Jag ljög!
Japp - jag hade fel, den här bloggen uppdateras inte alls lika ofta som den här!
Nyårslöfte?
jag ska bli bättre på att uppdatera båda här och där......
00-talet
Alla verkar så upptagna med att sammanfatta 2009, jag kör på 00-talet i stället!
99-00 nyårsafton firades med pojkvännen, så kär jag var, helt galet. Under det året köpte han ringar till oss som det stod 2000 på, så romantiskt tyckte jag då. Pojkvännen flyttade till Växjö och min värld gick under. Många timmar på tåg, vi skaffade en fin lite vovve tillsammans och jag var helt förblindad.
00-01 firade nyår med samma pojke, dock tog det slut två veckor efter nyår. Fann mig själv i ett mörkt hål, grät, skrek, åt inte, sov inte. Livet var över. Insåg då vilken underbar vän jag hade (och har) i Lella♥♥♥, som stöttade mig hela vägen. Har kvar mail som hon skickade till mig från sin resa i Thailand - älskade du!
Började dejta min första sambo, spenderade sommaren med honom, många besök på McDonalds.
01-02 minns inte nyår (nån annan som gör det?) flyttade ihop med sambo nr 1 1april, i en fin lägenhet som vi inredde efter bästa förmånga (säger inte så mycket). Fick en chock över hur det var att bo utan mamma och pappa - många samtal till dem under den tiden. Åkte till Bulgarien med Lella och tog studenten. Jobbade inom hemtjänsten på sommaren (ångest) och började plugga kvinnovetenskap till hösten.
02-03 nyår firades hemma hos mig och sambo nr 1, om jag inte minns helt fel. Hade en ruskigt rolig fest, ALLA var där och brorsan uttalade de oförglömliga orden "go kick Saddams ass". Började jobba på en förskola - älskade jobbet. Åkte till USA med Cam♥♥♥ på sommaren, var borta i en månad - oj va livet förändrades! Kom hem till ett halvtaskigt förhållande som vi försökte klistra ihop.
03-04 Nyår spenderades i New York, åkte sen tillbaka till USA (Cali)med Cam i fabruari och sa hej då till våra vänner som skulle till Irak. MÅNGA tårar!! Sommaren spenderades med Camilla och till stor del med grabbarna i gänget vi umgickd med då. Vi festade galet mycket! Det tog slut med sambo nr 1 och jag flyttade 1 oktober till egen lägenhet i Vasastan.
04-05 Nyår spenderades i Oslo, riktigt nice. Träffade Vackrast, vilket onekligen gjorde våren lite mer intressant. Träffade Dvärgen, haha, blev förblindad och gjorde många mindre smarta saker, blev sårad.
05-06, var firades nyår?? minns inte! fortsatte träffa Dvärgen, av och till, DUMT! Sökte in på högskolan. Träffade Jack under sommaren, och vi inledde en liten romans. Evelina föddes! Flyttade till Helsingborg och började plugga, träffade R, och allt vändes upp och ner. Jag blev hejdundrande kär och började nu pendla till Norrköping.
06-07 firade nyår på slottet, fortsatte plugga, R och jag slutade träffas. Dejtade G, fyllde 25, bodde i T1 och blev ännu bättre kompis med Jack♥♥♥. Började plugga i Lkpg i stället, flyttade tillbaka till Vasastan och träffade J. Började jobba på AW.
07-08 nyår med Cam i någon klubblokal. Fortsatte träffa J och efter en turné insåg jag att jag var kär. Vi flyttade ihop under sommaren. Filippa föddes! Pappa fyllde 60! Tog studieuppehåll och jobbade ännu mer.
08-09 nyår på slottet. Förlovade mig med hela familjen närvarande! Fortsatte jobba alldeles för mycket, jobbade heeela sommaren. Fick hjärnhinneinflammation, förlorade min bästa vän♥♥♥ i den värsta sjukdomen, slutade jobba. Kom inte in på utbildningen igen, började läsa fristående kurser. Julie föddes, Cornelia föddes!
2010 kommer garanterat vara året då min värld vändes uppochner mer än någon annan gång.....mer om det en annan gång!
99-00 nyårsafton firades med pojkvännen, så kär jag var, helt galet. Under det året köpte han ringar till oss som det stod 2000 på, så romantiskt tyckte jag då. Pojkvännen flyttade till Växjö och min värld gick under. Många timmar på tåg, vi skaffade en fin lite vovve tillsammans och jag var helt förblindad.
00-01 firade nyår med samma pojke, dock tog det slut två veckor efter nyår. Fann mig själv i ett mörkt hål, grät, skrek, åt inte, sov inte. Livet var över. Insåg då vilken underbar vän jag hade (och har) i Lella♥♥♥, som stöttade mig hela vägen. Har kvar mail som hon skickade till mig från sin resa i Thailand - älskade du!
Började dejta min första sambo, spenderade sommaren med honom, många besök på McDonalds.
01-02 minns inte nyår (nån annan som gör det?) flyttade ihop med sambo nr 1 1april, i en fin lägenhet som vi inredde efter bästa förmånga (säger inte så mycket). Fick en chock över hur det var att bo utan mamma och pappa - många samtal till dem under den tiden. Åkte till Bulgarien med Lella och tog studenten. Jobbade inom hemtjänsten på sommaren (ångest) och började plugga kvinnovetenskap till hösten.
02-03 nyår firades hemma hos mig och sambo nr 1, om jag inte minns helt fel. Hade en ruskigt rolig fest, ALLA var där och brorsan uttalade de oförglömliga orden "go kick Saddams ass". Började jobba på en förskola - älskade jobbet. Åkte till USA med Cam♥♥♥ på sommaren, var borta i en månad - oj va livet förändrades! Kom hem till ett halvtaskigt förhållande som vi försökte klistra ihop.
03-04 Nyår spenderades i New York, åkte sen tillbaka till USA (Cali)med Cam i fabruari och sa hej då till våra vänner som skulle till Irak. MÅNGA tårar!! Sommaren spenderades med Camilla och till stor del med grabbarna i gänget vi umgickd med då. Vi festade galet mycket! Det tog slut med sambo nr 1 och jag flyttade 1 oktober till egen lägenhet i Vasastan.
04-05 Nyår spenderades i Oslo, riktigt nice. Träffade Vackrast, vilket onekligen gjorde våren lite mer intressant. Träffade Dvärgen, haha, blev förblindad och gjorde många mindre smarta saker, blev sårad.
05-06, var firades nyår?? minns inte! fortsatte träffa Dvärgen, av och till, DUMT! Sökte in på högskolan. Träffade Jack under sommaren, och vi inledde en liten romans. Evelina föddes! Flyttade till Helsingborg och började plugga, träffade R, och allt vändes upp och ner. Jag blev hejdundrande kär och började nu pendla till Norrköping.
06-07 firade nyår på slottet, fortsatte plugga, R och jag slutade träffas. Dejtade G, fyllde 25, bodde i T1 och blev ännu bättre kompis med Jack♥♥♥. Började plugga i Lkpg i stället, flyttade tillbaka till Vasastan och träffade J. Började jobba på AW.
07-08 nyår med Cam i någon klubblokal. Fortsatte träffa J och efter en turné insåg jag att jag var kär. Vi flyttade ihop under sommaren. Filippa föddes! Pappa fyllde 60! Tog studieuppehåll och jobbade ännu mer.
08-09 nyår på slottet. Förlovade mig med hela familjen närvarande! Fortsatte jobba alldeles för mycket, jobbade heeela sommaren. Fick hjärnhinneinflammation, förlorade min bästa vän♥♥♥ i den värsta sjukdomen, slutade jobba. Kom inte in på utbildningen igen, började läsa fristående kurser. Julie föddes, Cornelia föddes!
2010 kommer garanterat vara året då min värld vändes uppochner mer än någon annan gång.....mer om det en annan gång!
älskade ängel
Har sett en film som berörde mig, långt, långt inne i hjärtat satte den sig och vägrar lämna mig
Jag är så jävla arg, så sjukt förbannad och ilsken!! FAN, FAN, FAN FAN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Varför drabbades du av den hemskaste av alla hemska sjukdomar? varför rycktes du från oss? hur kom det sig att de mest lysande människan fick en så kort stund på jorden?
Jag undrar varje dag hur jag ska klara mig utan dig, och för att vara riktigt ärlig så gör jag inte det. Jag pratar ju med dig varje dag, ältar saker med dig, tafsar med dig, ibland har du rätt och ibland jag, men du ger dig aldrig. Vi resonerar alltid, och vi vet precis allt.
Glömmer ibland ljudet av din röst, letar och letar i minnet, ibland hittar jag rösten, ibland får jag titta på filmen av dig för att minnas ditt skratt och hur du lät.
Det är så fruktansvärt tomt, overkligt, smärtsamt och tomt. Så mycket jag skulle velat dela med dig, velat berätta för dig och fått se dig le, fått se din glädje. Du vet vad jag lovade dig i 30års present, så där som vi skojade i våras - jag håller alltid vad jag lovar.
Jag hämtar styrka hos dig, samtidigt som inget gör mig så svag som vetskapen om att du inte längre är så nära som ett telefonsamtal.
Jag vet att bloggen är deppig just nu, den präglas mycket av saknad och sorg, även om mitt liv inte bara är tårar, det finns mycket skratt. Men här skriver jag till dig, kanske för att minnas allt jag sagt till dig, för att vara säker på att du vet att du är älskad och saknad.
Din pappa går i dina skor, din brorsdotter har din envishet (på gott och ont) och vi bär alla med oss dig varje dag.... jag har en berlock runt halsen, håller dig hela tiden i handen älskade ängel....
Jag är så jävla arg, så sjukt förbannad och ilsken!! FAN, FAN, FAN FAN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Varför drabbades du av den hemskaste av alla hemska sjukdomar? varför rycktes du från oss? hur kom det sig att de mest lysande människan fick en så kort stund på jorden?
Jag undrar varje dag hur jag ska klara mig utan dig, och för att vara riktigt ärlig så gör jag inte det. Jag pratar ju med dig varje dag, ältar saker med dig, tafsar med dig, ibland har du rätt och ibland jag, men du ger dig aldrig. Vi resonerar alltid, och vi vet precis allt.
Glömmer ibland ljudet av din röst, letar och letar i minnet, ibland hittar jag rösten, ibland får jag titta på filmen av dig för att minnas ditt skratt och hur du lät.
Det är så fruktansvärt tomt, overkligt, smärtsamt och tomt. Så mycket jag skulle velat dela med dig, velat berätta för dig och fått se dig le, fått se din glädje. Du vet vad jag lovade dig i 30års present, så där som vi skojade i våras - jag håller alltid vad jag lovar.
Jag hämtar styrka hos dig, samtidigt som inget gör mig så svag som vetskapen om att du inte längre är så nära som ett telefonsamtal.
Jag vet att bloggen är deppig just nu, den präglas mycket av saknad och sorg, även om mitt liv inte bara är tårar, det finns mycket skratt. Men här skriver jag till dig, kanske för att minnas allt jag sagt till dig, för att vara säker på att du vet att du är älskad och saknad.
Din pappa går i dina skor, din brorsdotter har din envishet (på gott och ont) och vi bär alla med oss dig varje dag.... jag har en berlock runt halsen, håller dig hela tiden i handen älskade ängel....
Lite saknad ändå....
Jag sitter och lyssnar på musik, och saknar jobbet. Musiken som får mig att rytmiskt röra huvudet i takt är den samma som spelades varannan tisdag när det var dags för bokningstävling. Det peppades, kämpas och firades och det var nästa magiskt.
Jag älskade mitt jobb, jag var extremt lojal, det kändes som mitt företag och där ställde man upp när det behövdes.
Jag blir ledsen när jag sitter här och saknar, för det var en så stor del av mitt liv och det som var jag. Men nu ska jag fokusera på att plugga och bli färdig med skolan - sen kommer jag hitta ett jobb med samma magiska känsla, samma kärlek och som är allt jag någonsin drömt om....så de så!
Jag älskade mitt jobb, jag var extremt lojal, det kändes som mitt företag och där ställde man upp när det behövdes.
Jag blir ledsen när jag sitter här och saknar, för det var en så stor del av mitt liv och det som var jag. Men nu ska jag fokusera på att plugga och bli färdig med skolan - sen kommer jag hitta ett jobb med samma magiska känsla, samma kärlek och som är allt jag någonsin drömt om....så de så!
Tre ljus för cancern
tre ljus för de som kämpar, för de som somnat in, för de vi älskar och saknar, för oss som lever kvar, som aldrig glömmer och aldrig slutar älska....
En värld som förtjänar dig
Livet stannar upp samtidigt som det rusar på. De två senaste månaderna har varit omvälvande, skakande och så mycket har hänt som jag skulle kunna vara utan. Jag vill så gärna borsta av mig dammet, kliva över ruinerna och gå vidare, men det verkar inte gå. Jag ser mig i spegeln och ser bara någon som är trött.
Så mycket av det jag alltid trott på har gått förlorat, optimismen och lojaliteten är inte alltid något som ger dig vinst i slutändan. Kanske är jag bitter, men bara en liten stund varje dag.
Det har slagit hårt, hårdare än ni tror.
Jag vill bara hitta energin och fokusen, var f**n är den?
Jag saknar så att hjärtat går i bitar, så att tårarna inte längre kan rena, så att käkarna spänns och sömnen blir svår. Det är som tortyr, så jag saknar dig. Försöker hitta sätt att lätta på det järngrepp som håller mig fast, ibland går det, men oftast inte. Jag känner dig varje dag, pratar med dig hela tiden, och det känns bra, men jag saknar dig, o Gud så jag saknar dig.
Jag är så trött och ingen vila verkar fungera.
Vänner, hälsa, skola och jobb - mina planer har fallit som korthus - jag är inte bra på att börja om. Har inga ess i skjortärmen, ingen joker som kan ge mig det fulla hus jag söker.
Jag har glömt hur man gör, hur det går till, vad jag behöver.
Påminn mig?
Så mycket av det jag alltid trott på har gått förlorat, optimismen och lojaliteten är inte alltid något som ger dig vinst i slutändan. Kanske är jag bitter, men bara en liten stund varje dag.
Det har slagit hårt, hårdare än ni tror.
Jag vill bara hitta energin och fokusen, var f**n är den?
Jag saknar så att hjärtat går i bitar, så att tårarna inte längre kan rena, så att käkarna spänns och sömnen blir svår. Det är som tortyr, så jag saknar dig. Försöker hitta sätt att lätta på det järngrepp som håller mig fast, ibland går det, men oftast inte. Jag känner dig varje dag, pratar med dig hela tiden, och det känns bra, men jag saknar dig, o Gud så jag saknar dig.
Jag är så trött och ingen vila verkar fungera.
Vänner, hälsa, skola och jobb - mina planer har fallit som korthus - jag är inte bra på att börja om. Har inga ess i skjortärmen, ingen joker som kan ge mig det fulla hus jag söker.
Jag har glömt hur man gör, hur det går till, vad jag behöver.
Påminn mig?
....
Så börjar bubblan långsamt brista, som om små små sprickor uppstått. Att ta in verkligheten har aldrig förr varit så svårt, jag vågar inte känna efter, vågar inte veta.
Hör din röst i huvudet, små kommentarer, små ord, är så rädd för att glömma ljudet av din röst, eller ditt leende. Jag såg dig flera gånger på stan idag, mest var det människor med samma blonda hår som du, eller någon med samma bandyrumpa som gick på samma sätt. Det tar någon sekund innan jag inser att det omöjligen kan vara du, som om hjärtat brister varje gång.
Du var min livboj, min fyr, en positiv röst som alltid hade ord till tröst, som alltid ställde upp. Vissa stunder kunde vi kommunicera utan ord, blickar räckte gott och väl. Min bästa vän.
Jag har stundtals varit otroligt irriterad på dig, men så är det väl alltid med människor man älskar.
Saknade efter dig blir till en avgrund, och ändå har din resa ifrån oss inte riktigt sjunkit in ännu.
Mina instikter säger mig att jag borde ringa dig och prata om det här, om min rädsla, oro och sorg. Det är så fel att det är dig det handlar om.
Samtidigt som klumpen i halsen växer så blir min tacksamhet större. Jag har ändå haft dig i mitt liv, jag har så många minnen, så många långa samtal och varma kramar som lever kvar.
Jag vågar knappt gråta, rädd för att aldrig kunna sluta.
Det här är så fel på alla sätt möjliga.
Hör din röst i huvudet, små kommentarer, små ord, är så rädd för att glömma ljudet av din röst, eller ditt leende. Jag såg dig flera gånger på stan idag, mest var det människor med samma blonda hår som du, eller någon med samma bandyrumpa som gick på samma sätt. Det tar någon sekund innan jag inser att det omöjligen kan vara du, som om hjärtat brister varje gång.
Du var min livboj, min fyr, en positiv röst som alltid hade ord till tröst, som alltid ställde upp. Vissa stunder kunde vi kommunicera utan ord, blickar räckte gott och väl. Min bästa vän.
Jag har stundtals varit otroligt irriterad på dig, men så är det väl alltid med människor man älskar.
Saknade efter dig blir till en avgrund, och ändå har din resa ifrån oss inte riktigt sjunkit in ännu.
Mina instikter säger mig att jag borde ringa dig och prata om det här, om min rädsla, oro och sorg. Det är så fel att det är dig det handlar om.
Samtidigt som klumpen i halsen växer så blir min tacksamhet större. Jag har ändå haft dig i mitt liv, jag har så många minnen, så många långa samtal och varma kramar som lever kvar.
Jag vågar knappt gråta, rädd för att aldrig kunna sluta.
Det här är så fel på alla sätt möjliga.
Farväl älskade vän
Jag har inga ord. Tomhet. Rädsla. Kärlek. Sorg.
Jag har förlorat min bästa vän.
Lånar ord av någon annan.
Jag har förlorat min bästa vän.
Lånar ord av någon annan.
"Var finns du nu min älskade vän?
Ditt skratt, dina ögon, ditt ljus
Var finns du nu?
Sorgen skymmer min blick
Men jag kan se dig överallt där jag går
Farväl, älskade vän
Farväl, kanske vi möts nån gång igen
Var finns du nu?
Jag kan inte förstå
Att jag aldrig får se dig igen
Men i mina minnen där finns du
Jag kan se dig så tydligt och klart
Din kärlek fyller alla tomma rum
När dagen är slut
Farväl, älskade vän
Farväl, kanske vi möts nån gång igen
Farväl, älskade vän
Farväl, kanske vi möts nån gång igen"
Jag har upplevt dig, jag kan aldrig förlora dig.
Välkommen lilla Julie
Äntligen har du kommit till oss, välkommen till en galen familj full av kärlek. Välkommen till en värld som kommer vara svår, om inte omöjlig, att förstå. Välkommen till oändlig kärlek, bottenlös sorg och spännande äventyr. Vi är många som alltid kommer finnas för dig, som kommer hålla upp dig när dina egna ben inte bär dig, som kommer skratta med dig, som kommer torka dina tårar, som kommer svara på dina frågor och ge dig nya saker att fundera över.
Du ska veta att du varit älskad sen den studen då vi fick veta att du var väntad, och kanske till och med innan dess.
Vi kommer se världen genom dina ögon och ge dig nya perspektiv.
Vi längtar så efter att få möta dig för första gången, få känna doften av din lilla kropp, se in i dina ögon och höra dina små andetag.
Välkommen hit älskade lilla Julie
Du ska veta att du varit älskad sen den studen då vi fick veta att du var väntad, och kanske till och med innan dess.
Vi kommer se världen genom dina ögon och ge dig nya perspektiv.
Vi längtar så efter att få möta dig för första gången, få känna doften av din lilla kropp, se in i dina ögon och höra dina små andetag.
Välkommen hit älskade lilla Julie
"Idag har jag hör ditt lilla hjärta slå.
Som en liten sol skiner du för mig.
Jag känner att jag lever och finns,
en del av mig finns ju där hos dig.
Och jag skymtar för en stund,
ett litet leende hos dig.
Jag skymtar för en stund,
att jag står med dig i mina armar.
Du är min längtan.
Du färgar mig med det under av ljus
som du sprider här hos oss.
Säg var har du varit förrut?
Jag vet inte vad du kommer tycka nu,
om den värld du ska födas till.
Men du, jag vet att du är meningen.
Och jag skymtar för en stund,
ett litet leende hos dig.
Jag skymtar för en stund,
att jag står med dig i mina armar.
Du är min längtan.
Du är min längtan.
Du kommer snart att förstå
vilken märklig värld vi lever i,
att glädje och sorg går hand i hand,
och att vi en dag ska skiljas åt.
Du är så välkommen hit,
hem till vårt palats.
Till denna värld som är vår,
som jag ska försöka få dig att älska
så mycket som det går.
Och jag skymtar för en stund,
ett litet leende hos dig.
Jag skymtar för en stund,
att jag står med dig i mina armar.
Dagen, den kommer snart,
och jag längtar så efter dig nu!
Livet har sin gång,
i många, många år här till.
Du är min längtan.
Du är min längtan.
Idag har jag hör ditt lilla hjärta slå.
Som en liten sol skiner du för mig."
GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN DANIEL!
Stort grattis på 30-års dagen allra käraste Daniel!
och tack för att du gör min finaste så lycklig!
KRAM!!!
Älskade vän
Jag drar ett djupt andetag. In och ut. Försöker hitta meningen, säkerligen precis som många före mig.
Men det finns ingen att hitta.
Älskade, älskade du - jag vet inte hur livet fungerar utan dig.
Jag vet inte hur solen ska kunna gå upp utan dig, eller hur jag ska kunna vara ensam gudförälder till våra barn.
Jag vill be dig stanna, men jag vet att det inte är ditt val.
Älskade, älskade du - du finns i mitt liv - och jag är så tacksam för din närhet, för din självklarhet, för din kärlek - som jag vet är min.
Älskade, älskade du - du måste veta hur vi älskar dig, hur vi ber för dig, hur vi kämpar med dig.
Älskade, älskade du....
Men det finns ingen att hitta.
Älskade, älskade du - jag vet inte hur livet fungerar utan dig.
Jag vet inte hur solen ska kunna gå upp utan dig, eller hur jag ska kunna vara ensam gudförälder till våra barn.
Jag vill be dig stanna, men jag vet att det inte är ditt val.
Älskade, älskade du - du finns i mitt liv - och jag är så tacksam för din närhet, för din självklarhet, för din kärlek - som jag vet är min.
Älskade, älskade du - du måste veta hur vi älskar dig, hur vi ber för dig, hur vi kämpar med dig.
Älskade, älskade du....
Meningit UNS
Japp jag fuskar, orkar inte klättra på väggarna längre, kommer ju ingenstans.
Har fått förbud från läkarna att läsa, titta på tv och hålla på med datorn - lung och ro är essentiell för min återhämtning - puh!
(men det struntar jag i för stunden)
Åkte in på akuten med HEMSK huvudvärk, tårarna bara rann och jag kunde inte ligga still - vred mig. Pratade med mamma, med sjukvårdsupplysningen och till sist med J som körde upp mig till sjukhuset.
Blev snabbt omhändertagen, det togs blodprover, blodtryck, tempen, man mätte syresättning, kollade så att mina nerver och reflexer fungerade som de skulle. Lungor och hjärna röntgades - och så småningom kunde hjärnblödning uteslutas - skönt!
Men vad var det då som var fel?
Nu ville min lilla neurolog sticka in en kanyl i min ryggmärg för att se hur min ryggmärgsvätska såg ut - jahopp - jag bet ihop trots min totala panik inför nålar.
Hon gjorde det hon skulle- det var inte skönt - och till sist hittades en infektion i mitt centrala nervsystem (!!).
Nästa läkare ville att jag skulle stanna över natten, sagt och gjort, sov min första natt på sjukhus.
Den tredje läkaren sjukskrev mig i 2,5 veckor och skickade hem mig.
Här sitter jag - totalt uttråkad - och med en övertro till mig förmåga - då jag får huvudvärk av att gå en sväng till Priso.
Underhåll mig!
Har fått förbud från läkarna att läsa, titta på tv och hålla på med datorn - lung och ro är essentiell för min återhämtning - puh!
(men det struntar jag i för stunden)
Åkte in på akuten med HEMSK huvudvärk, tårarna bara rann och jag kunde inte ligga still - vred mig. Pratade med mamma, med sjukvårdsupplysningen och till sist med J som körde upp mig till sjukhuset.
Blev snabbt omhändertagen, det togs blodprover, blodtryck, tempen, man mätte syresättning, kollade så att mina nerver och reflexer fungerade som de skulle. Lungor och hjärna röntgades - och så småningom kunde hjärnblödning uteslutas - skönt!
Men vad var det då som var fel?
Nu ville min lilla neurolog sticka in en kanyl i min ryggmärg för att se hur min ryggmärgsvätska såg ut - jahopp - jag bet ihop trots min totala panik inför nålar.
Hon gjorde det hon skulle- det var inte skönt - och till sist hittades en infektion i mitt centrala nervsystem (!!).
Nästa läkare ville att jag skulle stanna över natten, sagt och gjort, sov min första natt på sjukhus.
Den tredje läkaren sjukskrev mig i 2,5 veckor och skickade hem mig.
Här sitter jag - totalt uttråkad - och med en övertro till mig förmåga - då jag får huvudvärk av att gå en sväng till Priso.
Underhåll mig!
Har du en famn för mig?
2007 - jag hade precis flyttat hem, börjat bygga det där nya livet på samma gamla plats jag började på för så länge sen. Kändes lite som två steg framåt tre steg bak, men stegen framåt var nog fler än jag trodde.
Jag var besviken på pojkar, ingen hade nyligen krossat mitt hjärta - det handlade mer om bristande respekt och sårade känslor. Jag var trött.
Så dök han upp, så otroligt oväntad, knappt efterlängtad. Jag stretade emot, var förvirrande, låste in mig, gläntade lite på dörren, slog snabbt igen den igen. Jag krävde min ensamhet, och hans sällskap.
Jag var så säker på att han, om chansen gavs, skulle slå ut min flygförmåga, att han skulle lämna mig ensam, mer ensam än vid start. Han skulle ta något från mig, jag vet inte om det var stolthet, styrka, hjärta eller liv jag oroade mig för, men beskyddartendenserna blev mig övermäktiga. Jag var svår.
Så lämnade han min sida, två veckor med bara samtal på telefon - och oj så det pirrade i magen när samtalet om att han var 30 minuter från stan avslutades. Känslan när jag höll om honom, att han aldrig fick åka ifrån mig, att där vi varit helt plötsligt hade blivit precis där vi skulle vara. Det fanns inga genvägar, inga hemligheter eller konstigheter (med det inte sagt att det var lätt).
____________________________________________
Nu sitter jag här (febrig, men ändå) och du har precis åkt tillbaka till jobbet efter lunchen och jag har i smyg tittat på dig när du cyklar i väg på din ljusblå cykeln. Så märker jag att jag ler, en värme sprider sig i kroppen och där världens bästa känsla. Vi planerar för framtiden, vi skrattar, vi kramas, vi har vårt egna språk, vi har en alldeles egen kärlek.
Jag är så stolt över att du är min. Älskar dig.
l
Jag var besviken på pojkar, ingen hade nyligen krossat mitt hjärta - det handlade mer om bristande respekt och sårade känslor. Jag var trött.
Så dök han upp, så otroligt oväntad, knappt efterlängtad. Jag stretade emot, var förvirrande, låste in mig, gläntade lite på dörren, slog snabbt igen den igen. Jag krävde min ensamhet, och hans sällskap.
Jag var så säker på att han, om chansen gavs, skulle slå ut min flygförmåga, att han skulle lämna mig ensam, mer ensam än vid start. Han skulle ta något från mig, jag vet inte om det var stolthet, styrka, hjärta eller liv jag oroade mig för, men beskyddartendenserna blev mig övermäktiga. Jag var svår.
Så lämnade han min sida, två veckor med bara samtal på telefon - och oj så det pirrade i magen när samtalet om att han var 30 minuter från stan avslutades. Känslan när jag höll om honom, att han aldrig fick åka ifrån mig, att där vi varit helt plötsligt hade blivit precis där vi skulle vara. Det fanns inga genvägar, inga hemligheter eller konstigheter (med det inte sagt att det var lätt).
____________________________________________
Nu sitter jag här (febrig, men ändå) och du har precis åkt tillbaka till jobbet efter lunchen och jag har i smyg tittat på dig när du cyklar i väg på din ljusblå cykeln. Så märker jag att jag ler, en värme sprider sig i kroppen och där världens bästa känsla. Vi planerar för framtiden, vi skrattar, vi kramas, vi har vårt egna språk, vi har en alldeles egen kärlek.
Jag är så stolt över att du är min. Älskar dig.
l
Lilla sparvöga
Mina inlägg här har förändrats över tid - det handlar nog inte längre om att informera min nära om min vardag. Behovet har ändrats och därmed vad jag skriver. Det här är mitt andningshål - lika mycket som tidigare - men på ett helt annat sätt.
Oftast finner jag mig själv sittandes med alldels löjligt stora hörlurar, lyssnandes på musik som berör, och då vågar jag släppa lite på spärrarna.
Jag har lärt mig det där med självkontroll under de senaste åren, någon sa åt mig att tuffa till mig, och världen lärde mig hur.
Snart kanske jag byter sätt att skriva på, kan inte för mitt liv tänka mig att det här är något som man vill läsa, men vad betyder läsarantal? inget faktiskt. inget.
Oftast finner jag mig själv sittandes med alldels löjligt stora hörlurar, lyssnandes på musik som berör, och då vågar jag släppa lite på spärrarna.
Jag har lärt mig det där med självkontroll under de senaste åren, någon sa åt mig att tuffa till mig, och världen lärde mig hur.
Snart kanske jag byter sätt att skriva på, kan inte för mitt liv tänka mig att det här är något som man vill läsa, men vad betyder läsarantal? inget faktiskt. inget.
Tiden den går, livet är så kort
Allt för kort för att gömmas bort
Så gör det du vill och blomma ut
Njut av din spegelbild, vår tid är nu
