I'm an angel bored liked hell....

Lasse säger att "allting blir precis som man förväntar sig..."

han kunde inte ha mer fel, ingenting blir som man förväntar sig.

Kattis är ledsen i ögat, och långt från nära och kära, vilket gör det riktigt jobbigt. Har tagit många beslut på sista tiden, en del på egen hand och några med hjälp av andra. Vare sig det förra eller senare har varit enkelt. Varför ska det vara så svårt för?
Hur som helst, en paus från saker och ting kanske är det bästa, frågan är väl bara hur lång denna paus behöver vara.

Mycket skola denna vecka, nästan för mycket skola, men det håller mig upptagen, blir nästan rädd när jag ser alla lediga dagar framöver....en lång helg....just nu känns det som ett rent h-vete.

Jag har ingen inspiration, vet inte var den brukar sitta, i fingrarna (som nu skakar), i hvudet (som är förvirrat), i magen, eller i hjärtat (som blivit vaakumsuget)....hur som helst, det där stora behovet att skriva finns inte just nu.
Tänkte bara uppdatera lite och se om  inspirationen kunde infinnas sig efter några rader...men icke...

---

jag tror det här kan vara bra, för oss båda, gå inte vilse....du vet var jag finns

...har förvandlats till snor och slem....mitt huvud håller på att sprängas, halsen bebos av små irriterande raspar som förstörd den helt och mina leder håller på att gå sönder....

I det här tillståndet ska jag snart gå och skriva tenta....men jag har faktiskt sagt till mig själv att gå dit, göra mitt bästa och om jag kuggar så är det okey.....för min hjärna är mos...


så är det...

Tillbaka i skåne. Efter sex timmar på en buss, en resa som vanligtvis brukar vara uthärdlig, men med separationsångest, 39 graders feber och en rinnande näsa var den allt annat än behaglig.

Men under dessa sex timmar har ju tankarna hunnit vandra en del, jag blir något utav en hobbyfilosof någonstans efter Boxholm...så här kommer ett försök till en sammanfattning av feberyran runt Gränna...



till min speciella
jag vet att jag sagt det förr, att du förvånar mig och gör mig glad. Jag har alltid tyckt om passionerade människor, men även i den kategorin människor finns det en skala. Det som slog mig när det gällde dig från första början var att du var ödmjuk, du hade aldrig något behov av att visa dig störst. bäst och vackrast, du bara va. Jag vet att jag sagt det förr - men den ödmjukheten gör dig bara större, bättre och vackrare än alla de där "jag-måste-bevisa-att-jag-är-bäst-jag-måste-höras-högst-och-synas-hela-tiden"människorna.
Du gör mig stolt, du är fin och speciell.....

krya på dig mitt hjärta....fryser du så ska jag försöka värma dig så gott det går med 40 mil mellan oss...

♥puss♥

sista kvällen i Norrköping och jag måste erkänna att tårarna redan runnit....är nog SÄMST i världen på att säga hej då....helt otroligt hur ont i hjärtat det gör, särskilt när det är nära avresetiden...

"Började" dagen vid 06.40 då en tröttis kom in genom dörren och kröp ner i sängen, efter lite hostande och snörvlande konstaterade vi att sjukdomen var nära, sen somnade vi (önskar att jag kunde säga "nära, nära" men det är för varmt under täckena för det...så vi får nöja oss med att hålla handen).
Sov sött till 09.30 då jag smög upp och gjorde mig iordning, hade ju bestämt dejt med pappa.



Med Jessica som sällskap i örat gick jag ner på stan och tänkte hoppa på en spårvang (jo de har såna här!!). Träffade varenda fyllo Nkpg har att erbjuda, ett av dem stod brevid mig vid hållplatsen och frågade tre ggr i minuten om spårvagnen kom snart....vilken tur att jag har sån service anda!



Kom till pappsen, blev försedd med handskar, vandrade till lunchen och åt god, sprödbakad fisk....mys med pappa! va riktigt kul att se var han springer omkring på dagarna, känna lite på stämningen och få lite koll på vilken roll han har på sitt jobb. Måste stolt konstatera att hans kollegor respekterar honom, samtidigt som han inte är svår att skratta och skoja med.....min pappa är den bästa!
Jobbigt att säga hej då till pappsen....kunde nog räkna både en och två tårar på vägen därifrån...




Hoppade på spårvagnen igen, hoppade av inne i stan, köpte mat till tröttisen, kom hem, njöt av hur glad han blev och fortsatte vårt Twin Peaks maraton. Önskar vi hann se klart alla avsnitt nu, men det är väl ytterligare en sak att längta efter....woho.....



Sov någon timme, vaknade av att det var sjukligt varmt, två täcken, två kroppar tätt intill varandra och myskläder på.....HOT!

Beställde kinamat och gick för att hämta den.....alldeles förträffligt gott!

lovley....

_{imorgon går bussen till Hbg....}

sitter och flummar med någon sorts arbetsansökan inför sommaren, alltid lika svårt att skriva nått som höjer en själv till skyarna samtidigt som man lite snyggt ska vara ödmjuk.....utmaningar är väl underbara!?

R är och "jobbar", dvs han har killgruppen och de är på bio, snart kommer han indundrande genom dörren och sen ska han jobba natt, vilket oundvikligt betyder att jag får sova ensam (Picasso räknas tyvärr inte här).
Har försökt plugga idag och faktiskt avverkat en bok, har två böcker kvar att plöja och kommer säkerligen hinna med i alla fall en av dem innan jag somnar i kväll.

Imorgon ska jag ta spårvagnen till pappas jobboch sen ska jag äta lunch med PappaMonster, vilket ska bli kul, Har inte varit på hans jobb på läänge, mys!!

Har förövrigt inhandlat den coolaste vårjackan ever.....I rock!

_{vill inte åka härifrån....alldeles för mysigt att få rå om P och R, alldeles för underbart att vakna och få kramas....och att ha nån som lagar mat åt en....lovley!
Att ha pappa och mamma nära och Lella endast en halvtimme bort....lovley!}

just nu sitter jag framför datorn hemma hos R, han står i duschen och vi ska snart laga mat. Åkte från fem plusgrader i Hbg till det kallast h-vetet på jorden...inte bra!
Men pluggandet går bra trots kylan, får massa mys och närhet....tro mig jag klagar inte!

Hittade delen till min hårtork hos en intet anande R....som tyckte sig ha letat efter den....hmm virrigare pojke får man leta efter!

Ikväll ska jag få se raringen spela trummor i replokalen, tydligen är det nya PA:t så grymt att jag bara måååååste få höra....och eftersom jag är så snäll hänger jag glatt på (hmm inte alls kul att se pojken spela trummor, inte alls sexigt...nä då;) !)

Dags för käk här i Nkpg...

vad gör du?

så har ännu en söndag, och därmed en vecka, gått till ända....niiice!
Har faktiskt varit mitt effektiva jag idag! Good girl!
Släpade min förslappande kropp till stattena, handlade mat och hämtade ett stooort paket från buzzador, det va tungt att släpa hem det, men superkvinna som jag är så gick det vägen det med.
Väl hemma började jag på min seminarie uppgift (är väl medveten om att jag enligt planen skulle gjort den i fredags....men icke!), lyckades baka bröd (DUTTI!!!) och pratat med R, Jessica, mamma och Lella....skulle vilja klappa mig själv på axeln och blinka menande med ena ögat...men jag orkar inte gå till spegeln...

Lella, min söta, fina tjeja, var lite kärlekskrank idag, så vi har pratat bort massa timmar....jag va nog lite krank jag med - så några skratt satt fint....vet inte vad jag skulle göra utan min tös - men det vet ni redan!

Imorgon blir det
-föreläsning 10-12
-kopiering av papper och låna böcker, läsa artiklar till tentan 12-15
-tvätta 15-18
-städa 15-18
-packa 18-20

fullt upp....men det är bra...brukar klara av att vara effektiv, tror det ligger i släkten..

tror för övrigt att tomtar, eller "lånare", har intagit min lya...först försvann pincetten och nu har munstycket till min hårtork konstigt kommit på villovägar....hmmm!


nu ska jag kolla på programmet om "dirty jobs".....lovley!

skulle precis tömma kameran då jag hittade dessa bilder tagna förra helgen i Norrköping......

Så var det dags för handledning. gänget är på väg upp för att möta Filippa och blända henne med vår briljanta idé!
Vi går i trappen och småpratar (klubben-för-inbördes-beundran) och jag har mina kalla händer i fickorna på västen....efter som jag inte är den smidigaste av oss snubblar jag till i trappen, lyckas inte få ut mina händer för att ta emot mig och ramlar pladask....haha vi skrattade nog gott allihop....och många funderade nog över vad jag druckit innan jag gick till skolan den dagen. Hur som helst så får jag nog ta över Jessicas roll som smurf nu, har på känn att det kommer dyka upp ett och annat blåmärke över helgen...


Filippa blev bländad, jag har inte slutat frysa....så nu blir det stora, fluffiga, rosa tofflor på och TV mys. Ska vara flitig student senare...promise!


vinkivink!

okey, jag har ett erkännande, något som kanske kommer göra er förfärade, få er att gråta eller kanske till och med få er att le lite granna:


JAG ÄLSKAR MORATRÄSK!!!


något som mina små föräldrar kan intyga då jag hoppat runt till ett gammalt kasettband i deras kök med jämna mellanrum....


*puh* då vet ni....


hjärtat - hoppas du inte slutar tycka om mig nu......

Så är jag tillbaka i Skåne igen....sjukt hur det känns som om tiden står still.....oron sitter i kroppen. Saknar mina små änglar där hemma, tryggheten.....saknar den...

---

Människor förvånar mig, om och om igen, på gott och ont......tappar hakan ibland...så illa är det.....är alldeles förundrad över prioriteringar och reflektioner.......totalt paff....

---

Jävla skit, nu vill jag ju se fortsättningen på Heroes....(fast det kommer jag aldrig att erkänna!!)

Jag gör mitt bästa för att våga gå den svåra vägen, för att våga lita på dig och på mig själv i din närhet....hoppas du ser. Jag försöker ge oss den tid vi båda förtjänar, för vi förtjänar mer än så här.
Letar efter min tillit, letar efter mod, vill ge det till dig.......jag tror du förtjänat det...och gör du inte det så är det bara att börja nu ;-)

---

jag är trött och lite ledsen, ska inte klaga, jag har så mycket av värde i mitt liv....

har alltid lidit av sjuk separationsångest, hela min kropp gör uppror när jag ska säga hej då på obestämd tid.
R har gått till jobbet, så klart, lämnade min drömmandes om vinst av miljoner så jag kunde ringa hans arbetsgivare och hyra in honom som anställd hos mig - åh! lovley!

Dags att bege mig ner till skåne, fast hela min varelse vill stanna här och gosa med Picasso, får försöka tro att avståndet gör att jag uppskattar min tid med R mer....och att vi bygger nått annat med hjälp av alla timmar i telefon.

Helgen har bestått av mat, ätande, filmtittande, mys med Lella (som förövrigt gjorde tummen upp för R), festande med makalösa människor, underbar hudkontakt och många timmar i duschen!

Trivs som fisken i vattnet, trots att min dramatiska sida kommer fram ibland, sorry!

Dags att packa lite, äta lite och sen se hur bra det går att gå ner till station alldeles ensam :(


puss på er alla nkpgbor, lkpgborg och grottefolk....you rock!

skånetöserna...ni är anledninge till att jag överlever där nere, ledsen att jag inte är världens roligaste just nu....men orken finns inte riktigt!

Först - ett stort grattis til Axel på 25års dagen....dags att bli russin!

---

Idag var det tänkt att vi skulle soooova länge, igår åt vi gott och tittade på en film som faktiskt var riktigt bra...children of men hette den.....rekomenderas!
Trots den planerade sovmorgonen vaknade vi vid halv nio och myste hela morgonen....lovley!

R har dragit iväg på dop och lämnat mig alldeles ensam i lägenheten, Picasso är ju iofs här....
Snart kommer min Lella ringa så ska jag ner på stan och träffa henne, sen kommer R och J och möter upp oss (hoppas jag iaf), vi kommer nog fika lite...

Ikväll blir det födelsedagskalas, vilket ska bli jätte skoj, men nervöst, har ju aldrig festat med R förut....en baginbox är inhandlad (tack pappa!) och partyhumöret är på topp...vad kan gå fel?? (vill inte ha förslag)


Puss på er...särskilt stor puss till mamma och pappa....nu är bäst!

Efter en sex timmar lång bussresa, med gubbar som fes, folk som pratar alldeles för högt, mer vinter ju länger norr ut jag kom och stela ben, kom jag äntligen fram till Nkpg.

En frusen kille i stor jacka kom och mötte mig, och sen var det bara att knata hemåt i kylan (dock med idel leenden på läpparna!)

Kom innanför dörren och det kändes som om jag aldrig åkt härifrån, Picasson stirrade på mig med sa iofs inte ett knyst först, lgh såg likadan ut (jätte fint städad!) och maten var redo för tillagning!

Myste nått fruktansvärt och insåg hur UNDERBART det är med kroppskontakt.....vad har man annars huden til!!?!?!

Mitt hjärta gick till jobbet tidigt imorse, stackars liten, jag fick sova vidare, har pratat med min Lella om lättnaden och snart ska jag träffa mina monsterföräldrar.....MYS!

Resorb, vin och frimärke står på listan!

Axel- ingen glömmer din födelsedag! Hoppas du har det mysigt med din Hanna

---

allt ordnade sig...är lättad,. mest för din skull, men också för min egen....bryr mig alldeles för mycket - jag vet....kalla det svaghet, jag försöker se det som styrka!

dags att bädda sängen, packa det sista och sen i väg till skolan.....



bussen går 12.45.....woho!