Är kärleken blind?
Här är en bild på min första STORA kärlek (han längst till vänster), har nog aldrig blivit så blind eller tappat bort mig själv så mycket som jag gjorde med honom. Han krossade mitt hjärta, första gången det gick i bitar, och jag var övertygad om att livet var över. Jag skulle DÖ utan honom, kunde inte andas utan honom, så var det....ung och dum...
Tur att livet går vidare, för jag andas ju alldeles utmärkt utan honom nu. Kul att se honom iaf, även om det bara är på bild. Det var länge sen det där, ett helt annat liv.
Som mamma säger han var en snäll pojke, Kattis, men inget för dig va?
Han ser lite galen ut, det är han inte, tror jag, va han inte....inte så värst i alla fall.... =)
Kommentarer
Trackback