?
två vita piller, för att lugna en trött kropp, ett slitet hjärta, två vita piller och en halvtimmes sömn för att ge en trött kropp energi och lugna det lilla hjärtat.
Efter halvtimmen vaknar jag, av att kroppen protesterar, den vill inte vara lugn, kan inte sova mer, kan inte låta hjärtat vara, kan inte låta mig ge den energi.
Jag skriker, för det gör fysiskt ont med ångest, ångest över så mycket. Det sliter, drar och förstör. och jag är alldeles ensam, jag vill hem....jag vill till pappa och mamma, till Lella, till PM...till alla varma människor som verkligen känner mig...jag har sån hemlängtan.
Men det här är min kamp, min strid för mig själv antar jag, och jag vunnit många slag förr, har bara misstagit dem för att vara hela kriget.
Ibland är jag rädd för att inte orka mer, för det tar så hårt på mig, tar så hårt på alla i min omgivning, om man varje dag vaknar av panik, hur orkar man det?
Hur tar man sig igenom den muren?
Hur ger man sig själv motivation att fortsätta?
Hur gör man?
Var finns mitt inre lugn?
Efter halvtimmen vaknar jag, av att kroppen protesterar, den vill inte vara lugn, kan inte sova mer, kan inte låta hjärtat vara, kan inte låta mig ge den energi.
Jag skriker, för det gör fysiskt ont med ångest, ångest över så mycket. Det sliter, drar och förstör. och jag är alldeles ensam, jag vill hem....jag vill till pappa och mamma, till Lella, till PM...till alla varma människor som verkligen känner mig...jag har sån hemlängtan.
Men det här är min kamp, min strid för mig själv antar jag, och jag vunnit många slag förr, har bara misstagit dem för att vara hela kriget.
Ibland är jag rädd för att inte orka mer, för det tar så hårt på mig, tar så hårt på alla i min omgivning, om man varje dag vaknar av panik, hur orkar man det?
Hur tar man sig igenom den muren?
Hur ger man sig själv motivation att fortsätta?
Hur gör man?
Var finns mitt inre lugn?
Kommentarer
Postat av: Anonym
Lugnet finns, du har bara inte hittat det .... än!
Postat av: mamman
Det var jag som glömde skriva namn1 SORRY
Postat av: Irini
Man andas... det är det enda... man andas lugnt, stilla och rytmiskt...
Postat av: Irini
Jag vet precis vad du går ingen vännen och jag lider med dig... det är som du säger, det är ens egen kamp. Men det betyder inte att man inte kan söka tröst och lugn hos andra människor... jag finns alltid här för dig om du skulle behöva prata med någon som du inte behöver förklara för... fastän vi inte hörs eller ses så ofta så finns du i mitt hjärta och mina tankar! Kämpa på sötnos, du klarar det här- vi klarar det här! Bara andas...
Trackback