Jag vill inte se dina hämningar, har nog av mina egna...

Minns du den första kärleken, när inget var svårt, när inga krossade hjärtan skadat tilliten och när rädslan för att förlora sig själv ännu inte infunnit sig.
Minns du den?
Den första kyssen, de första varma andetagen mot din hals, det första pirret i magen, de första telefonsamtalen....minns du?

Hur enkelt det var?
Hur kär man kanske var i kärleken, men det spelade ingen roll?
Hur framtiden inte alltid gjorde sig påmind och hur anlyserna inte var så djupa.....

Minns du?
Hur varm sommaren var, hur man firade varje månad tillsammans.....

Jag minns....

Önskar att allt var lika enkelt nu, önskar jag kunde skriva ner svart på vitt vad jag vill och känner, men det har nog gått för långt för det.
Sveken har varit många, krossade hjärtan och tårar....ibland känns det som att det aldrig tar slut....

__________________________________________

Något gör du ändå med mig, med mitt sinne.....kanske är det därför du får mina attityd, mina taggar utåt, mina miner och kommentarer.
Det är inte meningen och de är inte riktade mot dig.
Det är bara det att jag ser något i dig som skrämmer mig.
Jag kan inte säga vad, en känsla....kanske....
Det låter allvarligt, jag vet, men jag tror inte att det behöver vara det....räcker det inte med att jag trivs i din närhet?
Snart försvinner jag....vill bara få ut det mesta av min tid.....förstår du?

"jag vill inte se dina hämningar..."










Om du inte är en riktigt grym skådis så gör även jag något med dig....hoppas du inte gömt en oscar under sängen....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback