Update
ett långt inlägg som ett försök till att ta igen det som missats.....:
Jag ska snart skriva om det liv som nu blivit mitt, som inte varit officiellt på bloggen, som inte kunnat följas på annat håll än mycket nära.
Jag kan säga att jag har någon i mitt liv som förhoppningsvis kommer stanna där länge - rockstjärnan är min! ;)
(på gott och ont, turnéerna är inte alltid roliga för oss som får vara hemma, men i höst stannar han är - då blir det skivinspelning)
Sommaren försvann på ett kick, det har varit mycket jobb, kan inte säga annat än att jag älskar det jag gör!
Jag har, utan undantag, den bästa arbetsplatsen och de bästa kollegorna! Tänk att få komma in i branchen på det här sättet, det är få förunnat! Jag inser hur otroligt bra det är för mig och hur mycket erfarenhet jag tar med mig in i framtiden!
fest med jobbet
Operetten har även den varit en del av min sommar, och det slår mig varje gång den drar igång hur självklar den är i min tillvaro.Det har varit slitigt periodvis, men all glädje och alla underbara människor väger upp det på två sekunder. Det har varit många tårar då insikten om att detta var sista året kom. Kommer bära med mig männskorna, känslorna och minnena hela livet. Makalöst hur mycket slottet känns som hemma, tack för allt familjen Eriksson! Jag ser er som min andra familj och finns alltid om ni skulle behöva mig! (Lella du har ju alltid varit min allra närmaste, och där är du för alltid!) Att få se lilla Elsa bli växa som ogräs har även det varit helt fantastiskt!
Att träffa och lära känna KP har även det varit helt underbart! vi skulle behövt dig med flera år tidigare!
En liten tur till Gotland har jag även hunnit med. På agendan stod att plocka ihop Camillas liv de senaste tre åren och flytta henne till fastlandet! Det var många skratt, det var varmt och det var gotländska (övrigt hahahahahaha!). Vi smidde planer om att lura folket på tippen, vi häpnade över foppatofflans intåg och belägrande av vårt land och njöt av solnedgången minst två gånger! Inga bilder finns på denna dator tyvärr!
Jag sitter hemma hos mamma och har kommit hit för att få sova, har en katt hemma som sjunger sig igenom nätterna, mest för att han tycker vi är tråkiga som sover. Sömn har blivt något heligt, som icke får störas och som utövas så snart jag får tillfälle. Inte bra, men sova bör man!
Hur som helst så har jag fått en pojke (man?) i mitt liv som är det ödmjukaste som finns. Han har tålamod, han har alltid nära till skratt. Han låter mina vänner ha kvar sin självklara plats i mitt liv och skulle aldrig be mig utesluta någon som betyder något för mig. Han vågar visa känslor och är passionerad. Han är lång, smal och har skägg, han är givmild och mina äldsta brorsdotter avgudar honom, de har ett särskilt band de där två!
Du är den finaste älskling, helt underbar!
Han har även helt underbara föräldrar där ingenting är konstigt. De kommer väl överens med min mor och far och det har funnits kvällar då jag valt deras umgänge över andras. Är helt förundrad över hur välkommen jag känner mig och hur mycket jag kan prata med dem om!
Lilla Bippa (min Snuffla) har blivit så stor, hon är det gladaste och sötaste som existerar! Det är i hennes och hennes systers ansikte, ögon och leende som jag hämtar energi!
Skolan har börjat, det har varit många kramar, och jag inser att jag saknat min klass. Alla glada, sociala, söta människor, enastående!
Lella och ♥ - ni gör livet fantastiskt!
Jag har fått en sorg i i hjärtat, den har liksom smugit sig på. Jag kan inte riktigt säga var den härrör ifrån, om det är en sorg över att vår vänskap var så lite värd, att du träffat någon som inte unnar dig de som kände dig innan världen satte sina klor i dig eller om jag känner sorg för denna människa som inte kan lita till det hon ser framför sig. Jag vet att du älskar och jag unnar dig det mer än du någonsin kan förstå. Jag vet vad vi har (hade?) och det har aldrig varit konstigt för mig, det har varit självklart. Jag önskar dig all lycka, blir bara ledsen att du inte ens kan hälsa. Det är tragiskt och jag är ledsen över att du gör samma misstag igen. Det gör mig ledsen att bli förvandlad till något jag inte är, det är inte rättvist...
Jag hoppas allt är bra, kanske att du kommer till insikt och att du är älskad på samma sätt som du älskar.
Jag har fortfarande ett hjärta av snö...
