Kattis i solen
Måste faktiskt skratta.....för det är, oneklingen, skrattretande.... att du skäller på mig...och för vad?
Tydligen något som du tagit ur ingenstans.....vi får hoppas att det var fyllan som talade....annars vet jag inte vilket ben jag ska stå på......
Promenad igår....hmm....blev det en mil kan tänka?
Frågar du mina stackars fötter så gick vi runt hela världen, men det var himla trevligt och mysigt....med bättre strumpor och fler plåster kan det kanske göras om....
Jag är glad idag, lite trött, lite små sliten, lite öm, men glad....älskar den känslan.
Vill inte att något ska förstöra den, för för första gången på länge så är den ren och sann. Molnen på min himlen är på väg bort....och jag vill aldrig se dem igen.
Jag ser tvivel i dina ögon, en kort sekund (såklart i det som tittar på mig hihi) och jag hoppas du vet att jag förstår. Ska inte mästra dig, eller predika, kan bara ge rådet att ta saker som de kommer, att ge bra saker en chans och låta livet hända......varför streta emot när man hamnar där ändå?
Solen skiner, vännerna samlas....och Kattis.....hon ler.....och ni som varit med vet att det fanns en tid då leendet var alldeles för långt borta....under en alldeles för lång tid...
PUSS på er!
Tydligen något som du tagit ur ingenstans.....vi får hoppas att det var fyllan som talade....annars vet jag inte vilket ben jag ska stå på......
Promenad igår....hmm....blev det en mil kan tänka?
Frågar du mina stackars fötter så gick vi runt hela världen, men det var himla trevligt och mysigt....med bättre strumpor och fler plåster kan det kanske göras om....
Jag är glad idag, lite trött, lite små sliten, lite öm, men glad....älskar den känslan.
Vill inte att något ska förstöra den, för för första gången på länge så är den ren och sann. Molnen på min himlen är på väg bort....och jag vill aldrig se dem igen.
Jag ser tvivel i dina ögon, en kort sekund (såklart i det som tittar på mig hihi) och jag hoppas du vet att jag förstår. Ska inte mästra dig, eller predika, kan bara ge rådet att ta saker som de kommer, att ge bra saker en chans och låta livet hända......varför streta emot när man hamnar där ändå?
Solen skiner, vännerna samlas....och Kattis.....hon ler.....och ni som varit med vet att det fanns en tid då leendet var alldeles för långt borta....under en alldeles för lång tid...
PUSS på er!
Kommentarer
Trackback