Goda grannar...

Två vänner som vandrar genom staden och pratar allvar, skratten är många och vi delar med oss av  erfarenheter från alla våra år....52 sammanlagt....
Det är sommar igen och ingen av oss hade nog trott att vi skulle hamna här, att vår relation skulle vara sån den är idag. Men den är trygg och lugn, vi har varandra, och vi lider av samma "Peter-Pan-syndrom". Vi älskar jakten, fruktar fångandet.
Vi ser känslor skrivna på den andres ansikte, vi talar kärlek, självklar och svår, vi talar förhållanden, gågna och kommande, vi talar midsommar, livet runt 30 och trötthet.
Kan man backa, vågar man gå framåt?
Inga svar egentligen, men en förhoppning om att allt går bara man vill tillräckligt mycket, det omöjliga tar bara lite längre tid...
Jag tror vi känner varandra....tror jag...

Så säger vi godnatt och jag lämnar lägenheten, med fler tankar snurrades i huvudet, men stegen är lite lättare, för trots att delad förvirring kanske är dubbel förvirring...så är delade tankar ändå lite lättare att bära....





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback