Skyddsmekanismer....
Tappar jag någonting på golvet lyfter jag automatiskt på ena foten, för att inte få det på tårna. En reflex som jag under mina 25år av erfarenhet övat in.
Vi har nog alla tusen såna reflexer, skyddsmekanismer som vi omedvetet lärt oss bruka.
De skyddar inte bara kroppen, utan även hjärtat.
Vissa har lärt sig att sätta stoltheten före allt, att hela tiden ha ryggen rak och på så sätt aldrig behöva förnedra sig eller riskera det där brustna hjärtat.
Andra har hjärtat bakom lås och bom, och kommer någon för nära backar de, till slut springer de i motsatt riktning.
En grupp testar människor med elaka ord, med orimliga krav, bara för att se om de fortfarande stannar då allt inte är underbart.
Alla krossade hjärtan har lärt oss att skydda dem bättre när de väl läkt, har lärt oss att minimera risken för nya skador på det som faktiskt kan gå i tusen bitar. Vid varje svek blir vårt skyddsystem lite mer effektivt, lite mer avancerat och skyddar oss lite bättre..
...det tragiska är att i och med att skyddet ökar minskar även risken för oss att bli lyckliga...för vågar man någonsin igen när även de bästa har visat sig vara precis som alla andra?
Jag slutade ångra saker för länge sen, jag gör det helt enkelt inte, bara det jag inte gjorde....jag hoppas jag vågar och vinner igen....tar man aldrig risken får man aldrig chansen...words to live by, words to love by...
Vi har nog alla tusen såna reflexer, skyddsmekanismer som vi omedvetet lärt oss bruka.
De skyddar inte bara kroppen, utan även hjärtat.
Vissa har lärt sig att sätta stoltheten före allt, att hela tiden ha ryggen rak och på så sätt aldrig behöva förnedra sig eller riskera det där brustna hjärtat.
Andra har hjärtat bakom lås och bom, och kommer någon för nära backar de, till slut springer de i motsatt riktning.
En grupp testar människor med elaka ord, med orimliga krav, bara för att se om de fortfarande stannar då allt inte är underbart.
Alla krossade hjärtan har lärt oss att skydda dem bättre när de väl läkt, har lärt oss att minimera risken för nya skador på det som faktiskt kan gå i tusen bitar. Vid varje svek blir vårt skyddsystem lite mer effektivt, lite mer avancerat och skyddar oss lite bättre..
...det tragiska är att i och med att skyddet ökar minskar även risken för oss att bli lyckliga...för vågar man någonsin igen när även de bästa har visat sig vara precis som alla andra?
Jag slutade ångra saker för länge sen, jag gör det helt enkelt inte, bara det jag inte gjorde....jag hoppas jag vågar och vinner igen....tar man aldrig risken får man aldrig chansen...words to live by, words to love by...
Kommentarer
Postat av: monstermamman
Håller med ... lev!!!!
Trackback