utan din hand är min hand hemlös...eller?
Sitter här igen, precis hemkommen från min älskade tös.....mätt och belåten.....fylld av skratt och glädje...
är lite orolig för min flicka, stark är hon, det vet jag, men ändå så gnager det mig lite.....
När jag vandrade hem på de välkända gatorna, såg allt folk som ska ut och dansa, de som druckit och de som druckit för mycket, så saknade jag något jag inte saknat på fruktansvärt länge.
någon att hålla i handen,
eller kanske en hand att hålla i...
hur som helst, så saknar jag det där självklara i att hålla någon i handen, även fast det bara är i smyg under bordet eller när ingen ser. Jag saknar fem fingrar sammanflätade med mina, jag saknar tvåsamheten det ändå ger....
Tror min hjärna spelar mig ett spratt : )
Har inte så mycket emot det faktiskt, trodde mig nästan vara omänsklig där ett tag.....
Jag flyr imorgon, då tar jag tåget och åker bort.....det ska bli så skönt....ingen stress, inga krav, ingen som vet vem jag är, ingen som kan ha en åsikt eller som kan snacka.....
wonderful.....
_____________
ärligt - jag visste inte riktigt hur jag skulle göra....precis som när jag kryddar maten blir det alltid för mycket eller för lite.....ville gå på säker mark.....så det blev för lite....
läste på text-tv att sommarvädret är över nu, tycker faktiskt synd om dig....hur lyckas du?
ses om en vecka då.....eller?
är lite orolig för min flicka, stark är hon, det vet jag, men ändå så gnager det mig lite.....
När jag vandrade hem på de välkända gatorna, såg allt folk som ska ut och dansa, de som druckit och de som druckit för mycket, så saknade jag något jag inte saknat på fruktansvärt länge.
någon att hålla i handen,
eller kanske en hand att hålla i...
hur som helst, så saknar jag det där självklara i att hålla någon i handen, även fast det bara är i smyg under bordet eller när ingen ser. Jag saknar fem fingrar sammanflätade med mina, jag saknar tvåsamheten det ändå ger....
Tror min hjärna spelar mig ett spratt : )
Har inte så mycket emot det faktiskt, trodde mig nästan vara omänsklig där ett tag.....
Jag flyr imorgon, då tar jag tåget och åker bort.....det ska bli så skönt....ingen stress, inga krav, ingen som vet vem jag är, ingen som kan ha en åsikt eller som kan snacka.....
wonderful.....
_____________
ärligt - jag visste inte riktigt hur jag skulle göra....precis som när jag kryddar maten blir det alltid för mycket eller för lite.....ville gå på säker mark.....så det blev för lite....
läste på text-tv att sommarvädret är över nu, tycker faktiskt synd om dig....hur lyckas du?
ses om en vecka då.....eller?
En helt vanlig jävla torsdag...
......och jag står inte på BK's dansgolv och skakar rumpan....orkade inte idag....
en dag fylld med alldeles för många påminnelser om det som varit, det som kommer, det som jag letar efter och det som jag flyr ifrån...
________
Per, idag insåg jag, återigen, varför det tog slut och varför det aldrig kunnat vara vi.
Förstår ärligt talat inte vad det är du gör, varför du gör det, eller vad det ger dig....
Men samtidigt så är det nog inte meningen att just jag ska förstå......vet inte om du sprungit ifrån mig eller halkat efter.....tror dock mest på det senare....
________
Lella - hur ska jag någonsin fungera utan dig vid min sida....orkar inte ens tänka på det...
Vi fick båda tårar i ögonen när jag berättade att jag höll på att rensa ut köket......hur ska det gå???
______________________________________
Du....så sågs vi ute bland folk, och det var precis så där konstigt som väntat....undrar varför det blir så?
Hur två människor som faktiskt håller på att lära känna varandra kan vara så anonyma när de ses...
Men jag fick den varma, hårda, långa kramen....får läsa in saker i den i stället....
Jag talar kanske inte om kärlek, även fast tiden kanske kunnat komma med den...talar om så mycket annat...min respekt har du förtjänat....och så mycket mer...
vi får försöka klämma in mer tid....för den vill jag ha... ; )
______
dags att sova och sedan vakna för att fly stan....jag behöver komma bort....
en dag fylld med alldeles för många påminnelser om det som varit, det som kommer, det som jag letar efter och det som jag flyr ifrån...
________
Per, idag insåg jag, återigen, varför det tog slut och varför det aldrig kunnat vara vi.
Förstår ärligt talat inte vad det är du gör, varför du gör det, eller vad det ger dig....
Men samtidigt så är det nog inte meningen att just jag ska förstå......vet inte om du sprungit ifrån mig eller halkat efter.....tror dock mest på det senare....
________
Lella - hur ska jag någonsin fungera utan dig vid min sida....orkar inte ens tänka på det...
Vi fick båda tårar i ögonen när jag berättade att jag höll på att rensa ut köket......hur ska det gå???
______________________________________
Du....så sågs vi ute bland folk, och det var precis så där konstigt som väntat....undrar varför det blir så?
Hur två människor som faktiskt håller på att lära känna varandra kan vara så anonyma när de ses...
Men jag fick den varma, hårda, långa kramen....får läsa in saker i den i stället....
Jag talar kanske inte om kärlek, även fast tiden kanske kunnat komma med den...talar om så mycket annat...min respekt har du förtjänat....och så mycket mer...
vi får försöka klämma in mer tid....för den vill jag ha... ; )
______
dags att sova och sedan vakna för att fly stan....jag behöver komma bort....
Stan vid Stångån
Den här stan har varit mitt hem i 24år, dra av några somrar i Finspång och Växjö, så har du stället där jag blivit den jag är....
I min del av stan känner jag varenda gata, varenda gatsten, varenda hus och varenda butik....jag hittar, trots mitt icke existerand lokalsinne, överallt....det är hemma.
På dessa gator sprang jag som barn, här blev jag odräglig tonåring, här blev jag kär och här krossades mitt hjärta.
Här har jag varit sjuk och här har jag fått hjälp....
här finns min familj och mina vänner....det här är mitt hem.
Men nu är det dags att återuppfinna mig själv, att ta reda på om detta hem gjort mig redo för världen utanför....det pirrar, det spritter....det är ångest och sorg....
mest försöker jag att inte tänka på det....
________________________________________
du......inte lång tid kvar nu....men jag ser det som en utmaning.....du har nått särskilt....glöm aldrig det....
jag är ju kräsen ju..... ; )
ge oss några stunder tillsammans....
och du - som vanligt....ring mig....
I min del av stan känner jag varenda gata, varenda gatsten, varenda hus och varenda butik....jag hittar, trots mitt icke existerand lokalsinne, överallt....det är hemma.
På dessa gator sprang jag som barn, här blev jag odräglig tonåring, här blev jag kär och här krossades mitt hjärta.
Här har jag varit sjuk och här har jag fått hjälp....
här finns min familj och mina vänner....det här är mitt hem.
Men nu är det dags att återuppfinna mig själv, att ta reda på om detta hem gjort mig redo för världen utanför....det pirrar, det spritter....det är ångest och sorg....
mest försöker jag att inte tänka på det....
________________________________________
du......inte lång tid kvar nu....men jag ser det som en utmaning.....du har nått särskilt....glöm aldrig det....
jag är ju kräsen ju..... ; )
ge oss några stunder tillsammans....
och du - som vanligt....ring mig....
Vad är egentligen livet....
...än en mängd olika relationer?
Man börjar livet med en relation med sin mor och far, och möjliga syskon, fortsätter med släkt, och familjens vänner, börjar skaffa sig egna vänner, lever en tid enbart för kompisarna, skaffar sig pojkvänner/flickvänner,man har en relation till sin chef och sina kollegor träffar den relation som ska vara hela livet, skaffar egna barn och så fortsätter det....
Kuxet i det hela är att relationer alltid kräver saker av en, de kräver tålamod, förståelse, överseende, respekt och, i vissa fall, kärlek. Det är absolut inte lätt, snarare tvärtom.
Speciellt de relationer som utvecklas till ett förhållande av något slag är svåra. Helt plötsligt tar man illa upp över saker man annars skulle ryckt på axlarna åt. Man bryr sig lite mer om vem personen i fråga pratar med, vilken ton hans/hennes röst har, vilka byxor han/hon har på sig. Det utvecklas till nått mer....
Dessa förhållande relationer har en tendes att innehålla missförstånd, överreaktioner, känslostormar och underbar glädje.
och kanske är det just därför man står ut, för att det finns en glädje i att tycka om någon, även fast det inte är för alltid, eller kanske inte ens kärlek. Man behöver tycka om någon, någon som inte är en kompis, någon som smyger sig nära när man ska sova, någon som kittlar dig bara för att få komma närmre.
Man behöver det....det är mänskligt...
Hur många gånger har man inte suckat över dessa förhållanden, hur man aldrig ska ge sig in i ett igen, hur det bara innebär problem, hur det inte är värt det....
Men i slutändan är det värt varenda suck, varenda tår, varenda missförstånd. För det mesta brukar missförstånden ta ut varandra...
men när man somnar där, nära, även fast det inte är den rätta, så är det värt det...
Det är ju ändå kärlek som får jorden att snurra.....
Man börjar livet med en relation med sin mor och far, och möjliga syskon, fortsätter med släkt, och familjens vänner, börjar skaffa sig egna vänner, lever en tid enbart för kompisarna, skaffar sig pojkvänner/flickvänner,man har en relation till sin chef och sina kollegor träffar den relation som ska vara hela livet, skaffar egna barn och så fortsätter det....
Kuxet i det hela är att relationer alltid kräver saker av en, de kräver tålamod, förståelse, överseende, respekt och, i vissa fall, kärlek. Det är absolut inte lätt, snarare tvärtom.
Speciellt de relationer som utvecklas till ett förhållande av något slag är svåra. Helt plötsligt tar man illa upp över saker man annars skulle ryckt på axlarna åt. Man bryr sig lite mer om vem personen i fråga pratar med, vilken ton hans/hennes röst har, vilka byxor han/hon har på sig. Det utvecklas till nått mer....
Dessa förhållande relationer har en tendes att innehålla missförstånd, överreaktioner, känslostormar och underbar glädje.
och kanske är det just därför man står ut, för att det finns en glädje i att tycka om någon, även fast det inte är för alltid, eller kanske inte ens kärlek. Man behöver tycka om någon, någon som inte är en kompis, någon som smyger sig nära när man ska sova, någon som kittlar dig bara för att få komma närmre.
Man behöver det....det är mänskligt...
Hur många gånger har man inte suckat över dessa förhållanden, hur man aldrig ska ge sig in i ett igen, hur det bara innebär problem, hur det inte är värt det....
Men i slutändan är det värt varenda suck, varenda tår, varenda missförstånd. För det mesta brukar missförstånden ta ut varandra...
men när man somnar där, nära, även fast det inte är den rätta, så är det värt det...
Det är ju ändå kärlek som får jorden att snurra.....
Du kom tillbaka...
....precis som utlovat....med samma styrka som förr, Du kom smygande precis som de första gångerna...skrämde mig precis som förr....med hjärtat slående ur bröstet på mig, flämtandes efter luft och skakade tog jag mig ner på golvet och väntade på att Du skulle slå till med all kraft.....och det gjorde Du....
Återingen trodde jag att jag skulle dö, luften fanns inte, skakningarna tog över, tårarna strömmade ner för kinderna.....
Du kom med samma helvete som så många gånger förr.....men nu var det länge sen Du knackade på min dörr....
Du kom med rädslan för att flytta, med skräcken för att vara ensam, med sorgen över allt som gått förlorat....Du kom, Du stannade allt för länge och Du lämnade mig trasig på golvet....
Men jag klarade mig, Du hade inte hela makten denna gång och det är i sig en seger....
Känslan av Dig sitter kvar i mitt system.....kanske behövs en liten vit vän för att klara natten...men närkampen med Dig klarade jag alldeles ensam...
antar att det är en dag då man ska fira.................
_________________________________________
ledsen om missförstånd har gjort att du tagit illa vid dig....det var aldrig meningen, men du vet hur folk är...ibland får man bara skaka av sig det man hör och ta reda på fakta innan det är värt att reagera....
hoppas vi ses snart....och att allt är ok....du är ändå speciell för mig....
Återingen trodde jag att jag skulle dö, luften fanns inte, skakningarna tog över, tårarna strömmade ner för kinderna.....
Du kom med samma helvete som så många gånger förr.....men nu var det länge sen Du knackade på min dörr....
Du kom med rädslan för att flytta, med skräcken för att vara ensam, med sorgen över allt som gått förlorat....Du kom, Du stannade allt för länge och Du lämnade mig trasig på golvet....
Men jag klarade mig, Du hade inte hela makten denna gång och det är i sig en seger....
Känslan av Dig sitter kvar i mitt system.....kanske behövs en liten vit vän för att klara natten...men närkampen med Dig klarade jag alldeles ensam...
antar att det är en dag då man ska fira.................
_________________________________________
ledsen om missförstånd har gjort att du tagit illa vid dig....det var aldrig meningen, men du vet hur folk är...ibland får man bara skaka av sig det man hör och ta reda på fakta innan det är värt att reagera....
hoppas vi ses snart....och att allt är ok....du är ändå speciell för mig....
Ibland...
...undrar jag om man vänjer sig vid att bli behandlad som en andra klassens människa, om man helt plötsligt blir van vid att bli ignorerad...om man tar skiten och sväljer den...för att det är enklast så...
...eller om det kanske är så att man vill ge människor en andra chans, för att alla förtjänar den....hur som helst......
dags att sova....hade glömt att spriten tog så som den gör...mina och Camillas hultsfreds drinkar...underbart!
PUSS
...eller om det kanske är så att man vill ge människor en andra chans, för att alla förtjänar den....hur som helst......
dags att sova....hade glömt att spriten tog så som den gör...mina och Camillas hultsfreds drinkar...underbart!
PUSS
Lägenhet
...är nu fixad inför hösten...shit va seriöst allt blev nu.....nästan så att knäna skakar....
Att-göra-listan bara växer...så mycket att tänka på - jag som alltid har koll på allt och som alltid planerar minst tre månader i förväg...hur ska detta gå?
Sömnen går det lite si och så med, tankarna far omkring i huvudet och när man inte har en hals att lägga näsan mot och ta ett djupt andetag så kommer inte lugnet lika fort, tyvärr, en last jag får leva med.
Hungern är nästan borta, har bara en medvetenhet om att jag borde äta, har varit där förr.
Skillnanden är att nu mår resten av kroppen bra, jag mår bra, bara hunger och sömn som spökar....kanske kan man kalla det nerverna...
Snart börjar det nya livet....måste medge att jag längtar och bävar....allt på samma gång...
________________________________________
Du, ge mig en famn, ett lugn, en natt....ge mig den tid du kan, den tid vi får.....jag har för länge sen slutat läsa in saker i det som händer, slutat analysera...
Du gör mig glad, du ger mig lugn....och konstiga skakningar....jag är inte rädd....en alldeles ny känsla...tack för den....
ring mig.....
Att-göra-listan bara växer...så mycket att tänka på - jag som alltid har koll på allt och som alltid planerar minst tre månader i förväg...hur ska detta gå?
Sömnen går det lite si och så med, tankarna far omkring i huvudet och när man inte har en hals att lägga näsan mot och ta ett djupt andetag så kommer inte lugnet lika fort, tyvärr, en last jag får leva med.
Hungern är nästan borta, har bara en medvetenhet om att jag borde äta, har varit där förr.
Skillnanden är att nu mår resten av kroppen bra, jag mår bra, bara hunger och sömn som spökar....kanske kan man kalla det nerverna...
Snart börjar det nya livet....måste medge att jag längtar och bävar....allt på samma gång...
________________________________________
Du, ge mig en famn, ett lugn, en natt....ge mig den tid du kan, den tid vi får.....jag har för länge sen slutat läsa in saker i det som händer, slutat analysera...
Du gör mig glad, du ger mig lugn....och konstiga skakningar....jag är inte rädd....en alldeles ny känsla...tack för den....
ring mig.....
Antagen
Antagen....så enkelt det låter....du är antagen....och det var ju precis det jag ville.
Men fy fan så jag kommer sakna er.....ni vet nog vilka ni är....men jag måste nämna några....
Lella, min älskade syster. Mitt samvete, mitt hjärta, min själ och mitt självförtroende. Min underbara, vackare, förstående peppande. Det finns inte en del av mitt liv som du inte berört på nått sätt, inte en enda hemlighet jag inte delat med dig. Inte en enda glädje som inte blivit större för att jag delat den med dig.
Vi som hoppades så på att få göra denna resa tillsammans.....men jag vet att avstånd aldrig kommer beröra oss....få vi sitter ihop vid höften!
Evelina, de allra nyaste....vad jag hade gett mycket för att få se dig varje dag, få se varje framsteg, höra varje skrik, se dig lära dig gå.... Hoppas du vet att faster älskar dig, och att jag kommer tvinga din far att ha dig på webkameran varje dag....och sjuuukt mycket bilder ska skickas ner till skåne.....
Camilla, vi har levt med avstånd så länge nu.....men du vet hur jag saknar dig, hur jag älskar dig.....nu får jag leva studentliv jag med! Är så stolt över dig, och oavsett hur vi utvecklas åt varsitt håll så kommer jag alltid finns här för dig!
Helen (Meja och Oliver), shit.....den saknaden kommer ta på mig kan jag lova..... Ett hem som känns som ett andra hem för mig, alltid massor med god mat, någon som lyssnar, Någon som ger en en spontan kram, ett skratt. Ni är otroligt underbara.....älskar er allihop.....är så fruktansvärt glad att jag får ha er i mitt liv. Önskar jag fick se er varje dag.....se varje framsteg...men jag får komma hem ofta...så jag inte blir någon ni inte minns............
Jag är nog sämst i världen på att säga hej då.....mer än en månad kvar och jag gråter redan, för jag vet hur mitt hjärta kommer värka....
Som min Tias sa: "
Gumman, du åker inte ifrån någonting, du åker till någonting, dina vänner kommer alltid finnas här och här (handen på hjärtat)"
Det värmde....och jag vet att du alltid kommer finns där för mig, vilket gör mig starkare....
______________________________________
Du som sover nära mig, vissa nätter, som ger mig saker att tänka på.....kommer nog saknar dig med....på mitt egna lilla sätt....
Men fy fan så jag kommer sakna er.....ni vet nog vilka ni är....men jag måste nämna några....
Lella, min älskade syster. Mitt samvete, mitt hjärta, min själ och mitt självförtroende. Min underbara, vackare, förstående peppande. Det finns inte en del av mitt liv som du inte berört på nått sätt, inte en enda hemlighet jag inte delat med dig. Inte en enda glädje som inte blivit större för att jag delat den med dig.
Vi som hoppades så på att få göra denna resa tillsammans.....men jag vet att avstånd aldrig kommer beröra oss....få vi sitter ihop vid höften!
Evelina, de allra nyaste....vad jag hade gett mycket för att få se dig varje dag, få se varje framsteg, höra varje skrik, se dig lära dig gå.... Hoppas du vet att faster älskar dig, och att jag kommer tvinga din far att ha dig på webkameran varje dag....och sjuuukt mycket bilder ska skickas ner till skåne.....
Camilla, vi har levt med avstånd så länge nu.....men du vet hur jag saknar dig, hur jag älskar dig.....nu får jag leva studentliv jag med! Är så stolt över dig, och oavsett hur vi utvecklas åt varsitt håll så kommer jag alltid finns här för dig!
Helen (Meja och Oliver), shit.....den saknaden kommer ta på mig kan jag lova..... Ett hem som känns som ett andra hem för mig, alltid massor med god mat, någon som lyssnar, Någon som ger en en spontan kram, ett skratt. Ni är otroligt underbara.....älskar er allihop.....är så fruktansvärt glad att jag får ha er i mitt liv. Önskar jag fick se er varje dag.....se varje framsteg...men jag får komma hem ofta...så jag inte blir någon ni inte minns............
Jag är nog sämst i världen på att säga hej då.....mer än en månad kvar och jag gråter redan, för jag vet hur mitt hjärta kommer värka....
Som min Tias sa: "
Gumman, du åker inte ifrån någonting, du åker till någonting, dina vänner kommer alltid finnas här och här (handen på hjärtat)"
Det värmde....och jag vet att du alltid kommer finns där för mig, vilket gör mig starkare....
______________________________________
Du som sover nära mig, vissa nätter, som ger mig saker att tänka på.....kommer nog saknar dig med....på mitt egna lilla sätt....
Så....
Så står du där, så självklar, så självsäker.
Men jag ser igenom det, helt enkelt var det inte....inte ens för dig...
Ursäkterna, har väntat länge på dem, har väntat på förklaringarna, på saker som kunnat få mig att förstå hur allt blev som det blev.
Jag är inte utan skuld, det vet jag, men samtidigt inte heller den som riskerar livstid.
Mycket vill ha mera, en ganska korrekt beskrivning av situationen.
Blir man någonsin nöjd, lycklig med det man har, eller strävar man alltid mot nått större, högre, längre...?Du har det där speciella jag aldrig sett hos någon någonsin, men det är bedrägligt. Jag kommer på mig själv med att alltid analysera det du säger, blanda det med vad dina ögon säger mig och lägga till en stor nypa salt.
Där har du min sanning.
Men tro mig jag vill tro på allt du säger, och kanske gör jag det, det jag saknar är kanske det jag behöver höra. Jag behöver ångern, behöver höra att jag var och är värd mer, vill verkligen veta att du ångrar dig.
Någonstans vet jag att du gör just det...ångrar dig...dina sms har talat....
Den bäst och värsta.....allt i ett.....det är vad du är för mig....
Så tog du tåget bort från oss alla, fast mig har du ialla fall kommit lite närmre....
_____________________________________________
Hösten är snart här, med allt vad det innebär, snart drar jag, till ny ort, till nytt liv och en ny framtid.....skrämmande....pirrande.....
Ikväll är det fest....min älskade Lella fyller år....är glad att jag fått vara med och fylla främst det senaste, och hoppas på de kommande...Älskar dig gumman....skulle inte ens vara halv utan dig!
Utgång, Platens, återigen en kväll då man hoppas på det bästa....snart försvinner jag.....
Men jag ser igenom det, helt enkelt var det inte....inte ens för dig...
Ursäkterna, har väntat länge på dem, har väntat på förklaringarna, på saker som kunnat få mig att förstå hur allt blev som det blev.
Jag är inte utan skuld, det vet jag, men samtidigt inte heller den som riskerar livstid.
Mycket vill ha mera, en ganska korrekt beskrivning av situationen.
Blir man någonsin nöjd, lycklig med det man har, eller strävar man alltid mot nått större, högre, längre...?Du har det där speciella jag aldrig sett hos någon någonsin, men det är bedrägligt. Jag kommer på mig själv med att alltid analysera det du säger, blanda det med vad dina ögon säger mig och lägga till en stor nypa salt.
Där har du min sanning.
Men tro mig jag vill tro på allt du säger, och kanske gör jag det, det jag saknar är kanske det jag behöver höra. Jag behöver ångern, behöver höra att jag var och är värd mer, vill verkligen veta att du ångrar dig.
Någonstans vet jag att du gör just det...ångrar dig...dina sms har talat....
Den bäst och värsta.....allt i ett.....det är vad du är för mig....
Så tog du tåget bort från oss alla, fast mig har du ialla fall kommit lite närmre....
_____________________________________________
Hösten är snart här, med allt vad det innebär, snart drar jag, till ny ort, till nytt liv och en ny framtid.....skrämmande....pirrande.....
Ikväll är det fest....min älskade Lella fyller år....är glad att jag fått vara med och fylla främst det senaste, och hoppas på de kommande...Älskar dig gumman....skulle inte ens vara halv utan dig!
Utgång, Platens, återigen en kväll då man hoppas på det bästa....snart försvinner jag.....
Jag vill inte se dina hämningar, har nog av mina egna...
Minns du den första kärleken, när inget var svårt, när inga krossade hjärtan skadat tilliten och när rädslan för att förlora sig själv ännu inte infunnit sig.
Minns du den?
Den första kyssen, de första varma andetagen mot din hals, det första pirret i magen, de första telefonsamtalen....minns du?
Hur enkelt det var?
Hur kär man kanske var i kärleken, men det spelade ingen roll?
Hur framtiden inte alltid gjorde sig påmind och hur anlyserna inte var så djupa.....
Minns du?
Hur varm sommaren var, hur man firade varje månad tillsammans.....
Jag minns....
Önskar att allt var lika enkelt nu, önskar jag kunde skriva ner svart på vitt vad jag vill och känner, men det har nog gått för långt för det.
Sveken har varit många, krossade hjärtan och tårar....ibland känns det som att det aldrig tar slut....
__________________________________________
Något gör du ändå med mig, med mitt sinne.....kanske är det därför du får mina attityd, mina taggar utåt, mina miner och kommentarer.
Det är inte meningen och de är inte riktade mot dig.
Det är bara det att jag ser något i dig som skrämmer mig.
Jag kan inte säga vad, en känsla....kanske....
Det låter allvarligt, jag vet, men jag tror inte att det behöver vara det....räcker det inte med att jag trivs i din närhet?
Snart försvinner jag....vill bara få ut det mesta av min tid.....förstår du?
"jag vill inte se dina hämningar..."
Om du inte är en riktigt grym skådis så gör även jag något med dig....hoppas du inte gömt en oscar under sängen....
Minns du den?
Den första kyssen, de första varma andetagen mot din hals, det första pirret i magen, de första telefonsamtalen....minns du?
Hur enkelt det var?
Hur kär man kanske var i kärleken, men det spelade ingen roll?
Hur framtiden inte alltid gjorde sig påmind och hur anlyserna inte var så djupa.....
Minns du?
Hur varm sommaren var, hur man firade varje månad tillsammans.....
Jag minns....
Önskar att allt var lika enkelt nu, önskar jag kunde skriva ner svart på vitt vad jag vill och känner, men det har nog gått för långt för det.
Sveken har varit många, krossade hjärtan och tårar....ibland känns det som att det aldrig tar slut....
__________________________________________
Något gör du ändå med mig, med mitt sinne.....kanske är det därför du får mina attityd, mina taggar utåt, mina miner och kommentarer.
Det är inte meningen och de är inte riktade mot dig.
Det är bara det att jag ser något i dig som skrämmer mig.
Jag kan inte säga vad, en känsla....kanske....
Det låter allvarligt, jag vet, men jag tror inte att det behöver vara det....räcker det inte med att jag trivs i din närhet?
Snart försvinner jag....vill bara få ut det mesta av min tid.....förstår du?
"jag vill inte se dina hämningar..."
Om du inte är en riktigt grym skådis så gör även jag något med dig....hoppas du inte gömt en oscar under sängen....
Min lilla brorsdotter
Det allra nyaste tillskottet i familjen....inte ens två dygn gammal....
//Stolt Faster
//Stolt Faster
Evelina
Har precis varit på BB...sett det nyaste tillskottet i vår stooora familj....världens finaste lilla tjej!
Livet kan vara ganska häftigt ibland!
Livet kan vara ganska häftigt ibland!
faster
Så har du kommit till världen...du lilla rara liv....precis nu har du tagit ditt första andetag...och du är helt oförstörd. Inga krossade hjärtan, inga svek, ingen lögn...precis just nu har ett mirakel satt sin fot i vår värld, och vi kan inget annat vara än tacksamma.....
Tankar
När du lämnade oss lovade jag mig själv att aldrig hålla mig själv tillbaka, att leva så mycket det bara gick, kanske lite för dig också. Allt du aldrig fick uppleva, allt som du missat och som gick dig förbi.
Jag lovade att aldrig vara rädd för upplevelser, för att klättra över hinder och för att hoppa utan att veta om det fanns något skyddsnät som tog emot mig.
Nio år har gått och visst har jag tvekat och varit rädd, visst har jag vänt vid för stora hinder och visst har jag hellre stannat en chansat.
Aldrig mer, kan vi säga så?
Ibland tror jag du vakar över oss, att din uppgift var att få oss att vakna.
"Man ska vara rädd om hjärtat", men inte för rädd va?
Visst måste man tro att man lär av sina misstag, att nästa gång kan det bara bli bättre?
Att man känner sig själv lite mer, att man vet vad man behöver?
--------------------------------------------------------------------------------
Du krossade aldrig mitt hjärta, det var nog aldrig riktigt ditt, men du lämnade ett ärr på min själ. Gav mig lite mer misstänksamhet, lite mer tvekan.....men du ska inte få förstöra mig mer....så är det bara.
---------------------------------------------------------------------------------
Dags att låta livet hända, för just nu skiter jag i hur skrämmande det är, hur läskigt det kan bli.....
man lever bara en gång och vem vet hur kort tid......
Jag lovade att aldrig vara rädd för upplevelser, för att klättra över hinder och för att hoppa utan att veta om det fanns något skyddsnät som tog emot mig.
Nio år har gått och visst har jag tvekat och varit rädd, visst har jag vänt vid för stora hinder och visst har jag hellre stannat en chansat.
Aldrig mer, kan vi säga så?
Ibland tror jag du vakar över oss, att din uppgift var att få oss att vakna.
"Man ska vara rädd om hjärtat", men inte för rädd va?
Visst måste man tro att man lär av sina misstag, att nästa gång kan det bara bli bättre?
Att man känner sig själv lite mer, att man vet vad man behöver?
--------------------------------------------------------------------------------
Du krossade aldrig mitt hjärta, det var nog aldrig riktigt ditt, men du lämnade ett ärr på min själ. Gav mig lite mer misstänksamhet, lite mer tvekan.....men du ska inte få förstöra mig mer....så är det bara.
---------------------------------------------------------------------------------
Dags att låta livet hända, för just nu skiter jag i hur skrämmande det är, hur läskigt det kan bli.....
man lever bara en gång och vem vet hur kort tid......
Varamon
Söndag är ingen rolig dag, i alla fall inte om man är singel - det är ju då alla myser med sin respektive.....
Åkte med min flickor (och lill pojke) till Varamon för att njuta av den svenska sommaren på bästa tänkbara sätt!
Packade in oss i Helens Volvo och tog, den för oss, närmsta vägen till Varamon. Det blev ett par stopp, på Coop, bensinmacken och McDonalds, sen satte vi av!
Kom till Varamon ganska sent, sprang direkt ner på stranden.....denna underbara sandstrand!!!
Fixade en trerätters middag bestående av nudlar, tomatsoppa, korv med potatis- eller räksallad och chips med dip till efterrätt.
Massor med mys!
Sov allihopa tillsammans i samma rum på natten....vilket gjorde att jag och Camilla fick ny insikt i hur det är att ha barn..... Två förkylda knyten hostade och snörvlade hela natten.
Helen - ännu mer respekt till dig!
Vi har hunnit leka Pippi på stranden, hoppas inte folk tittade allt för konstigt på oss : )
Meja har visat vilken underbar primadonna hon är och Olli är lika glad och go som alltid!
Konversationer:
Kattis:
"-Meja, minns du att vi satt här och åt krov igår?"
Meja:
"-Ja, och så kom det en jätte söt flicka!"
Kattis:
"-Jasså, vem va det då?"
Meja:
"-Det va ju jag!"
Kattis,Camilla och Meja leker Pippi. Pippi(Meja) har fått upp Tommy (Kattis) och Annika (Camilla) på Lillagubben (en stenkant nere vid Vättern)
Där sitter vi och hoppas att folk förstår att vi leker med ett litet barn, vi är dock väldigt inlevelsefulla. Helt plötsligt vänder sig Pippi om och säger, mycket förvånat:
"-Men det här är ju ingen häst!!!"
Pippi och Tommy (i damsadel)på LillaGubben, ser lite smått obekvämt ut...
Inte världens mest smickrande pose, men måste man gå så så måste man!
Världens gladaste och mysigaste plutt -Oliver
Åkte med min flickor (och lill pojke) till Varamon för att njuta av den svenska sommaren på bästa tänkbara sätt!
Packade in oss i Helens Volvo och tog, den för oss, närmsta vägen till Varamon. Det blev ett par stopp, på Coop, bensinmacken och McDonalds, sen satte vi av!
Kom till Varamon ganska sent, sprang direkt ner på stranden.....denna underbara sandstrand!!!
Fixade en trerätters middag bestående av nudlar, tomatsoppa, korv med potatis- eller räksallad och chips med dip till efterrätt.
Massor med mys!
Sov allihopa tillsammans i samma rum på natten....vilket gjorde att jag och Camilla fick ny insikt i hur det är att ha barn..... Två förkylda knyten hostade och snörvlade hela natten.
Helen - ännu mer respekt till dig!
Vi har hunnit leka Pippi på stranden, hoppas inte folk tittade allt för konstigt på oss : )
Meja har visat vilken underbar primadonna hon är och Olli är lika glad och go som alltid!
Konversationer:
Kattis:
"-Meja, minns du att vi satt här och åt krov igår?"
Meja:
"-Ja, och så kom det en jätte söt flicka!"
Kattis:
"-Jasså, vem va det då?"
Meja:
"-Det va ju jag!"
Kattis,Camilla och Meja leker Pippi. Pippi(Meja) har fått upp Tommy (Kattis) och Annika (Camilla) på Lillagubben (en stenkant nere vid Vättern)
Där sitter vi och hoppas att folk förstår att vi leker med ett litet barn, vi är dock väldigt inlevelsefulla. Helt plötsligt vänder sig Pippi om och säger, mycket förvånat:
"-Men det här är ju ingen häst!!!"
Pippi och Tommy (i damsadel)på LillaGubben, ser lite smått obekvämt ut...
Inte världens mest smickrande pose, men måste man gå så så måste man!
Världens gladaste och mysigaste plutt -Oliver
Gammal vänskap rostar aldrig...
Vaknade,lite trött, baksmällan var marginell, men ändå där.
Grannarna håller på att flytta in, är det verkligen lagligt en lördag innan klockan slagit elva?
Tror inte det!
Men förhoppningsvis är de klara nu, så söndagens baksmälla blir lite mer ostörd.
Drog mig ner på stan och träffade Calle för en fika. Vi har ändå kännt varandra i sju år, och trots att vi knappt ses, då han bor och lever i Malmö, så är det alltid lika roligt att träffa honom.
En fika, en promenad runt ån (där jag faktiskt noterade ett "hål", eller vad det kallas, till frisbeegolfen, det du!)
Hamnade till slut på hans föräldrars ballkong där vi satt som två pensionärer och snackade om livet, bytte liter erfarenheter och tankar.....timmarna gick förvånansvärt fort.
Tänk va skönt det är att få perspektiv på livet när man talar med folk som kände en både"innan" och "efter".
Dagens slutsats:
Man ska hålla kvar vi de vänner som verkligen är vänner, de som står kvar när andra går, de som man kan prata med som om det var igår trots att det gått år, och de som alltid, alltid ställer upp villkorslöst!
Grannarna håller på att flytta in, är det verkligen lagligt en lördag innan klockan slagit elva?
Tror inte det!
Men förhoppningsvis är de klara nu, så söndagens baksmälla blir lite mer ostörd.
Drog mig ner på stan och träffade Calle för en fika. Vi har ändå kännt varandra i sju år, och trots att vi knappt ses, då han bor och lever i Malmö, så är det alltid lika roligt att träffa honom.
En fika, en promenad runt ån (där jag faktiskt noterade ett "hål", eller vad det kallas, till frisbeegolfen, det du!)
Hamnade till slut på hans föräldrars ballkong där vi satt som två pensionärer och snackade om livet, bytte liter erfarenheter och tankar.....timmarna gick förvånansvärt fort.
Tänk va skönt det är att få perspektiv på livet när man talar med folk som kände en både"innan" och "efter".
Dagens slutsats:
Man ska hålla kvar vi de vänner som verkligen är vänner, de som står kvar när andra går, de som man kan prata med som om det var igår trots att det gått år, och de som alltid, alltid ställer upp villkorslöst!