You can't see me but I'm still here
Jag tror mig ana en vår utanför fönstret, vilket känns fruktansvärt välbehövt.
Har inte skrivit här på länge, orkar inte riktigt leta efter inspirationen och det verkar inte komma av egen maskin.
Igår tog jag en tur till sthlm, åkte först bil med pappa Björn (inte min pappa) och fick en trevlig åktur med mycket prat. Mötte upp min bästa Lellsa och tog oss in till stan. Åt en kall "to-go-lunch" och kollade på schyssta skor. Sedan blev vi fotograferade, något som va riktigt kul, men kanske inte det bästa jag gjort. Hade inte varit värt ett öre om inte Lella hade varit där. Nåväl, när Tias (dagens officiella hjälte) har retuscherat färdigt oss och tagit bort rynkor och påsar så ska jag nog kunna visa upp några bilder här. Hur som helst hade vi en riktigt mysig dag där timmarna flög iväg, helt sjukt hur tiden försvinner när jag är med tösen min.
Den här veckan känns lite som sanningens ögonblick, då detaljer om min framtid kommer att avgöras. Dock ligger beslutet hos någon annna, vilket inte känns särskilt bra, kontroll är a och o.
Min medicinering har nu dubblerats, på läkares inrådan, vi får se om det ger effekt snart. Hoppas på det. Jag orkar inte riktigt hänga med i mitt egna liv längre, vilket inte bådar gott för framtiden,
Måste hitta matlusten, den har sprungit i väg.
Får dock lyckokänslor av Lella, våren, ♥ och av det faktum att jag snart får triss i syskonbarn!
Hej! Länge sen. Verkar som jag missat nått, medicin o grejer vad ärr det för?
Allt bra med dig?
Jag försöker ju lite snyggt dölja det faktum att bilderna ska "fixas". Haha
Älske di