Läs "La Flööfa Gay") spelade på skylten. Vi utgjorde väl halva publiken, men det va kul att se dem live!
Söndagen bestod i adventsfrukost med monsterföräldrarna samt med att förgöra och begrava min passion för shopping, det provades kläder till förbannelse....då nya jobbet har dress-code var det bara att anpassa sig och inhandla kläder som anstår en BA. Trots mammas och pappas glada tillrop blev det till slut för mkt...nope....no more shopping for me for a while....
Provade drömskorna...men de får vänta till lönen kommer i januari....I will survive!
Hann med en liten, snabb glöggfest och köttfärslimpa på söndagskvällen.
Idag har jag återigen jobbat, känner att jag börjar få lite mer koll nu, men det är en bit kvar!
Imorgon är det skola, på onsdag blir det plugg, julbord och klubben "din mamma"...plugg på torsdag, jobb på fredag och sen Winnerbäck med PFX på fredag, på lördag blir det plugg och 25års fest...söndag = plugg.
Shit....busy girl - that's me!
men jag ska nog kunna klämma in några vänner i mitt schema också!
puss på er
Jobbade hela fredagen, första dagen på nya jobbet, vilket fyllde min hjärna med information som jag fortfarande inte helt tagit till mig. Men kul var det, galet folk jag jobbar med och söta kollegor har jag!
Mycket att lära, men det ska nog gå vägen!
På lördagen blev det lussekattsbak och PM kom hit på kvällen för att mysa! Vi åkte och tittade på när La Fleur Fatale (Läs "La Flööfa Gay") spelade på skylten. Vi utgjorde väl halva publiken, men det va kul att se dem live!
Söndagen bestod i adventsfrukost med monsterföräldrarna samt med att förgöra och begrava min passion för shopping, det provades kläder till förbannelse....då nya jobbet har dress-code var det bara att anpassa sig och inhandla kläder som anstår en BA. Trots mammas och pappas glada tillrop blev det till slut för mkt...nope....no more shopping for me for a while....
Provade drömskorna...men de får vänta till lönen kommer i januari....I will survive!
Hann med en liten, snabb glöggfest och köttfärslimpa på söndagskvällen.
Idag har jag återigen jobbat, känner att jag börjar få lite mer koll nu, men det är en bit kvar!
Imorgon är det skola, på onsdag blir det plugg, julbord och klubben "din mamma"...plugg på torsdag, jobb på fredag och sen Winnerbäck med PFX på fredag, på lördag blir det plugg och 25års fest...söndag = plugg.
Shit....busy girl - that's me!
men jag ska nog kunna klämma in några vänner i mitt schema också!
puss på er