Så var man här...
...det som ska vara paradiset, där man ska lyssna på tystnaden, känna harmoni och känna hur stadsstressen rinner av en. varför funkar det inte på mig?
Längtar hit, längtar efter mamma och pappa, efter katterna, efter sängen i det mysiga rummet, efter maten, dofterna...efter allt som förknippas med detta ställe...längtar verkligen så att det gör ont i mig.
Men så kommer jag hit, sätter min fot innanför dörren, och alla hemska känslor bara hoppar på mig. Det är som om de bara väntar på att jag ska visa en svag sida, ge dem en chans att attackera, låta dem komma mig in på livet....och snabbt går det....känner att jag krymper för varje sekund....scary!
men jag ska försöka klara två nätter...det kan väl ändå inte vara så svårt...har klarat värre saker, har gått igenom så mycket...det här huset är mitt hem, min trygghet, det ställe som kommer vara min mittpunkt när så mycket annat går förlorat....varför är det då så svårt?
Längtar hit, längtar efter mamma och pappa, efter katterna, efter sängen i det mysiga rummet, efter maten, dofterna...efter allt som förknippas med detta ställe...längtar verkligen så att det gör ont i mig.
Men så kommer jag hit, sätter min fot innanför dörren, och alla hemska känslor bara hoppar på mig. Det är som om de bara väntar på att jag ska visa en svag sida, ge dem en chans att attackera, låta dem komma mig in på livet....och snabbt går det....känner att jag krymper för varje sekund....scary!
men jag ska försöka klara två nätter...det kan väl ändå inte vara så svårt...har klarat värre saker, har gått igenom så mycket...det här huset är mitt hem, min trygghet, det ställe som kommer vara min mittpunkt när så mycket annat går förlorat....varför är det då så svårt?
Kommentarer
Trackback