Långt hemifrån
Lasse säger att "allting blir precis som man förväntar sig..."
han kunde inte ha mer fel, ingenting blir som man förväntar sig.
Kattis är ledsen i ögat, och långt från nära och kära, vilket gör det riktigt jobbigt. Har tagit många beslut på sista tiden, en del på egen hand och några med hjälp av andra. Vare sig det förra eller senare har varit enkelt. Varför ska det vara så svårt för?
Hur som helst, en paus från saker och ting kanske är det bästa, frågan är väl bara hur lång denna paus behöver vara.
Mycket skola denna vecka, nästan för mycket skola, men det håller mig upptagen, blir nästan rädd när jag ser alla lediga dagar framöver....en lång helg....just nu känns det som ett rent h-vete.
Jag har ingen inspiration, vet inte var den brukar sitta, i fingrarna (som nu skakar), i hvudet (som är förvirrat), i magen, eller i hjärtat (som blivit vaakumsuget)....hur som helst, det där stora behovet att skriva finns inte just nu.
Tänkte bara uppdatera lite och se om inspirationen kunde infinnas sig efter några rader...men icke...
"I need a phone call
I need a plane ride
I need a sunburn
I need a raincoat
And I get no answers
And I don't get no change
It's raining in Baltimore, baby
But everything else is the same
There's things I remember... things I forget
I miss you
I guess that I should
Three thousand five hundred miles away
But what would you change if you could?"
jag tror det här kan vara bra, för oss båda, gå inte vilse....du vet var jag finns
han kunde inte ha mer fel, ingenting blir som man förväntar sig.
Kattis är ledsen i ögat, och långt från nära och kära, vilket gör det riktigt jobbigt. Har tagit många beslut på sista tiden, en del på egen hand och några med hjälp av andra. Vare sig det förra eller senare har varit enkelt. Varför ska det vara så svårt för?
Hur som helst, en paus från saker och ting kanske är det bästa, frågan är väl bara hur lång denna paus behöver vara.
Mycket skola denna vecka, nästan för mycket skola, men det håller mig upptagen, blir nästan rädd när jag ser alla lediga dagar framöver....en lång helg....just nu känns det som ett rent h-vete.
Jag har ingen inspiration, vet inte var den brukar sitta, i fingrarna (som nu skakar), i hvudet (som är förvirrat), i magen, eller i hjärtat (som blivit vaakumsuget)....hur som helst, det där stora behovet att skriva finns inte just nu.
Tänkte bara uppdatera lite och se om inspirationen kunde infinnas sig efter några rader...men icke...
"I need a phone call
I need a plane ride
I need a sunburn
I need a raincoat
And I get no answers
And I don't get no change
It's raining in Baltimore, baby
But everything else is the same
There's things I remember... things I forget
I miss you
I guess that I should
Three thousand five hundred miles away
But what would you change if you could?"
Kommentarer
Trackback