Sunday, bloody Synday

Jag är så trött och det är så frustrerande att jag kan gråta. Känns som om jag står på knäna igen, som om jag inte riktigt hittar ytan.
Besöket hos min läkare var väl en fin liten blandning av bra och dåliga besked. Inget fel på mig fysiskt, alla värden är precis som de ska, frisk som en nötkärna. Men hittar vi inte felet i kroppen måste vi leta vidare, och med de fysiska avklarat är det bara det psykiska kvar...
jävla skit,

Har haft en vecka som mest har känt som en vandring under vatten, lock för öronen och vissa stunder har det kännts som om allt omkring mig skett i slow-motion.

Jag är trött på att kämpa.

Jag ska göra allt rätt, jag ska fortsätta träna, jag ska jobba, gå i skolan, umgås med människor. Den här gången ska jag vinna, och jag ska göra det snabbt.

Fick jag önska precis vad jag ville....skulle jag vilja ha någon som kom med 14 matlådor varje söndag....så jag slapp planera, slapp tänka och inte behövde laga maten. För nu äter jag helst inte, det är för mycket jobb och inget smakar som det ska. Magen känns fylld då första tuggan hamnar i munnen.

Jag kan inte sluta klara mig själv, det finns inte....kan själv.


Ska snart ner till gymmet och träna kondition med Jess...har saknat henne mycket ,för vi har inte haft tid att ses på väldigt länge...

operation feelgood...here we come....(tränar dock på annat gym)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback