du...

Du besökte mig i drömmen precis innan jag vaknade, och det var precis som jag minns det, passionerat, galet, underbart och skrämmande. Jag tittade in i dina ögon, kände känslan och tvingade mig själv att vakna.
Jag har inga ursäkter för att du finns i mina tankar längre, kan inte säga att jag vill ha dig eller att vi är menade. Kan bara slänga ur mig några klyschor om att det finns människor man inte kan säga nej till, och att du är min evigt svaga punkt.
Jo, jag kan säga nej till dig, jag skulle kunna om det fanns en bra anledning....det skulle jag.

Din, vår, min skiva har gått på repeat hela morgonen och jag har sjungit med i varje ord som beskrev vad vi var, är, kunde vara. Jag vet inte om det är särskilt vackert, eller ens något värt att minnas....


Men de där ögonen, som gör att jag måste vakna, som gjorde mig knäsvag, som glittrar....fan ta de där ögonen....


Fan, fan, fan....såna chanser kommer en gång bara aldrig att de kommer två....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback