En syster...

...jag aldrig fick...

Satt och fikade med Lisa i tre timmar igår, tiden bara försvann.
Hon är så naturlig, så självklar och hon förstår vad det är jag går igenom.
Är så himla glad att min bror träffat så rätt och att jag kommer så bra överens med henne...känns verkligen som att om jag hade haft en storasyster så hade hon varit som Lisa.

Gick från Steves med ett leende på läpparna, det känns liksom som om så mycket är så självklart när jag pratar med henne. Saker hamnar i rätt fack, sorteras så bra och blir logiska. Det är en makalös känsla.

Får se om jag träffar J senare, har lite att prata om...


♥♥♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback