ord som skrevs för länge sen...

vi brukade tala om fullmånen, och fascinationen av att det var samma måne vi såg både du och jag var alltid likadan. Den tanken räckte ibland för att stilla det där som nästan alltid skrek efter mer.

vi var ensamma av våran sort, och du hittade hon som varit borta så länge.

ditt skratt söng i mina öron och det alltid återkommande skämten blev till slut det välkända, trygga, älskade, och jag log varje gång.

kan inte minnas doften av dig, men ibland kommer den över mig, oftast olägligt och oväntat.

varje dag blir en kamp mellan viljan att släppa och önskan om att få hålla kvar.

det låter så dramatiskt, men egentligen är det allt annat. enkelt, simpelt, kalla det vad du vill.

du var min vardag, min frukost, min lunch och min middag.

 12/11 2006 lånade jag ord för att beskriva allt
Hur kan jag säga om din röst är vacker.
Jag vet ju bara, att den genomtränger mig
och kommer mig att darra som ett löv
och trasar sönder mig och spränger mig.

Vad vet jag om din hud och dina lemmar.
Det bara skakar mig att de är dina,
så att för mig finns ingen sömn och vila,
tills de är mina.


Det låter dramatiskt.....det är allt annat....

Kommentarer
Postat av: Anonym

Var glad över alla de känslor som ibland kan fylla ditt hjärta till bristningsgränsen! På både gott och ont, lovely!
Vicken trasdocka du vore annars:-)

2007-09-25 @ 08:34:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback