April, April
Trodde helt ärligt att det skulle bli enklare ju äldre man blev, trodde insikterna skulle dugga tätare, att man klart och tydligt skulle se hur saker och ting faktiskt ska vara. Kanske hade jag hoppats att jag själv skulle kunna fatta beslut snabbare och att jag faktiskt skulle ha styrkan att hålla fast vid det jag bestämt.
Men just nu så känns det som om allt det var en villfarelse.
Känner mig tidvis mer vilsen än någonsin, och kanske ska det vara så. Men samtidigt är det läskigt, för jag haft så många förväntningar på hur det skulle kännas att börja närma sig "vuxenlivet".
Hur som helst så mår jag bra. Har slutat med alla mediciner, slängt recepten, är inte sjukskriven, bara arbetslös och samtalen med psykologen är avslutade.
Är jag frisk nu?
Men just nu så känns det som om allt det var en villfarelse.
Känner mig tidvis mer vilsen än någonsin, och kanske ska det vara så. Men samtidigt är det läskigt, för jag haft så många förväntningar på hur det skulle kännas att börja närma sig "vuxenlivet".
Hur som helst så mår jag bra. Har slutat med alla mediciner, slängt recepten, är inte sjukskriven, bara arbetslös och samtalen med psykologen är avslutade.
Är jag frisk nu?
Kommentarer
Trackback