.Ångest.

Det handlar om så mycket, men mest handlar det om kontroll. Jag hatar att inte ha kontroll över mig själv, över min kropp eller mina tankar. Det fungerar inte. Det är som om ångesten ger mer ångest, och jag vet så väl vad jag måste göra. Problemet är bara att det funkar inte, jag funkar inte.

Går sönder från insidan. Krossas mot mig själv. Kippar efter luft. Tar det aldrig slut?

Lugna röster som tröstar, smeker, hjälper. Paniken i mina ögon bränner hål på dem när de måste se det jag aldrig velat visa någon.

Så stiger jag sakta till ytan, klarar av att fylla lungorna medf luft, slutar skaka och kallsvettas.
Tårnarna rinner som bevis på mitt senaste nederlag.

Var det här sista gången?

Du ligger där

Krystandes i smärta
fattar du dina knän

Gör dig liten
Då skräck skuggar ditt ansikte
visar smärtan sin sanna kaliber

Dina ögon flackar i hjälplöshet

Ångesten
snör åt kring ditt hjärta

Din korta andning
säger mig att luften
tycks allt
förutom syremättad

Tårar ger blanka i din blick
och du stöter fram orden
- håll om mig

Jag lägger mig där bredvid

Jag använder mig inte av orden
det tycks inte vara någon mening

För jag ser att paniken inuti
kräver din fulla uppmärksamhet

Av: Diana


Kommentarer
Postat av: monstermamman

Hjärtegumman! Detta är inget nederlag, men det är en kamp som du klarar av.

2007-08-26 @ 20:36:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback