I'm an angel bored liked hell....

Vi är den deprimerade generationen, som föds in i en värld där man inte bara kan välja var och vad man är, utan även vem. Vi har egentligen inga hinder, vi kan gå hur långt som helst, vi måste bara göra rätt val.
Vi reser långt utanför Sveriges gränser, inser att världen både är mindre och större än vi först trott, vi kommer hem, deprimerade, fyllda med bortlängtan.

Vi väljer gymnasieprogram, de flesta av oss för att hålla så många dörrar som möjligt öppna, vi fyller våra mp3 spelare med en schysst blandning av musik, för vi har så mycket att välja av, vi har många vänner, många val en lördag kväll.

Vi har miljoner alternativ att välja mellan, och visst är det en välsignelse, men undran om man valt rätt eller fel är en förbannelse i samma form.
Väljer jag ett så väljer jag automatiskt bort hundra andra. Köpte jag de ultimata jeansen, har jag valt rätt universitet, klippte jag rätt frisyr, är min pojkvän den rätte?

Ångesten över alla val vi tvingas ta och allt vi väljer bort är ibland överväldigande.....vi hoppar på, hoppar av, väljer om, försöker få distans, tänker om. Risken finns att man tillslut inte väljer, att man slutar välja helt, för det känns aldrig som om det blir rätt ändå. Kan rätt val ibland kännas väldigt fel?

Vi uppväxta med idéer om att det perfekta finns, den perfekta kroppen, det perfekta jobbet, den perfekta partnern, det ultimata utseendet......kanske ger vi upp tidigare, för att det inte är perfekt 100% av tiden...

Vi är livrädda för att nöja oss, för är det inte det man gör om man ger upp jakten på det som är lite bättre? Vi jagar parkeringsplatsen lite närmre entrén och hamnar ändå längst bort och måste gå i regnet, vi ser ett fel hos vårt partner och vips drömmer vi om vad vi kunde få om vi letar lite till. Vi blir inte tillsammans, vi "träffas", för då har vi inte valt bort något. Vi flirtar till höger och vänster, i olika forum och på olika sätt. Vi väljer att inte bli sårade, samtidigt som vi, oundvikligen, väljer bort den stora kärleken. Vi har tusen sätt att kommunicera på, tusen ord för samma sak, tusen alternativ i varje situation.
Vi vill testa, prova, utan att ge upp något. Ha kakan, äta upp den och hela tiden beställa in en till.

Vi är generationen som inte tror på mycket annat än våra val, och ibland dränker de oss.

Vi är generationen som söker kickar, som medicineras, som måste vara strateger redan som barn, vi har så många val...i slutändan vill vi bara veta en sak - vilket val är det rätta?


"Don't it always seem to go
That you don't know what you've got 'till it's gone
They paved paradise
And put up a parking lot"