Det är nu som livet är mitt...

...jag har fått en stund här på jorden....

Jag borde veta bättre nu, än att sitta med lampan släckt och med hörlurar på, jag borde sluta svara i telefon, alltid visas som offline på msn och bara hälsa på de jag känner väl.
Ibland tror jag att jag borde skydda mig själv bättre, men det har jag aldrig varit bra på...

jag ville skriva "fan fan fan....." och du hade förstått, men jag förmådde inte......det gick inte....

I'm known to walk alone but I'm alone for a reason....

funderar ibland på att släppa in nån, på att verkligen berätta, men det är svårt, för hur litar man igen?
hur belastar man de man älskar med sånt de aldrig vill höra?

jag ville viska att allt skulle bli bra, men den här gången kan jag inte säga det.....

....det är ändå vägen jag valt....

vi växer upp, ingen av oss är 15 längre, och det, om nått, är skrämmande. Helt plötsligt är det många mil mellan vänner som setts varje dag, helt plötsligt tvättar inte mamma mina kläder längre, helt plötsligt är 15 mil nära...

vågar man någonsin satsa, eller finns tvekan alltid kvar? måste man tvingas dit.....?

...antar att vi alla bär våra historier och att vi alla har svårt att släppa in människor, att vi alla sårats dödligt, att vi alla tvekar....folksjukdom?

du skulle säga att jag har sjukdomsinsikt, men vad hjälper det om botemedlet är värre än symtomen?
pest eller kolera?

tror inte det är enkelt, tror inte du vet allt, tror inte du sover gott, tror det snurrar för dig som det gör för oss andra.....lovade att finnas här, och det kommer jag försöka vara.....lovar dig att göra mitt bästa...

trodde ett tag att du inte fanns, att du var min prins som bara fanns i fantasin....men du finns faktiskt...

tröttheten har tagit mig ur spel, har satt mig i sängen och tagit min hunger.....minns hur det var när allt tog slut och därmed började- hur hunger var en underbar känsla som tog över allt...som slog ut sorgen och saknaden....hur den välsignade mig under så lång tid....för den känslan hade jag svar på.....

bortlängtan eller hemlängtan....vet knappt vilket som är vilket längre.....vill vara i dina armar....hemma eller borta? you tell me!

jag är intelligent, jag har insikt och överseende, jag har kärlek och ork.....starkare, bättre , smartare... Kattis-07

söndag......en dag att pausa....vill att tiden ska gå nu, vill åka till dig......för fy va jag är less på det här stället....vill skratta högt, dansa snabbt och gråta med min flicka....vill sova nära min prins och välsignas med glömska....om så bara för en kort stund...





kan inte säga nått, kan inte ge råd eller vara starkare än så här, det måste du förstå......det berör inte mig, men fy fan så det berör mig.....fan fan fan....såna chanser kommer en gång bara, aldrig att de kommer två...

Kommentarer
Postat av: monstermamman

Våga satsa ... ALLTID. Var inte rädd för smällar. Var modig nog att lämna händelser/personer/förhållanden bakom dig. LEV NU... LEV HÄR. Det kommer ALDRIG TILLBAKA!!
KRAMISKRAM

2007-02-04 @ 13:24:14
Postat av: Anonym

Fan Kattis,vad bra du skriver! Jag fattar inget men ändå fattar jag allt!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback