juldagen 2006
ännu en jul och en juldag är till ända......skönt!
hade länge funderat på att överlämna juldagsfestandet till andra, mer entusiastiska firare, men så blev det inte,
Åkte till Lkpg med brorsan och kom till bästisens lägenhet där jag huserade alldeles ensam...skönt!
Tog ett bad, lyssnade på musik och började styra upp min kväll.
hade länge funderat på att överlämna juldagsfestandet till andra, mer entusiastiska firare, men så blev det inte,
Åkte till Lkpg med brorsan och kom till bästisens lägenhet där jag huserade alldeles ensam...skönt!
Tog ett bad, lyssnade på musik och började styra upp min kväll.
Det var visst nån som var tillbaka
Gjorde mig iordning, och var snart på väg till förfesten uppe i T1. Det kändes i hela kroppen att jag var hemma när jag var på väg dit, vana steg på vana vägar. Ringde samtal hela vägen, kollade vilka som skulle ut och var, jag va tillbaka!
Väl framme på förfesten fick jag världens största kram, och blev omplåstrad så jag vågade ha på mig fina kläder....vill ju inte få sårvätska överallt!
Efter några glas vin va förfesten i full gång, att världen är liten konstaterades för hundrade gången, hälsade på massor med folk som jag aldrig sett för och inte minns något av. Pratade engelska med några australiensare som envisades med att kalla mig Summer.
Efter många om och ett par men satt vi i en taxi på väg mot ågatans vimmel!
På något sätt kom jag in på BK utan att betala (jo jag minns hur!), hängde in jackan i garderoben och började spana bland allt folk, Drack fyra shots i baren, träffade Camilla och Helen, Lillis, Danna Maffia, Blixt, Lasse, Gustav, Helena, Rille, Danne A, Jennie, Lella, Jack, Mattias, och säkerligen en massa folk som jag inte minns just nu. Drack en grasshopper, sen blev det vatten för min del och det är jag glad över kan jag lova!
Kom hem till Lellsa för att sova på soffan, fick mig en halv kebab och massa fnitter....några sms ramlade in och Danny hade tydligen försökt ringa mig.....
Kröp ihop på min underbara soffa och kände paniken komma krypande. Visst det är min stad, visst det är mina människor, visst jag känner gatorna som min egen hand, visst det är hemma. Men helt plötsligt blev det svårt att andas, för även fast jag älskar det, även fast livet här har varit det bästa, så vet jag inte om det är jag längre.
Det ställs outtalade krav på hur man ska vara och betee sig, jag älskar att ligga på soffan med Lella och skratta åt livet och allt vi gör - älskar att prata med henne.
Men ibland blir det svårt när jag ska gå utanför lägenhetens väggar.
Då vill jag bara ha en hand att hålla i, och förmågan att bli osynlig....
Önskar jag kunde dra härifrån nu.....ta med mig Lella och kebaben och bara dra.....
vill gömma mig på trygga ställen och leka mina lekar.......tankarna snurrar om det mesta och det är mycket som skrämmer.....
Lkpg är en stad som ställer krav, som kväver och lyfter, som skrattar och gråter, som hyllar och sänker - det gäller bara att vara på rätt sida av linjen - och det är inte alltid det lättaste.....
Just nu saknar jag det kravlösa livet, mitt sommarliv, det enkla livet, mitt sommarliv, saknar bryggan i Opphem, saknar pastasallande (!), saknar musiken och värmen....allt det där som gjorde att axlarna slappnade av och leendet spelande på läpparna....
Men mest av allt saknar jag ljudet av en jamande katt, doften av avokadoröra och mys i soffan framför en grym film som jag hela mitt liv lyckats undvika,....
nu säger det pang.....
Gjorde mig iordning, och var snart på väg till förfesten uppe i T1. Det kändes i hela kroppen att jag var hemma när jag var på väg dit, vana steg på vana vägar. Ringde samtal hela vägen, kollade vilka som skulle ut och var, jag va tillbaka!
Väl framme på förfesten fick jag världens största kram, och blev omplåstrad så jag vågade ha på mig fina kläder....vill ju inte få sårvätska överallt!
Efter några glas vin va förfesten i full gång, att världen är liten konstaterades för hundrade gången, hälsade på massor med folk som jag aldrig sett för och inte minns något av. Pratade engelska med några australiensare som envisades med att kalla mig Summer.
Efter många om och ett par men satt vi i en taxi på väg mot ågatans vimmel!
På något sätt kom jag in på BK utan att betala (jo jag minns hur!), hängde in jackan i garderoben och började spana bland allt folk, Drack fyra shots i baren, träffade Camilla och Helen, Lillis, Danna Maffia, Blixt, Lasse, Gustav, Helena, Rille, Danne A, Jennie, Lella, Jack, Mattias, och säkerligen en massa folk som jag inte minns just nu. Drack en grasshopper, sen blev det vatten för min del och det är jag glad över kan jag lova!
Kom hem till Lellsa för att sova på soffan, fick mig en halv kebab och massa fnitter....några sms ramlade in och Danny hade tydligen försökt ringa mig.....
Kröp ihop på min underbara soffa och kände paniken komma krypande. Visst det är min stad, visst det är mina människor, visst jag känner gatorna som min egen hand, visst det är hemma. Men helt plötsligt blev det svårt att andas, för även fast jag älskar det, även fast livet här har varit det bästa, så vet jag inte om det är jag längre.
Det ställs outtalade krav på hur man ska vara och betee sig, jag älskar att ligga på soffan med Lella och skratta åt livet och allt vi gör - älskar att prata med henne.
Men ibland blir det svårt när jag ska gå utanför lägenhetens väggar.
Då vill jag bara ha en hand att hålla i, och förmågan att bli osynlig....
Önskar jag kunde dra härifrån nu.....ta med mig Lella och kebaben och bara dra.....
vill gömma mig på trygga ställen och leka mina lekar.......tankarna snurrar om det mesta och det är mycket som skrämmer.....
Lkpg är en stad som ställer krav, som kväver och lyfter, som skrattar och gråter, som hyllar och sänker - det gäller bara att vara på rätt sida av linjen - och det är inte alltid det lättaste.....
Just nu saknar jag det kravlösa livet, mitt sommarliv, det enkla livet, mitt sommarliv, saknar bryggan i Opphem, saknar pastasallande (!), saknar musiken och värmen....allt det där som gjorde att axlarna slappnade av och leendet spelande på läpparna....
Men mest av allt saknar jag ljudet av en jamande katt, doften av avokadoröra och mys i soffan framför en grym film som jag hela mitt liv lyckats undvika,....
nu säger det pang.....
Kommentarer
Trackback