Ain't no other man!
alldeles för tidigt.....
Det här är sånt slöseri, nån borde berätta för dig....
Lella säger
"jag tycker inte om Hbg. Hatar alla som kidnappar min tjej"
jag vet jag, är alldeles för långt borta...
"du ger bort ditt underbara, vackra, hjärta alldeles för lätt"
jag vill ju inte bli kall, vill inte stänga av, vill fortsätta vara jag....
P säger att jag har världens största hjärta, kanske har han rätt, för jag tycker nog att alla förtjänar en andra chans, jag tror nog på äkta kärlek och jag har många människor som förjänat en alldeles egen del av det lilla hjärta som tickar i mitt bröst.
Dags för att påklädnad....oooorka......
litet tillägg
men jag får kontakt med nya sidor hos mig själv, uppmuntrande...men lär dig för gud skull att inte göra saker svårare än de är!
jag ler, det säger nog mer än du tror
Take it easy!
*gäääsp*
Ytterligare nio timmar avklarade i skolan, och det är nu vi börjar briljera. Efter många sega timmar börjar de guldglänsande kommentarerna och sylvassa slutsatserna flyga genom luften. Det sjungs, skrattas och analyseras. Vi rockar, precis som alltid, när tvivlen lagt sig och vi vet att vi har ett bra arbete i hamn. Baby no. 5....välkommen till världen!
Tentagenomgång.....och jag inser att jag tycker om min klass. Den stora salen är fylld av humor, ironi och skratt, vissa tycker att de gjort grymma val som taktikblankat tentan, andra skrattar åt de svar de tydligen skrev den där morgonen för två veckor sen, det ifrågasätts, skrattas lite till och sen går vi därifrån.....lite klokare...eller?
Det planeras för en höst, en höst jag inte är säker på att jag kommer vara en del av. Ändå svarar jag "självklart" på frågan om jag kommer vara fadder nästa år.....konstigt hur man fungerar.
Pappa och mamma kommer ner till påsk.....Kattis blir glad...måndag-onsdag med monsterföräldrarna....lovley!
...tycker du inte....nä troligtvis inte...men men....livet rullar på, och jag med det....Reuter loggade in på msn....haha kloka ord från en "gammal" man...
Saknar "gänget", insåg idag att det inte finns en bild på oss allihop tillsammans, trots alla kvällar och nätter tillsammans, lite konstigt, men samtidigt så har väl främlingar aldrig känt sig välkomna(vem ska då hålla kameran?)....killarna har sina vanor...svårt att ta sig in i den inre cirkeln...jaja....minnen har vi iaf!
Imorgon är det dags för skolan klockan nio igen....ska finslipa och ge arbetet den guldkant det så väl förtjänar....
sov sött världen....det ska jag göra, under mitt rosablommiga täcke...drömma mig bort....och komma lite närmre en framtid!
Här sitter jag i skolan...
Allvarlig?
Glad?
och skriver om
Jeans....
Sömn...snart...
Har inte gjort mycket sen jag kom hem från skolan, men det är skönt att låta huvudet vila efter nio timmars skolarbete, hur kul det än är.
Fick finaste grejerna med posten, ett underbart kort fyllt av kärlek, en söt magnet med ett budskap och ett armband som jag faktiskt unnade mig själv förra veckan. Tänk att några små rader kan värma hjärtat så det nästan kokar...lovley!
Pratade bort lite tid med Pef, skönt att vi kan vara vänner nu, vänner med en speciell relation då vi känner varandra så väl. Älskade vän - jag är lite orolig för dig, keep me posted!
Ett litet samtal med J hanns också med, många roliga tankar, är glad att det finns de som påminner mig om var mitt hem är, Lkpg är ändå speciellt för mig. Vännerna där saknar jag massor......skönt att hålla kontakten med en del av dem iaf!
Snart ringer min tös och ska prata lite innan vi somnar....en jobbig dag har Kattis haft, men är vid gott mod ändå...
"Så länge man inte har gett upp,
har man inte förlorat"
tack mamma och pappa!
Lagade pastasåsen idag - kan fortfarande inte det där med att krydda....blir inte så bra....du vet...
reds. anm
Update 17:31
Monstermamman säger att det oftast är så, hon är dock kvinna och det kan göra henne lite subjektiv.
J säger att han minsann inte är sån, men han har vuxit upp med typ fyra kvinnor, så han är nog lite annorlunda.
Att dr. Cox kan ha så rätt....
Så sjukt sant, så sjukt j*vla sant....
Singel-Peter - den typiska killen?
Statistiken talar dessutom för att det är helt sant.
Men. Men, jag kan inte tänka så nu. Jag har gjort ett val. Att satsa på det här. Jag tittar på henne där hon så sött ligger i sängen, hon behöver inte gå upp eftersom hon är ledig hela dagen medan jag måste skynda till jobbet. Hon vaknar av mina bestyr och jag sätter mig ner på sängkanten med jackan på och ger henne en kärleksfull somna om-puss och säger att vi hörs sen. Med hes morgonröst säger hon att hon önskar att jag kunde stanna.
Jag måste, säger jag, jag måste. Det är torsdagsmöte och viktigt att jag kommer i tid. Ha världens bästa dag, säger hon och gonar ner sig i dunkudden.
På en sekund har hon somnat om och jag tittar på henne en liten stund innan jag reser mig upp och går ut genom dörren med datorväskan i handen.
Måtte han ha fel, tänker jag. Måtte min kompis ha fel. "
"Vi promenerar sakta nerför ett söndagsödsligt Östermalm, köper tidningen på 7-Eleven och på Grand Hotel äter vi omelett och dricker dyrt kaffe i silverkanna och kramas och tittar på folk och allt är sådär som det ska vara. Antar jag. Nånting i mig känner efter hela tiden. Känns det rätt eller fel? Hjärnan väntar på att känslornas lackmuspapper ska färgas grönt eller rött."
"Det är nästan så att jag är besatt. Inte så att jag tror på dem, men jag läser dem alltid, jag kan inte låta bli. Horoskopen. På ett försenat X?2000 mellan Stockholm och Göteborg läser jag kvällstidningens jungfrurader för fredagen: ?När det gäller kärleken så verkar det jobbigt, var aktsam.
Tänk dig noga för om du vill bryta upp. Romantik kan vara fint, men just nu är det bara jobbigt.?
Och jag tänker på när vi skildes åt i?morse, när hon lämnade min lägenhet, känslan jag hade av att jag inte riktigt är mig själv, att jag skulle vilja vara fri från allt för att komma underfund med vad jag vill. Men nej, tänker jag, nej. Jag får inte sabba det här, jag måste komma över tröskeln. Anstränga mig för att få till nåt som åtminstone liknar ett förhållande. På riktigt.
Jag gillar ju henne. Och inget jävla horoskop-hokus pokus ska kunna få mig på andra tankar. Jag greppar mobilen och skickar henne ett sms. Hon svarar direkt, berättar om sin dag, och avslutar: ?Jag längtar tills du kommer hem.?
Jag längtar också.
Jag längtar tills jag inte längre tänker så jävla mycket, utan bara är, tar saker för vad de är och trivs. Med mig själv.
Och med tanken på att det är vi."
ÄR DET SÅ HÄR NI FUNGERAR?
Ny bloggare...
Martin som bloggar nere från Australien....
www.sunshineinmyeyes.blogg.se
välkommen till träsket hjärtat!
ytterligare ett inlägg på söndagen (har jag inget liv!?!?)
och vi ska göra det igen....och igen....och igen....om och om igen.....
Något att läsa...
menar Singel-Peters dagbok, gå gärna tillbaka och läs hans tidigare inlägg.....hmmm börjar skönja ett visst mönster hos det motsatta könet...
Schlageryra?
Hade en supermysig kväll med Lovisa, Tobias och Frida igår, det mumsades popcorn och chips och dracks läsk och till slut vin. Många diskussioner, många intressanta tankar och, så klart, hela melodifestivalen avverkades. Har aldrig varit en schalgerdonna, kan inte mäta mig med Lella på något sätt. När alla har lyssnat på Lena PH's senaste har jag haft Counting Crows i öronen, trots detta ska jag inte sticka under stol med att jag haft ruskigt kul i schlagerbaren ett antal gånger.
Hur som helst så behöver jag knappast påpeka att ovan nämnda festival inte är min favorit, och att jag utan större ansträgning och uppoffring har lyckats missa i princip alla deltävlingar som sänts.
I går visades finalen, och som sann svenska SKA man se den. Till och med mamma var ju så där lite halvt insatt, jag ska inte vara sämre.
Så jag satt igenom alla bidrag, skämdes lite för Sverige och förundrades över hur mycket denna festival urartat, det är verkligen "klubbarna för inbördes beundran" som möts och letar efter ytterligare ett sätt att få lite mer PR och lite mer spotlight riktat åt sitt håll.
Att The Ark vann var väl knappast en överraskning, och de är så pass osvenska att de kan stå sig bra i konkurrensen, låten funkar absolut - men det är ju inte en schlager a la Fångad av en stormvind....
Efter några glas vin, började vi fundera på att gå ut, grabbarna festade på Bryggareg. och Alex hade tagit sig ända från Lund (!) för att prata i vår lilla stad. Hur som helst ,vi va trötta, så vi gick hem.
Min väckarklocka ringde för alldeles för länge sen och det är dags att snart ta sig till campus för ytterligare en dag i konsumtionsmönstrens och jeansens tecken....
Ta hand om er....
Har våren kommit kanske?
Idag gjorde vi ett tappert försök att välkomna våren till skåne, jag, Jessica och Johanna möttes vid Tivoli och tog en liten promenad längs havet, tog en fika på Espresso House OBS!! vi satt ute!!! sen gick vi en runda på stan och sa sedan hej då för att höras lite senare!
Mycket prat om livet, "känslomässigtavklarade" pojkar och skola
Helsingborg visade sig från sin bästa sida...trots kalla vindar vid havet...
Fram till denna stople går man när man promenerar tydligen...
Många som vandrade ute denna lördag
Haha det är en suddig svan någonstans på bilden.....någonstans..om man kisar, lägger huvudet på sne och ...nä den syns inte ändå...fan...
Fika stund UTE!!! Jessica gjorde det fatala misstaget att dricka cola med is (!?!?!) but why? jag drack min vanliga chai latte och Johanna körde på vuxen dricka - kaffe
Fear, and panic in the air
I want to be free
From desolation and despair
And I feel like everything I sow
Has been swept away
Well I refuse to let you go
I can't get it right
Get it right
Since I met you
Loneliness be over
When will this
Loneliness be over?
Life will flash before my eyes
So scattered and rushed
I want to touch the other side
And no-one thinks they are to blame
Why can't we see
That when we bleed, we bleed the same?
de känslomässigt oavklarade pojkarna nämndes....bara så du vet....
TGIF
Kattis är trött, men på ett bra sätt.
Men nu rinner tårarna, mest av tacksamhet....Irini....tack för dina kommenterar. Du har faktiskt funnits mycket i mina tankar för jag vet att du har överlevt det...och lever med det...och klarar det så bra. ( MIn idol)
Har tänkt att ringa, men att börja det första samtalet på ett år med skrik och tårar och andnöd kändes lite väl dramatiskt. Du ska veta att dina ord värmer, och ger så mycket kärlek, du är speciell för mig stumpan...
jag har klart två dagar utan större problem, skolan rullar på, och jag vill nästan inte gå hem. Inte bara för att mina töser, och lillebrorsan, är så sjukt roliga, utan även för att ångesten bor mest hos mig när jag är ensam. Även om det är min egen kamp så är det skönt att ha människor runt omkring mig, verkar jaga iväg det hemska för en stund.
Har köpt sjuka böcker för sjuka pengar idag....hur är det tänkt att man ska överleva som student?
Kan nån liten sak förklara det för mig?!?! hur ska det någonsin gå ihop sig?
Alex skickade en låt till mig -Lovers Hell med Kristoffer Åström....oj så många minnen, ska rota fram mina gamla skivor sen och njuta lite......det är nått särskilt med den tiden i mitt liv.
PM ringde idag, mitt lilla hjärta, alltid lika skönt att höra hans röst fylld av värme och hans positiva attityd. Jag hade allvarligt talat inte stått på denna jord utan honom, och han är en av de få som sett mig när det varit som värst....all min kärlek till dig hjärtat!
Ikväll ska jag tvätta, för det behövs verkligen, tvätten håller på att ta över mitt lilla hem. Två tvättider på två dagar....har lakan och handdukar som måste tvättas också...
J blir sambo i helgen, och jag är riktigt glad för hans skull. Trodde aldrig jag skulle kunna känna något annat än sorg över honom. Men jag hoppas verkligen han blir lycklig nu, att han hittat rätt och att han verkligen är redo för allt det han tar för sig. Min kärlek har han, mot alla odds, men han är speciell.....
Helg...men det är liksom ingen skilland, ska vara i skolan på söndag igen...och på måndag, och på tisdag och på onsdag....det tar aldrig slut...
är glad över mina puckon till flickor som underlättar allt det svåra och alltid finns där!
Axel tack för din kommentar också, är en sucker för omtänksamma människor, och du hör oundvikligen till den kategorin!
"jag säger det försiktigt; att jag saknar dig ibland...."
Ångesten
Ångesten gör fysiskt ont, den sliter sönder kroppen innifrån, den pressar samman lungorna, gör att man skakar, svettas, fryser, man gråter, man tror helt ärligt att man ska dö, och det är nästan som om döden vore ett öde bättre än attacken som känns som om den aldrig kommer ta slut.
"I can't remember anything
Can't tell if this is true or dream
Deep down inside I feel to scream
This terrible silence stops with me
Now that the war is through with me
I'm waking up, I cannot see
That there's not much left of me
Nothing is real but pain now
Hold my breath as I wish for death
Oh please God, wake me
Back in the womb it's much too real
In pumps life that I must feel
But can't look forward to reveal
Look to the time when I'll live
Fed through the tube that sticks in me
Just like a wartime novelty
Tied to machines that make me be
Cut this life off from me
Hold my breath as I wish for death
Oh please God, wake me
Now the world is gone I'm just one
Oh God help me
Hold my breath as I wish for death
Oh please God, help me
Darkness
Imprisoning me
All that I see
Absolute horror
I cannot live
I cannot die
Trapped in myself
Body my holding cell"
just keep swimming....just keep swimming...
Äntligen hemma igen, kom in genom dörren och det STANK sopor...ut med dem på balkongen....slö som man är!
Har jobbat med vårt arbete idag, känns som om vi snart har kommit igång, men det tar ju alltid lång tid, vi har lång startsträcka, men sen går det foooort....aldrig fått något annat än högsta betyg, varför bryta trenden?
Internationella kvinnodagen idag, många diskussioner om det....orkar inte dra dem här. Men stor kram till alla kvinnor....keep going strong!
Tack Jack för det söta smset.....min dag.....yes indeed!
Ska städa lite ...ångesten har inte riktigt fått mig att vilja diska, och efter som jag sov bort hela kvällen igår ser det alla annat än prydligt ut här.
Hej hej!
8 mars
Internationella kvinnodagen är det idag, får se om det blir nåon uppvaktning från någon annan än den bästa kvinnan i mitt liv - Mamma!
ska till skolan, trött trots sömn i hundra år....inge ångest ännu, håller tummarna!
puss
?
Efter halvtimmen vaknar jag, av att kroppen protesterar, den vill inte vara lugn, kan inte sova mer, kan inte låta hjärtat vara, kan inte låta mig ge den energi.
Jag skriker, för det gör fysiskt ont med ångest, ångest över så mycket. Det sliter, drar och förstör. och jag är alldeles ensam, jag vill hem....jag vill till pappa och mamma, till Lella, till PM...till alla varma människor som verkligen känner mig...jag har sån hemlängtan.
Men det här är min kamp, min strid för mig själv antar jag, och jag vunnit många slag förr, har bara misstagit dem för att vara hela kriget.
Ibland är jag rädd för att inte orka mer, för det tar så hårt på mig, tar så hårt på alla i min omgivning, om man varje dag vaknar av panik, hur orkar man det?
Hur tar man sig igenom den muren?
Hur ger man sig själv motivation att fortsätta?
Hur gör man?
Var finns mitt inre lugn?
Bloggen
Min lilla blogg har nu utvecklats (?) till ett narcisistiskt forum, och många andra med den, men ingen tvingar er att hålla er ajour, så ingen kan klaga :)
Just nu mår jag inte jätte bra, vilket gör att jag kanske inte orkar svara, orkar berätta och förklara. Så ta inte illa upp om jag inte svarar i telefon, skriv en kommentar här eller skicka ett sms, jag ska försöka svara. Behöver några dagars andrum, ett försök att simma till ytan igen. starta om mig själv och rensa systemet lite.
Va inte oroliga, jag har vänner här nere som tar hand om mig...och Lella finns (i telefon) vid min sida hela tiden.
Att livet är tufft ibland vet vi nog alla, och vissa stunder undrar man om det någonsin ska ta slut, om man fått sin "dos" ännu. Börjar undra om det bara är så att jag är rustad sämre för kriser, eller mer mottaglig för smärta....men det får vi nog aldrig veta.
Nej, mamma ingen har varit elak mot mig, ingen har gjort nått dumt, jag har ju en förmåga att omringa mig själv med de underbaraste människorna, men ibland blir det fel ändå. Jag gör mitt bästa för att äta (det är inte så här man når beach 07), jag har tabletter om det krisar ordentligt, jag vet att ni alltid finns där och jag önskar ruskigt mycket att ni va närmre nu.
Dags att starta denna onsdag, alldeles för tidigt....