I'm an angel bored liked hell....

Min pappa ringde igår och sa:

över min fina tös Lella, det finns liksom ingen som hon helt enkelt. Nu ska hon lämna Lkpg för Sthlm, vilket betyder att nya människor kommer få njuta av hennes närvaro!
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Idag åker jag och VÄRLDENS underbaraste Lella till Sthlm för att gå på stan, äta gott, se Justin Timberlake och festa....24 hektiska timmar....LOLEY!

Två vänner som vandrar genom staden och pratar allvar, skratten är många och vi delar med oss av  erfarenheter från alla våra år....52 sammanlagt....
Det är sommar igen och ingen av oss hade nog trott att vi skulle hamna här, att vår relation skulle vara sån den är idag. Men den är trygg och lugn, vi har varandra, och vi lider av samma "Peter-Pan-syndrom". Vi älskar jakten, fruktar fångandet.
Vi ser känslor skrivna på den andres ansikte, vi talar kärlek, självklar och svår, vi talar förhållanden, gågna och kommande, vi talar midsommar, livet runt 30 och trötthet.
Kan man backa, vågar man gå framåt?
Inga svar egentligen, men en förhoppning om att allt går bara man vill tillräckligt mycket, det omöjliga tar bara lite längre tid...
Jag tror vi känner varandra....tror jag...

Så säger vi godnatt och jag lämnar lägenheten, med fler tankar snurrades i huvudet, men stegen är lite lättare, för trots att delad förvirring kanske är dubbel förvirring...så är delade tankar ändå lite lättare att bära....

---

Du besökte mig i drömmen precis innan jag vaknade, och det var precis som jag minns det, passionerat, galet, underbart och skrämmande. Jag tittade in i dina ögon, kände känslan och tvingade mig själv att vakna.
Jag har inga ursäkter för att du finns i mina tankar längre, kan inte säga att jag vill ha dig eller att vi är menade. Kan bara slänga ur mig några klyschor om att det finns människor man inte kan säga nej till, och att du är min evigt svaga punkt.
Jo, jag kan säga nej till dig, jag skulle kunna om det fanns en bra anledning....det skulle jag.

Din, vår, min skiva har gått på repeat hela morgonen och jag har sjungit med i varje ord som beskrev vad vi var, är, kunde vara. Jag vet inte om det är särskilt vackert, eller ens något värt att minnas....


Men de där ögonen, som gör att jag måste vakna, som gjorde mig knäsvag, som glittrar....fan ta de där ögonen....


Fan, fan, fan....såna chanser kommer en gång bara aldrig att de kommer två....

Hjärtat, jag vet hur det känns när staden bara blir mindre och mindre för varje andetag, när klaustrofibin greppar tag om en och inte ens den friska luften ger ro. Jag vet hur det är att få lögner serverade på silverfat och hur oskyldiga ögon kan vara de falskaste. Jag vet hur det är att förundras över de människor man älskat mest och inte för sitt liv känna igen dem, jag vet hur det är att beskyllas för det värsta och veta att ord står mot ord.
Jag vet hur det är att inte orka, att inte vilja och inte kunna.
Du finns i mina tankar, hoppas du vet att jag vet....

Kan bara lova att det blir bättre, en dag blir det bättre......för livet är så mycket mer än sorg och smärta....

---

Inlägg om min 25års fest kommer så fort jag fått alla bilder från den :)

tack alla söta som firade min dag!

Jag lyssnar på våra låtar, i någon sorts jakt på känslan som var vi.
Jag hittar den inte.
Idag kan jag skratta åt minnena, njuta av de glada och nästan rycka på axlarna åt de sorgliga.

Det finns någon som säger att vi va gjorda för varandra, att kärlek aldrig smakar bättre än så.
Jag höll länge med denna någon, hur kunde något någonsin vara större?

Vi slogs hela tiden, kämpade konstant, vet bara inte över eller om vad....
Fan, fan, fan, sjungs det, och visst lite av känslan finns kanske kvar....mest som nostalgi.

Minns knappt ditt ansikte, eller dina ögon.
Jag trodde inte du skulle kunna försvinna så som du gjort.
Trodde det skulle vara mer plågsamt.
Sorgen kanske ligger i att du försvann och jag kan inte säga när, kan inte säga hur,
eller om det gör mig något.

Söndag, och jag försöker sakna oss, kan inte det.
Skulle ljuga om jag sa att jag inte har dig i hjärtat...
Undrar hur det skulle vara att ses....kanske är bäst att låta bli...

Jag blir klokare med åren...


"såna chanser kommer en gång bara, aldrig att de kommer två..."

Vi va ett gäng som spenderade en underbar, händelserik, sommar tillsammans! I går kom jag fram till att vi inte setts allihop sen den sommaren. Ringde Crille uppe i Gävle för att snacka lite skit, och för att kolla när han väntas till Lkpg...tyvärr så åker han denna helgen. Men kanske, kanske, kommer han ner helgen efter det...
Vore så sinnessjukt kul att få träffa alla och ha en redig fest!

men hörrni...jag mår bra. Det ska ni veta. Ni stöttar mig, pratar med mig, söker jobbet som min hjälte, får mig att skratta och ger mig något att le åt - varje dag!

Jag mår bra, jag håller bara på att hitta mig själv, efter att ha missat så många ledtrådar på vägen....har vänt kartan uppochner och kompassen har för länge sen slutat fungera. Ibland blir det fel.....


jag är trött, sliten, lite trasig men inte ute för räkning....


jag saknar...men det är ok.

mamma tycker inte om när jag är kryptisk....tänker dock fortsätta med det...

jag ville inte störa, ville verkligen inte störa, ville bara berätta. Det va nog dumt, onödigt och dumt. Så jag ber om ursäkt. Förlåt.
Antihändelser, ett nytt begrepp i min värld, ny företelese. Men det är väldigt sant, tack P för orden.

Idag gick det nedåt en liten bit, och jag vet att du tror att du vet mer än du gör. Kanske är du arg. Jag vet inte. Men jag tror att du förstår, tror du vet hur det funkar.

Jag vill att du ska må bra, att du ska skratta och känna att du är omgiven av människor, inte folk. Kanske behöver du leka nu, på en alldeles egen nivå, på ditt alldeles egna sätt, och jag kan inte vara en del av det, och det är ok. Det har jag sagt hela tiden. Det är ok.
Jag hoppas bara, och ber, att den dagen du lekt färdigt, eller kanske tänker på mig med saknad, så ringer du, Eller skriver en rad. För så enkelt är det, LOVA att inte låta din stolthet eller envishet stå ivägen, lova att inte försvinna, lova det!!!

Jag lär mig nya saker, varje dag, och jag går framåt, sakta, men ändå åt rätt håll.

Du har mitt nummer, min mailadress.....du vet....

läser du det här kanske du tom ger mig en kommentar....

det va inte meningen att störa....hoppas du förstår.

Ibland händer det som man någonstans har fruktat skulle hända....kanske är du den som förstår.





FooFighters - See you

Vad skulle jag göra utan dem?