Magiskt.

Triss i skyskonbarn och jag har ännu inte vant mig vid känslan att hålla den lilla och uppleva all den kärlek som kommer så spontant och så självklart. Att se de små händerna som greppar och känner någon sorts trygghet i mig, någon som måste vara en främling. Hon var, även hon, den vackraste lilla varelse jag sett, och jag kan knappt vänta på att få hålla henne igen.

Att se storasyster skratta så hon kiknar, pussa lillasyster och kommunicera med ord gör mitt hjärta varmt. Att hennes leende kan vara så avgörande och göra en mörk dag alldeles strålande, det är sanslöst. Lilla Flööfi - charmigare unge får man leta efter.

Hennes vapendragare Ebbe, med skrattgropen, busblicken och lockarna, som en dag kommer göra honom till en redig hjärtekrossare. Hur de små har hittat varandra är så fint och jag hoppas de för alltid får ha varandra. För en stadig grund att stå på, vänner som vet precis vem man är och vem man har varit är nog det bästa bagaget man kan ha med sig.

Igår kände jag mig välsignad, som om jag hade allt. Med en liten i knät och en lite större som pussade lillasyster på pannan och skrattade. Allt guld i världen bleknar på något sätt och jag blir återigen glad över att jag kom tillbaka hem, att jag är nära de jag älskar, att jag får vara faster. Det är magiskt.

Mina tjejer är magiska, på alla sätt, och jag är så tacksam över dem och deras underbara föräldrar som ger dem trygghet, kärlek,  humor och lugn....just nu finns inget mer att önska för de små.

Lovar bilder så fort jag hittar kabeln till telefonen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback