Nostalgi

Flytten till Vasastan har gjort mig nostalgisk.
Minnen sköljer över mig.

De flesta handlar om flytten till Hejdegården, dofter från lägenheten där, känslan av att bo med någon, ljuden från porten, hur det var att vara en del av tvåsamheten.
Hur maten smakade, hur det var att somna brevid någon varje natt, känslan av att ha ett hem tillsammans med någon, någon jag fick ta för givet, för han fanns där alltid.

Kanske är det Winnerbäck som sjunger in minnena i kroppen, kanske är det saknaden efter allt det där som kommer med tre års fördröjning. jag vet inte.

Jag tycker om känslan, den stör mig inte, den ger mig snarare hopp för framtiden.


Kanske hamnar jag där igen?
Kanske känner jag tillit igen?

let's hope so!

ord som skrevs för länge sen...

vi brukade tala om fullmånen, och fascinationen av att det var samma måne vi såg både du och jag var alltid likadan. Den tanken räckte ibland för att stilla det där som nästan alltid skrek efter mer.

vi var ensamma av våran sort, och du hittade hon som varit borta så länge.

ditt skratt söng i mina öron och det alltid återkommande skämten blev till slut det välkända, trygga, älskade, och jag log varje gång.

kan inte minnas doften av dig, men ibland kommer den över mig, oftast olägligt och oväntat.

varje dag blir en kamp mellan viljan att släppa och önskan om att få hålla kvar.

det låter så dramatiskt, men egentligen är det allt annat. enkelt, simpelt, kalla det vad du vill.

du var min vardag, min frukost, min lunch och min middag.

 12/11 2006 lånade jag ord för att beskriva allt
Hur kan jag säga om din röst är vacker.
Jag vet ju bara, att den genomtränger mig
och kommer mig att darra som ett löv
och trasar sönder mig och spränger mig.

Vad vet jag om din hud och dina lemmar.
Det bara skakar mig att de är dina,
så att för mig finns ingen sömn och vila,
tills de är mina.


Det låter dramatiskt.....det är allt annat....

Footloose

sjungs i mina öron och jag kan knappt sitta still, alldeles för mkt energi i kroppen....

helgen har spenderats inomhus, under täcket, med Camilla i örat massor av timmar.....min sötaste! Tänk att vi fortfarande håller ihop...skrattat åt döda bävrar och idioter till karlar...och skola som måste göras, och livet i allmänhet, och nostalgi..och....och...hahah....gamla klasskamrater....

behöver jag mer än det här?


(ja för faaan!!!!)

men vad är det då?


(närheeeeet!!!)

nä idag ler jag åt skiten, det gör ingen skilland att vara förbannat över alla tragiska människor....

Ska ner och mysa med J på stan....lång och trogen tjänst? jajamensan!!!

Internt som få....men man fååååååååår!


Nu ska jag skratta hela vägen till reseC


det finns en som jag saknar, ungefär som min barndom....men är en trygg saknad....för den har nästan alltid funnits där....(finns det nått annat sätt?)

Well except for a few small bruises....


....cuts and scars, well I'm fine
Or except for a few small bruises
cuts and scars, well I'm fine




Varför stör det mig att det inte är jobbigare än så här?

När tappade jag min tillit?

just nu handlar det bara om en sak....





CAMILLA OCH LELLA, NI ÄR DE UNDERBARASTE.....HELT KLART BÄTTRE ÄN ALLA ANDRA!

Höst på min planet

hemtenta

Det är höst på min planet....älskar höstens klara, friska luft, älskar höstkläder och mys med thé på café.

hemtenta

Jag har börjat i en ny klass, med så många söta pojkar och flickor att jag måste le när jag vingligt cyklar till skolan.

hemtenta

Jag fick pannkakor till frukost hos världens mysigaste par. Började nästa längta efter det jag en gång hade, fast en ny tappning.

hemtenta

Jag vet vad jag vill, är det nått fult? nått jag måste försvara och förklara?

hemtenta

hemtenta

hemtenta

HEMTENTA!


jag ber inte om något, kräver ingenting, frågar nästan inget, men kan knappt stå still.....fan att det ska vara så svårt!!!!




Still I smile...

Det är söndag, den ensammaste av alla dagar, nu har allt börjat sjunka in....
hur tänkte du? vad ville du? vem var du?

Jag trodde, naivt, att det skulle vara över nu...
var det aldrig värt mer?

Jag gråter samma tårar ännu en gång, av samma orsak, samma sorg som fyller mig, samma ilska...
dina löften, dina ord, dina händer, dina ögon - aldrig har jag varit så tillitsfull...

Vågar inte ångra något, det löser inga problem, ändrar inga faktum, allt är ändå likadant...
det du gjort får aldrig göra mig bitter....för visst är jag bättre än så?

Jag vill minnas det vackra, det sanna, det otroliga, det spektakulära..
är det förstört nu? är allt det vackra borta?

Du har fått mig att tvivla på mig själv, min styrka och min vilja...
men min glöd finns kvar, jag känner den varje dag...

En stilla önskan om att det aldrig hade behövt vara så här...
för visst fanns det en känsla av att ödet satt oss tillsammans?

Du har aldrig funnits här...
fanns du alls?

fucking thursday...

Ledig idag.
Bra

och

dåligt.

Jag funderar alldeles för mycket, bara för att till sist komma fram till att jag så gärna tar det här precis som det kommer. Skrev mail till Andrea i Spanien förut, kom in några klyschiga "time will tell" där någonstans.
Och det är väl så det är, med tiden kommer alla svar.

Ska vi ta det så, kanske sluta ifrågasätta, analysera och fundera???
för vi dras ju till varandra....gör vi det svårt? måste det vara svårt? enkelt är så mkt bättre!!!


Ahh...fuck it...nu kommer snart min siamesiska tvilling J hit för att hänga och laga datorn....idag har den fungerat skapligt....ruskigt schizad maskin kan jag lova!

LELLA JAG  SAKNAR DIG!!!!


du.

idag visade jag mig för första gången mänsklig för någon som kännt mig nästan ett halvår
.det va en grym känsla, tror inte du märkte det, men jag visade mig svag idag....tack för att du gjorde det så lätt.










Maria Mena sjunger om mig just nu...the soundtrack of MY life....

Stay in my past....

Igår kväll var det kaos i hjärnan, sorg i hjärtat och kryp i kroppen...stackars J som fick trösta och peppa över telefon....
Men det var liksom allt som behövdes, jag tar stora steg nu, varje dag, och det som en gång var allt börjar försvinna bakom mig - det är skönt och skrämmande...


nu står jag, redo för det nya, för det riktiga - och jag skrattar, för det är enkelt - sjukt enkelt - att våga!!!!

(jag vill inte ha på-låtsas-lekar, har växt ifrån dem nu)


"I understand,
You need to switch the roles around.
And dispise me for the fact that we didn't last.
And I will be your punching bag,
If you'll stay in my past.

I understand,
To want to have a mature dialogue
Is too much to ask.
And I will be your one regret,
If you'll stay in my past. "

"I understand
You delude yourself and sleep with a different girl
Each night in order to recover fast
And I will let you cheap in sex
If you'll stay in my past
I understand
That we can never speak again
In your resentment towards me will last
and I will let you forget me
If you'll stay in my past"

"I understand
That you will one day love again
And that's selfish of me to want to ask
If you can only live of the memory of me
So please stay in my past"

De är vackra minnen, som jag sparar och vårdar, kanske blir det annorlunda en dag, men nu vet jag....

No! do mind me!

det värsta är nog att jag inte minns hur det var längre, det har grumlats, blivit suddigt och formen syns knappt.....
men det är väl så man överlever, genom att glömma, skapa nya minnen och fokusera på nuet.

Sitter i soffan med en sovande Camilla vid min sida - livet är så mycket mer än man tror, och det är riktigt bra! har skrattat så tårarna rann idag, har kramats i natt och insett att analyser är nödvändiga, men enbart till en viss gräns...

Pojkar - var inte så rädda för starka kvinnor som har en röst och använder den....lyssna i stället...det tar er mycket längre...promise!

Minsprängd spritsmugglar skuta!

Så var det dags, de kemiskt luktande overallerna hade kommit och delats ut, rykten om fulvin och lera hade florerat och förmingel hade bokats. Overallerna vara vita och fina till att börja med, men efter några "dricka-springa-smurra-springa", "kräla-dricka-rulla" och "kullerbytta-skottkärra-rulla" lekar var vi inte så rena längre!
Maskin Teknikernas överfadderi skulle inviga våra overallar, vilket gjordes på led, och vi slängde oss på mage ut för en backe, gled ner och blev märkta på skinkan av en fadder.
PAmp märkte oss med handmärken och vi fick döpa våra nya favvo plagg....kvällen fortsatte med mellanfest och sedan Kravall på Kårallen...mysig och rolig kväll på alla sätt!

image313
image314
image315
image316
image317
image319
image320

Home sweet home...

Nu sitter jag i min lägenhhet.....mycket har kommit på plats, samtidigt är det mycket kvar att fixa.
Jag är trött och borde nog ta ett bad och sova tidigt, men det verkar gå trögt.

Det slog mig i kväll att nu börjar den riktiga vardagen med matlådor, plugg och tvättider....inte för att studentlivet burkar vara tråkigt...men det känns lite sorgligt att sommaren verkligen är över...och nolle-p också.

Har liksom ingen inspiration att skriva ikväll, inget som behöver komma ut....

Så var det höst, var finns den där handen jag vill hålla?

(vet iofs att Lella är i sthlm och att någon finns någon annanstans, och Lella kommer hem på tors...)