I'm an angel bored liked hell....

Många gånger har jag försökt förklara vad min panikångest är, hur den känns och vad som händer. Det är inte lätt för en "oinvigd" att förstå det totala mörker som omger en när ångesten slår till. Eller den hopplösa känsla som sprider sig i hela kroppen när man börjar tro att man aldrig ska klara en dag utan en attack.
Ångesten gör fysiskt ont, den sliter sönder kroppen innifrån, den pressar samman lungorna, gör att man skakar, svettas, fryser, man gråter, man tror helt ärligt att man ska dö, och det är nästan som om döden vore ett öde bättre än attacken som känns som om den aldrig kommer ta slut.

---

"I can't remember anything
Can't tell if this is true or dream
Deep down inside I feel to scream
This terrible silence stops with me

Now that the war is through with me
I'm waking up, I cannot see
That there's not much left of me
Nothing is real but pain now

Hold my breath as I wish for death
Oh please God, wake me

Back in the womb it's much too real
In pumps life that I must feel
But can't look forward to reveal
Look to the time when I'll live
Fed through the tube that sticks in me
Just like a wartime novelty
Tied to machines that make me be
Cut this life off from me

Hold my breath as I wish for death
Oh please God, wake me

Now the world is gone I'm just one
Oh God help me
Hold my breath as I wish for death
Oh please God, help me

Darkness
Imprisoning me
All that I see
Absolute horror
I cannot live
I cannot die
Trapped in myself
Body my holding cell"