Charm
Att elda med grannarna som bjuder på alkohol och snackar skit en hel kväll har faktiskt sitt charm.
Förstår varför mamma och papap trivs här ute, på något sätt är det Lämmetorp på världen.
kanske kommer jag också en dag kunna lugna mitt inre så pass mycket att jag kan stanna upp och bara njuta av det som är istället för att hela tiden jaga.....
Nåvla, blir nog min sista natt här ute, för trots att sömnen här ute är gudomlig så behöver jag komma hem...för hem är ju alltid hemma....
Förstår varför mamma och papap trivs här ute, på något sätt är det Lämmetorp på världen.
kanske kommer jag också en dag kunna lugna mitt inre så pass mycket att jag kan stanna upp och bara njuta av det som är istället för att hela tiden jaga.....
Nåvla, blir nog min sista natt här ute, för trots att sömnen här ute är gudomlig så behöver jag komma hem...för hem är ju alltid hemma....
Jag är så duktig...
....nån som vill vara med i klubben för inbördes beundran?
jag stannar en natt till, och kanske, kanske ytterligare en.....för jag tror jag har skymtat harmonin någonstans bland träden. Såg en ensam och ledsen trana idag, tydlige nlever de i par hela livet...men hennes livskamrat har försvunnit - kunde riktigt känna hennes förtvivlan....
Mamma och pappa sover redan, antar att det blir så när man bor på landet och jobbar hela dagarna, hoppas de sover gott!
Kanske ska jag försöka mig på ett kryp ner i sängen, kanske ska man somna innan klockan 02.
Hoppas Lella ringer och uppdaterar mig om utelivet hemma, för även om jag inte är just där....så vill jag ändå vara med på ett hörn.
Livet kommer nog ordna sig, mamma önskar att jag landar snart, undrar om hon menar att jag flyger eller faller....?
jag stannar en natt till, och kanske, kanske ytterligare en.....för jag tror jag har skymtat harmonin någonstans bland träden. Såg en ensam och ledsen trana idag, tydlige nlever de i par hela livet...men hennes livskamrat har försvunnit - kunde riktigt känna hennes förtvivlan....
Mamma och pappa sover redan, antar att det blir så när man bor på landet och jobbar hela dagarna, hoppas de sover gott!
Kanske ska jag försöka mig på ett kryp ner i sängen, kanske ska man somna innan klockan 02.
Hoppas Lella ringer och uppdaterar mig om utelivet hemma, för även om jag inte är just där....så vill jag ändå vara med på ett hörn.
Livet kommer nog ordna sig, mamma önskar att jag landar snart, undrar om hon menar att jag flyger eller faller....?
Så var man här...
...det som ska vara paradiset, där man ska lyssna på tystnaden, känna harmoni och känna hur stadsstressen rinner av en. varför funkar det inte på mig?
Längtar hit, längtar efter mamma och pappa, efter katterna, efter sängen i det mysiga rummet, efter maten, dofterna...efter allt som förknippas med detta ställe...längtar verkligen så att det gör ont i mig.
Men så kommer jag hit, sätter min fot innanför dörren, och alla hemska känslor bara hoppar på mig. Det är som om de bara väntar på att jag ska visa en svag sida, ge dem en chans att attackera, låta dem komma mig in på livet....och snabbt går det....känner att jag krymper för varje sekund....scary!
men jag ska försöka klara två nätter...det kan väl ändå inte vara så svårt...har klarat värre saker, har gått igenom så mycket...det här huset är mitt hem, min trygghet, det ställe som kommer vara min mittpunkt när så mycket annat går förlorat....varför är det då så svårt?
Längtar hit, längtar efter mamma och pappa, efter katterna, efter sängen i det mysiga rummet, efter maten, dofterna...efter allt som förknippas med detta ställe...längtar verkligen så att det gör ont i mig.
Men så kommer jag hit, sätter min fot innanför dörren, och alla hemska känslor bara hoppar på mig. Det är som om de bara väntar på att jag ska visa en svag sida, ge dem en chans att attackera, låta dem komma mig in på livet....och snabbt går det....känner att jag krymper för varje sekund....scary!
men jag ska försöka klara två nätter...det kan väl ändå inte vara så svårt...har klarat värre saker, har gått igenom så mycket...det här huset är mitt hem, min trygghet, det ställe som kommer vara min mittpunkt när så mycket annat går förlorat....varför är det då så svårt?
...nu drar jag..
...lämnar den här stan ett tag, gömmer mig, flyr, springer......så långt bort som möjligt, för jag orkar inte med allt.
Behöver omgrupera, reboosta, starta om, spela in nytt, och mest av allt förstå....
ses då!
Behöver omgrupera, reboosta, starta om, spela in nytt, och mest av allt förstå....
ses då!
Fy fan!
att du får det att pirra i min mage......♥♥b♥
eller kanske en ganska ovanlig...
att jag alltid ska övereagera..det är helt otroligt....trots att jag faktiskt vet att jag gör det så kan jag inte stoppa mig själv, tårarna rinner, sms-fingret går snabbare än blixten, och ilskan bara väller fram. HELT OTROLIGT!
Hat fått be om ursäkt idag, har fått be om förlåtelse, och jag tror jag fick den. Borde veta bättre.
Regn utanför fönstret, kladdkaka i ugnen, en nybadad Meja och allmänt mys...ska inte klaga....men jag blir så trött ibland....
Hat fått be om ursäkt idag, har fått be om förlåtelse, och jag tror jag fick den. Borde veta bättre.
Regn utanför fönstret, kladdkaka i ugnen, en nybadad Meja och allmänt mys...ska inte klaga....men jag blir så trött ibland....
en vanlig dag...
Att inte har något att göra gör mig halvt galen, att vaknar på morgonen och inte veta om det kommer hända något.....börjar bli riktigt jobbigt.
Alldeles för mycket tid att tänka, det tar liksom aldrig slut.
Alldeles för mycket tid att tänka, det tar liksom aldrig slut.
Han med....
...mustachen har jag ju glömt....all cred till den klumpigaste, partygalnaste och sällskapssjukaste av dem alla!!!
April, April
Trodde helt ärligt att det skulle bli enklare ju äldre man blev, trodde insikterna skulle dugga tätare, att man klart och tydligt skulle se hur saker och ting faktiskt ska vara. Kanske hade jag hoppats att jag själv skulle kunna fatta beslut snabbare och att jag faktiskt skulle ha styrkan att hålla fast vid det jag bestämt.
Men just nu så känns det som om allt det var en villfarelse.
Känner mig tidvis mer vilsen än någonsin, och kanske ska det vara så. Men samtidigt är det läskigt, för jag haft så många förväntningar på hur det skulle kännas att börja närma sig "vuxenlivet".
Hur som helst så mår jag bra. Har slutat med alla mediciner, slängt recepten, är inte sjukskriven, bara arbetslös och samtalen med psykologen är avslutade.
Är jag frisk nu?
Men just nu så känns det som om allt det var en villfarelse.
Känner mig tidvis mer vilsen än någonsin, och kanske ska det vara så. Men samtidigt är det läskigt, för jag haft så många förväntningar på hur det skulle kännas att börja närma sig "vuxenlivet".
Hur som helst så mår jag bra. Har slutat med alla mediciner, slängt recepten, är inte sjukskriven, bara arbetslös och samtalen med psykologen är avslutade.
Är jag frisk nu?