Jag skrev ett brev om att leva med förbannelsen, jag gav dig min version av sanningen...
Jag blir rädd att jag har tappat orken. Ibland känns det som ett kvävt skrik, som den eviga skammen att veta precis men ändå inte kunna. Jag måste bara få andas, precis så känns det, som om mitt syre är borta och därmed även min ork. Den är obefintlig.
Det går över, visst vet jag det. Men att perioder i mitt liv skulle handla om kamp var jag inte bredd på.
Det skulle ju vara över nu (jävla skit).
Förlåt om jag är svår, förlåt om jag stänger av, förlåt om jag fräser till, ledsen om jag inte svarar i telefon, ledsen om jag verkar tvär, ledsen om jag inte riktigt orkar finnas just nu.
Men så är det nu.
Ge mig lite tid så dödar jag demonen denna gången, precis som alla andra.
Vinner jag mina nätter tillbaka?
Det går över, visst vet jag det. Men att perioder i mitt liv skulle handla om kamp var jag inte bredd på.
Det skulle ju vara över nu (jävla skit).
Förlåt om jag är svår, förlåt om jag stänger av, förlåt om jag fräser till, ledsen om jag inte svarar i telefon, ledsen om jag verkar tvär, ledsen om jag inte riktigt orkar finnas just nu.
Men så är det nu.
Ge mig lite tid så dödar jag demonen denna gången, precis som alla andra.
Vinner jag mina nätter tillbaka?
Kommentarer
Postat av: Grottemor
Du är stark och du fixar det här med all klokskap du samlat på dig. Vi finns här när vi behövs. Kramis!
Trackback