I'm an angel bored liked hell....

...eller nej det gör jag inte...jag klarar mig ju bra själv. Det fanns en tid då jag var övertygad om att jag inte klarade livet ensam, att jag inte kunde ta hand om mig själv, dessa dagar är långt borta nu, snart tre år sen den känslan belägrade mig.

jag undrar om du tänker och känner som jag, eller om allt bara va ett påhitt, om du känner min doft på kudden, eller om du redan glömt

Det fanns en tid då jag inte ville något annat än att höra ihop, med någon, nästan vem som helst. Länge sen den känslan ägde mig nu.

jag klarar mig själv, utan problem, jag sköter mig, sköter om mig, är stark och levande, på ett alldeles eget sätt

Det finns dagar då mörkret lägger sig runt mig, då jag inte riktigt är mig själv, då orken tynat och glädjen sinat. Men de blir allt färre, och jag klarar mina mörka perioder bättre nu än förr.

jag lärde mig alldeles för sent att inte ställa de frågor jag inte vill ha svar på, men nu vet jag...ibland ställs de ändå, men oftast inte

Jag va rädd för att jag tog beslut på grund av dig, att du var en sorts klippa, jag var rädd att inte se klart, att inte se till mig.

jag vet nu att besluten var och är mina egna, de hade aldrig med dig att göra

Jag vill skrika ibland, när jag ser dig så långt bort men ändå så nära. Vill skrika så du hör, så du förstår, så du minns.

mina vänner ligger mig varmast om hjärtat, och jag räknar dig dit, du må vara en prins, men ändå min vän i första hand

Paus från allt, det har jag tagit i viss mån, har hittat tillbaka till mig, känner oftast igen tjejen som ser mig i ögonen i spelgen. Jag är tillbaka, nästan i alla fall, och jag tycker om mig.

vilken skillnad gör det här, tala om det för mig så jag förstår, det finns andra sätt att göra det på, kanske bättre sätt till och med

"Jag byter gärna sömn mot vingar" så stod det på min dörr när jag kom hem igår, ja tack, jag offrar gärna sömnen om ni får mig att flyga....

såg precis ditt namn på skärmen, men det var inte du, det var någon annan, bara ditt namn...