vill du berätta?
Behöver kroppskontakt, när min egna kropp strejkar behöver jag någon annans trygga andetag, någon som viskar i mitt öra, någon som bär mig när mina ben inte längre fungerar....
Tala om för mig vad man gör när det ältats hål i huvudet på en så länge nu....när ord snarare sårar än något annat.....
Behöver inte alla ord med o- behöver de som slutar med ! så enkelt är det...hur ska jag annars förklara det....
Tala om för mig var min rädsla kommer ifrån......och var den gömmer sig när jag är stark och kan krossa den.....
Alla skyddsmekanismer som kickar in, nästan som på beställning, med enda skillanden att beställningen aldrig är gjord.....jag vill inte ha dem, vill inte känna dem, vill inte känna igen dem....
Min tjej säger att det är naturligt, att jag egentligen är starkare än väntat och att jag borde kräva förståelse istället för att ge min till de som inte ser......min tös säger mycket, och det mesta går rakt in i hjärtat.....hon gör mig stark, hon ger mig trygghet, för hon kommer alltid finnas där.....
Våra liv befinner sig i ständig rörelse, och jag har ingen aning om var jag kommer hamna, kan inte se slutet på vägen, minns inte var den började....
Sorg i mitt hjärta, över allt som går förlorat........jag saknar så mycket av det som jag valt bort, skulle aldrig gå tillbaka, men visst saknar jag det trygga...
Vill inte ha mer drama, mer kaos, fler kritiska punkter, sanningensögonblick......det tär på mig, det raserar min värld och mitt mur på en sekund, så måste jag bryta ihop för att orka bygga upp det igen...
Ge mig det enkla och sanna, analysera mig inte, så analyserar jag inte dig, ge mig närhet och kärlek, älskar mig, men be mig inte om ettiketter....har slängt dem för länge sen.....
Lita på mig, för av någon anledning har jag alltid kunnat vara starkare för andra än för mig själv......jag jobbar på att hitta tilliten, men jag letar, och jag vill ge den till dig.....dina ögon har sagt att du förtjänar den...
säg mig vad jag är, aldrig vad jag inte är.....för hur ska jag annars inse......?
Din soffa, din musik, så fruktasvärt länge sen......mina tårar rann då....minns du?
"I know I let you down
Again and again
I know I never really treated you right
I've paid the price
I'm still paying for it every day
So maybe I shouldn't have called
Was it too soon to tell?
Oh what the hell
It doesn't really matter
How do you redefine something that never really had a name?
Has your opinion changed?
Because I don't know you anymore
I don't recognize this place
The picture frames have changed and so has your name
We don't talk much anymore
We keep running from the pain
But what I wouldn't give to see your face again"
Du finns i mina tankar.....oroar mig, tänker....
INGEN VET VAR VI ÄR PÅ VÄG.
VAD SOM VAR IGÅR KOMMER INTE ÅTER.
LEV NU :::: HÄR ::::::: DET ÄR DET ENDA DU VET NÅGOT OM.
........ LEV ......... LEV ..........LEV!!!!!!!
Livet finns där ute.
Överallt!
Det är spännande och nytt om man ger det en chans.
LIVET är STÖRRE!!!!!!!!!
än vad då?
och oj va mammamonster skriker på min blogg.... ;)
Haha olagligt!! Ja du det får du fråga min arbetsgivare som göra så att jag måste jobba natt! Det är därför jag var upp vi fem i morse! Sovit som ett barn fram till nu!
Windows live mal är ju kanon bra! Men som sagt bara om man godkänner det man vill se! haha! R- en riktigt tekniker!!
... förstår inte att stora bokstäver är att skrika. Jag vill bara vara tydlig och visa på viktiga saker. FÖRLÅT!!!!
ingen fara mamma! got your point! love you!!!