alldeles tyst...
en vän från länge sen skickade ett sms....och helt plötsligt kom känslan över mig - oj vad jag saknat henne!
Så många minnen, så många tårar, så många skratt.....så mycket som kom över mig. För på ett sätt har vi ändå vuxit upp tillsammans....
Gumman - blev så glad över att du skickade det där smset....vi måste ses snart!
Började funder över hur jag blivt som jag blivit, varför jag helt plötsligt har förmågan att bli alldeles kall....
Hur kom det sig att mina tårar sluta rinna när jag blev ledsen?
Varför blir jag trött och uppgiven istället för arg?
Varför lägger jag hellre på luren än tar fighten?
Varför är jag så hård och ändå ligger jag där och hoppas att telefonen ska ge ifrån sig nått ljud....?
Har blivit så som jag aldrig velat bli, har blivit en av de kontrollerade människor jag aldrig kunnat förlika mig med....
och det värsta är att jag inte verkar kunna bryta mig ur det....min gränsvakter stannar kvar, mina murar förstärks...
för tänk om någon skulle komma innanför dem?
tänk om de hittar mitt hjärta
tänk om det forfarande slår
tänk om de får det att slå fortare
tänk om jag faktiskt känner något....
vad skulle hända då?
Det regnar....passande nog.....men snart är mamma här...min sol!!!
Så många minnen, så många tårar, så många skratt.....så mycket som kom över mig. För på ett sätt har vi ändå vuxit upp tillsammans....
Gumman - blev så glad över att du skickade det där smset....vi måste ses snart!
"Blue-eyed boy meets a brown-eyed girl
Oh oh oh, the sweetest thing"
Oh oh oh, the sweetest thing"
Började funder över hur jag blivt som jag blivit, varför jag helt plötsligt har förmågan att bli alldeles kall....
Hur kom det sig att mina tårar sluta rinna när jag blev ledsen?
Varför blir jag trött och uppgiven istället för arg?
Varför lägger jag hellre på luren än tar fighten?
Varför är jag så hård och ändå ligger jag där och hoppas att telefonen ska ge ifrån sig nått ljud....?
Har blivit så som jag aldrig velat bli, har blivit en av de kontrollerade människor jag aldrig kunnat förlika mig med....
och det värsta är att jag inte verkar kunna bryta mig ur det....min gränsvakter stannar kvar, mina murar förstärks...
för tänk om någon skulle komma innanför dem?
tänk om de hittar mitt hjärta
tänk om det forfarande slår
tänk om de får det att slå fortare
tänk om jag faktiskt känner något....
vad skulle hända då?
Det regnar....passande nog.....men snart är mamma här...min sol!!!
Kommentarer
Trackback