Så trött på....

...att inte behålla maten min kropp så desperat skriker efter

...alla svek, alla bruna löften och alla lögner

...krossade hjärtan, ångestfyllda nätter och obesvarade frågor

...att folk är så oförstående, såna översittare och så hemskt mycket uppe i det blå

....att sängen är alldeles för skön och asfalten för hård

....att förlora underbara människor som så ofta lyft mig upp, som påverkat mig och som jag vågat älska

...att tiden alltid går så långsamt när man väntar på att något ska ske.......


Men samtidigt så glad över att....

.....min familj är den finaste, största och knäppaste

......Lella och Camilla är mina bästa bästa vänner

.......för att ovastående förstår mig, hjälper mig och lagar min själ när den går sönder

....sommaren snart är här

.....hösten kommer efter den

.....jag har fått uppleva alla dessa människor jag nu saknar (ni vet vilka ni är)



Saknar så många, älskar några få, längtar efter någon, gråter ibland för två.....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback