Singel-Peter - den typiska killen?
"Det enda man vet är en enda sak. Jag minns min kompis briljanta rad som om jag hade hört den nyss: Det enda man med säkerhet vet när man går in i ett förhållande, det är att det kommer att ta slut. Jag skrattar när jag tänker på repliken som skulle passa i vilket Seinfeld-avsnitt som helst.
Statistiken talar dessutom för att det är helt sant.
Men. Men, jag kan inte tänka så nu. Jag har gjort ett val. Att satsa på det här. Jag tittar på henne där hon så sött ligger i sängen, hon behöver inte gå upp eftersom hon är ledig hela dagen medan jag måste skynda till jobbet. Hon vaknar av mina bestyr och jag sätter mig ner på sängkanten med jackan på och ger henne en kärleksfull somna om-puss och säger att vi hörs sen. Med hes morgonröst säger hon att hon önskar att jag kunde stanna.
Jag måste, säger jag, jag måste. Det är torsdagsmöte och viktigt att jag kommer i tid. Ha världens bästa dag, säger hon och gonar ner sig i dunkudden.
På en sekund har hon somnat om och jag tittar på henne en liten stund innan jag reser mig upp och går ut genom dörren med datorväskan i handen.
Måtte han ha fel, tänker jag. Måtte min kompis ha fel. "
"Vi promenerar sakta nerför ett söndagsödsligt Östermalm, köper tidningen på 7-Eleven och på Grand Hotel äter vi omelett och dricker dyrt kaffe i silverkanna och kramas och tittar på folk och allt är sådär som det ska vara. Antar jag. Nånting i mig känner efter hela tiden. Känns det rätt eller fel? Hjärnan väntar på att känslornas lackmuspapper ska färgas grönt eller rött."
"Det är nästan så att jag är besatt. Inte så att jag tror på dem, men jag läser dem alltid, jag kan inte låta bli. Horoskopen. På ett försenat X?2000 mellan Stockholm och Göteborg läser jag kvällstidningens jungfrurader för fredagen: ?När det gäller kärleken så verkar det jobbigt, var aktsam.
Tänk dig noga för om du vill bryta upp. Romantik kan vara fint, men just nu är det bara jobbigt.?
Och jag tänker på när vi skildes åt i?morse, när hon lämnade min lägenhet, känslan jag hade av att jag inte riktigt är mig själv, att jag skulle vilja vara fri från allt för att komma underfund med vad jag vill. Men nej, tänker jag, nej. Jag får inte sabba det här, jag måste komma över tröskeln. Anstränga mig för att få till nåt som åtminstone liknar ett förhållande. På riktigt.
Jag gillar ju henne. Och inget jävla horoskop-hokus pokus ska kunna få mig på andra tankar. Jag greppar mobilen och skickar henne ett sms. Hon svarar direkt, berättar om sin dag, och avslutar: ?Jag längtar tills du kommer hem.?
Jag längtar också.
Jag längtar tills jag inte längre tänker så jävla mycket, utan bara är, tar saker för vad de är och trivs. Med mig själv.
Och med tanken på att det är vi."
ÄR DET SÅ HÄR NI FUNGERAR?
Statistiken talar dessutom för att det är helt sant.
Men. Men, jag kan inte tänka så nu. Jag har gjort ett val. Att satsa på det här. Jag tittar på henne där hon så sött ligger i sängen, hon behöver inte gå upp eftersom hon är ledig hela dagen medan jag måste skynda till jobbet. Hon vaknar av mina bestyr och jag sätter mig ner på sängkanten med jackan på och ger henne en kärleksfull somna om-puss och säger att vi hörs sen. Med hes morgonröst säger hon att hon önskar att jag kunde stanna.
Jag måste, säger jag, jag måste. Det är torsdagsmöte och viktigt att jag kommer i tid. Ha världens bästa dag, säger hon och gonar ner sig i dunkudden.
På en sekund har hon somnat om och jag tittar på henne en liten stund innan jag reser mig upp och går ut genom dörren med datorväskan i handen.
Måtte han ha fel, tänker jag. Måtte min kompis ha fel. "
"Vi promenerar sakta nerför ett söndagsödsligt Östermalm, köper tidningen på 7-Eleven och på Grand Hotel äter vi omelett och dricker dyrt kaffe i silverkanna och kramas och tittar på folk och allt är sådär som det ska vara. Antar jag. Nånting i mig känner efter hela tiden. Känns det rätt eller fel? Hjärnan väntar på att känslornas lackmuspapper ska färgas grönt eller rött."
"Det är nästan så att jag är besatt. Inte så att jag tror på dem, men jag läser dem alltid, jag kan inte låta bli. Horoskopen. På ett försenat X?2000 mellan Stockholm och Göteborg läser jag kvällstidningens jungfrurader för fredagen: ?När det gäller kärleken så verkar det jobbigt, var aktsam.
Tänk dig noga för om du vill bryta upp. Romantik kan vara fint, men just nu är det bara jobbigt.?
Och jag tänker på när vi skildes åt i?morse, när hon lämnade min lägenhet, känslan jag hade av att jag inte riktigt är mig själv, att jag skulle vilja vara fri från allt för att komma underfund med vad jag vill. Men nej, tänker jag, nej. Jag får inte sabba det här, jag måste komma över tröskeln. Anstränga mig för att få till nåt som åtminstone liknar ett förhållande. På riktigt.
Jag gillar ju henne. Och inget jävla horoskop-hokus pokus ska kunna få mig på andra tankar. Jag greppar mobilen och skickar henne ett sms. Hon svarar direkt, berättar om sin dag, och avslutar: ?Jag längtar tills du kommer hem.?
Jag längtar också.
Jag längtar tills jag inte längre tänker så jävla mycket, utan bara är, tar saker för vad de är och trivs. Med mig själv.
Och med tanken på att det är vi."
ÄR DET SÅ HÄR NI FUNGERAR?
Kommentarer
Trackback