I'm an angel bored liked hell....

Det är söndag, den ensammaste av alla dagar, nu har allt börjat sjunka in....
hur tänkte du? vad ville du? vem var du?

Jag trodde, naivt, att det skulle vara över nu...
var det aldrig värt mer?

Jag gråter samma tårar ännu en gång, av samma orsak, samma sorg som fyller mig, samma ilska...
dina löften, dina ord, dina händer, dina ögon - aldrig har jag varit så tillitsfull...

Vågar inte ångra något, det löser inga problem, ändrar inga faktum, allt är ändå likadant...
det du gjort får aldrig göra mig bitter....för visst är jag bättre än så?

Jag vill minnas det vackra, det sanna, det otroliga, det spektakulära..
är det förstört nu? är allt det vackra borta?

Du har fått mig att tvivla på mig själv, min styrka och min vilja...
men min glöd finns kvar, jag känner den varje dag...

En stilla önskan om att det aldrig hade behövt vara så här...
för visst fanns det en känsla av att ödet satt oss tillsammans?

Du har aldrig funnits här...
fanns du alls?